Den svenska debatten handlar om SD:s rötter, SD:s nötter och SD:s dåtid. När kommer den svenska debatten att handla om Sveriges nutid och framtid, om hur invandringen förändrar Sverige till det sämre? frågar sig Luai Ahmed.
I lördags släpptes den första delen av SD:s vitbok. Boken genomlyser tiden kring när partiet grundades, nödvändigt tydligen trots att meningen ”SD bildades av nazister” hörs nästan en gång i halvtimman i detta fascinerande lands invandringsdebatt.
Läs även: Han skriver SD:s vitbok
SD hitan och ditan. SD:s rötter. Kent Ekeroths järnrör. SD på 80-talet och Björn Söders syn på svenskhet. SD:s partiprogram när Åkesson gick med och Richard Jomshofs uttalanden om islam.
Helt irrelevanta diskussioner.
Man hade kunnat slippa Sverigedemokraterna helt och hållet som parti om man hade tagit tag i vad som skulle komma att bli dagens Rinkeby, Rosengård och så vidare. Dessa så kallade utanförskapsområden uppstod inte ur tomma intet med flyktingkrisen 2015. De byggdes och började få sina specifika karaktärsdrag redan på 70- och 80-talen.
Men i stället för att handskas med hur man på bästa sätt skulle hantera dessa problem så diskuterade man rasism, nazism och SD i stället.
SD:s skrämmande koppling till nazism har med organisationen ”Bevara Sverige Svenskt” att göra.
Oavsett om organisationen ”Bevara Sverige svenskt” hade kopplingar till nazister eller inte, så tycker jag om själva uttrycket.
För mig är det självklart att Sverige ska bevaras svenskt, på exakt samma sätt som araberna bevarar arabländerna arabiska.
Dessutom kom jag och andra invandrare till Sverige just för att det är svenskt.
Var är rasismen eller fascismen i själva uttrycket?
Egentligen är det naturligt för diverse folkslag att vilja bevara sig själva. Och det är ju hela SD:s poäng: att bevara Sverige svenskt, tryggt och fungerande.
Bevara Sverige som ett land som tar emot flyktingar, inte ett land som folk flyr ifrån, vilket är det som Sverige håller på att bli.
Läs även: Brinkemo: Idyllen idag kan vara klanland imorgon
En av mina följare skrev att han tillhörde BSS och skinheadsrörelsen. Jag blev nyfiken direkt, så jag skickade massor av frågor till honom om organisationen.
Varför gick han med? Är organisationen rasistisk? Är han rasist?
SD och BSS är intressanta att bevaka och förstå, men ännu mer centralt är att förstå varför folk dras till sådana organisationer och partier. Då förstår man dem på ett grundläggande sätt.
Följarens svar var riktigt fascinerande.
Han tar avstånd från rasism, men framför allt har han ett stort problem med just rasism – rasismen mot svenskarna. Etablissemanget har bedragit svenskarna och tagit deras land ifrån dem. Kritiker mot massinvandringen kallades för rasister och nazister, och för honom blev nazisymboler och heilande ”det långa fingret mot de styrande”.
Så här skriver han:
Det växte fram en rasism i BSS eftersom det var helt öppna dörrar och folk från NRP [ Nordiska Rikspartiet, ett öppen nynazistiskt parti. Reds. anm.] hade tröttnat på dem och deras 67 röster (inte procent) vid varje val och deras fokus på Tyskland på 30-talet och inte på Sverige. Jag var skinhead på den tiden och gick med i BSS, det var mycket grupptryck att skinheads skulle gå med i BSS. För mig var det en revolt mot det tröga etablissemanget, nazisymboler och heilande var långa fingret mot de styrande. Fyra år tidigare hade riksdagen enhälligt tagit beslutet att det inte fanns någon etnisk svensk grupp och mångkultur skrevs in i grundlagen. Invandrare skulle inte assimileras utan uppmuntras att ha kvar sina kulturer. Det blev starten på parallellsamhällen som vi ser idag. Jag tappade mitt engagemang för BSS vartefter BSS avvek från ursprungliga linjen men jag var fortfarande en del av nationella rörelsen.
Läs även: Ahmed: Ställ krav för medborgarskap
Det kändes som en fröjd för själen att läsa meddelanden från denna f.d. BSS-medlem. Inte för att man håller med om hans värdegrund, eller godtar urskuldandet av nazihälsningar, inte alls, utan för att det är upplysande att komma nära de människor som demoniseras.
Och precis som jag, så upptäckte jag att en del ganska många inte är intresserade av att diskutera Åkesson, Ekeroth eller järnrörskandalen. De vill diskutera de ökande våldtäkterna, den grova kriminaliteten, och de vill ha ett tryggt Sverige.