Det finns två saker som jag hade önskat mig att Ulf Kristersson hade sagt under den omtalade presskonferensen.

Läs även: Ställer in koranbränningar men ska ansöka om nya datum

För det första: Ju mer den internationella islamismen sätter press på vår yttrandefrihet, desto viktigare är det att hålla fast vid den.

För det andra: De muslimska länder som vill att Sverige ska förbjuda koranbränningar måste inse att även vi i Sverige har våra heliga värderingar såsom yttrandefrihet och mänskliga rättigheter och att vi är gravt upprörda över deras lagar och deras människosyn – men vi kommer inte med hotelser eller stormar deras ambassader för att få dessa länder att ändra sin lagstiftning.

Men till min besvikelse sade Kristersson till syvende og sist mest saker som muslimer vill höra, inte saker som Sverige borde säga.

Jag vill tro gott om folk, och ja, till och med svenska politiker. Jag tror således att Ulf Kristersson ljuger och hycklar enbart på grund av det farliga säkerhetsläge som landet befinner sig i, och att denna ryggkrökande diplomati handlar om desperation inför Natomedlemskapet.

Att han egentligen, liksom de flesta svenskar, tycker att de 57 muslimska teokratier kan dra dit pepparn växer med sina önskemål. Eller kanske inte dra alls, utan ta och se över sina egna stenålderslagar och ta sig en funderare på ny lagstiftning bättre anpassad efter innevarande århundrade. Typ som européerna gjorde i samband med Upplysningen och separationen mellan kyrka och stat.

Man kan förstå Richard Jomshofs hårda ord och ilska. Svenska politikers ryggradslöshet gör en arg. Det är ledsamt att höra svenska politiker uttrycka medkänsla med dessa muslimska stater samtidigt som en del av sagda stater stenar kvinnor och hänger bögar år 2023.

Saudiarabien tillät inte kvinnor att köra bil till för bara några år sedan. Iran kastar kvinnor i fängelse för att de visar håret. I Somalia dödar de dig om du skriver ”Jag tror inte på gud” på Twitter. Afghanistan stenar dig till döds om du förolämpar islam. Men vi ska lyssna på deras synpunkter i värdefrågor?

Hur blir vi inte mer upprörda över dessa länders sjukligheter än vi blir av att de är arga över vår syn på yttrandefrihet?

Föreställ dig hur svenskar skulle se på Pelle om han stenade sin syster på grund av att hon ”visade håret”, eller Johan om han hängde sin lillebror i vardagsrummet eftersom han var ”en äcklig bög”.

Vi vet mycket väl hur svenskar hade sett på saken.

Men när det gäller andra, icke-svenskar i exotiska länder, då blir reaktionen något annat. Nästan som att svensken inte bryr sig om folk som inte tillhör klanen.

Läs även: DEBATT: Upprop mot koranbränning missar Jesus kärleksbudskap

Vi talar om länder som alltid haft djupt obehagliga värderingar som står i diametral motsats till allting som en modern Svensson tror på. Fast svensken står gärna med händerna i fickan, och han tänker väl att ”inte vårt problem”.

Tja, nu har det faktiskt blivit ert problem. Nu är det så att dessa värderingar inte längre befinner sig på andra sidan jordklotet i Långbortistan utan på era egna gator.

Och till råga på allt, på andra sidan jordklotet stormar man era ambassader för att klargöra att man kräver bot och bättring här uppe vid nordpolen.

Just nu befinner vi oss i ett läge där regeringen kan komma att förbjuda koranbränningar av diplomatiska skäl.

Varvid nästa steg blir att provokatörer kommer att skapa friluftsutställningar med Mohammedkarikatyrer i anslutning till Svea rikes moskéer istället, utställningar som lär resultera i samma upplopp, i samma stormade ambassader och aggressiva förakt från den muslimska communityn.

Vad ska vi göra då – förbjuda Mohammedkarikatyrer?
Problemet handlade aldrig om koranbrännandet. Det har aldrig handlat om det.

Läs även: Brinkemo: En frikyrkopågs tankar om korankrisen