I Sverige finns tre lagsystem: Svea rikes lag, jantelagen och sharia.

En del av vart och ett av dem tillämpas i det offentliga rummet, en del av vart och ett praktiseras i det fördolda.

Svenska lagar stiftas och ändras för att skydda medborgarna. De är inte avsedda att vara för evigt, utan anpassas efter tiden som råder, de behov som finns och de människor som bor i landet. När de slutar att fungera som tänkt så är det folkets och politikernas rätt och plikt att ändra dem.

Läs även: Ahmed: Att ta första steget mot sharialagstiftning

Jantelagen består av en samling svenska normer, som samtliga går ut på att man inte ska tro att man är något, att man inte ska sticka ut eller vara alltför besvärlig i fikarummet. En lag om vilken det ryktas att den är förlegad och på väg ut, men intrycket är att den lever och mår utmärkt, i sociala sammanhang såväl som i politiken.

Sharialagar är Allahs förmodade och just eviga lagar som han ska ha förmedlat till profeten Mohammed i en grotta på det arabiska 600-tal som lika gärna kunde varit stenåldern. Lagar som uppmuntrar till våld mot allt som hotar det muslimska. Dessa lagar tillämpas ivrigt och offentligt i flertalet muslimska länder, samt dolt och under bordet i flertalet västerländska länder.

I våras gick hundratals islamister man ur huse för att kasta sten på de poliser som försökte skydda yttrandefriheten och en dansk provokatör som ville bränna profeten Mohammeds bok.

Flertalet av dessa fega islamister hade maskerat sig för att göra det svårare att identifiera dem, något Säpo ändå i hög grad lyckades med, och många av dem har åtalats och dömts, eller inväntar i skrivande stund åtal.

Precis före jul friades dock elva personer som hade deltagit i upploppen av Solna tingsrätt.

Sverigedemokraternas partisekreterare som nyligen tillträtt posten som ordförande för justitieutskottet kommenterade haveriet på Twitter:

Vansinnet fortsätter. Elva män som stod åtalade för våldsamt upplopp i samband med korankravallerna i Rinkeby, frias helt av Solna tingsrätt. Detta trots att flera av dem har erkänt att de kastat sten.

Detta uttalande väckte, i likhet med mycket annat som emanerar ur Jomshofs mun eller tangentbord, upprördhet och ilska i rödgröna kretsar.

Justitieutskottets vice ordförande Ardalan Shekarabi (S) twittrade en uppmaning till sin kollega Jomshof om att ”respektera grundlagen”.

Tidigare generalsekreteraren i Sveriges advokatsamfund Anne Ramberg stämde in i kören: ”Ett talande exempel på att Jomshof inte är lämplig som ordf i Justitieutskottet. Att i hans ställning och som lagstiftare nedsättande kommentera oberoende domstolarnas rättstillämpning i enskilda fall är inte bara olämpligt. Det avslöjar en bristande respekt för rättsstaten.”

Vår före detta klimat- och miljöminister, som inte visste hur många kärnkraftsreaktorer som fanns i drift eller hade stängts av, kände sig i vanlig ordning nödgad att kommentera det inträffade: ”Vi har ett rättsväsende, har du som justitieutskottets ordförande problem med det? Vad ser du framför dig som alternativ? Jomshof dömer??”.

Chefsrådmannen i Malmö tingsrätt, Lennart Strinäs, skrev på Twitter att Jomshofs kommentar var ”fullständigt häpnadsväckande”.

Svenska Dagbladet skramlade ihop en rad politiskt fina professorer och tyckonomer för att såga Jomshofs tweet. Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet, menade att det Jomshof gjort var ”mycket olämpligt”. Karin Åhman, professor i statsrätt vid Stockholms universitet, hävdade att det inte är Jomshofs jobb att kommentera domar.

Läs även: Sandström: Minoritetsfokus är ett ineffektivt samhällsideal

Vissa ansåg att han inte respekterade svensk lag, andra gick så långt att de hävdade att han faktiskt brutit mot den. Men en sak är säker: han bröt mot jantelagen. Som han alltid gör.

Man skulle förstås ganska enkelt kunna samla ihop en rad icke-rödgröna jurister och tyckonomer som hade ställt sig skeptiska till den första samlingens resonemang.

Nyheter Idags Chang Frick skrev exempelvis: ”Vad ska justitieutskottets ordförande ha åsikter och engagemang om inte inom rättsväsendet?”

Advokaten Carl Lindstrand kommenterade: ”Nej, det finns inget i svensk grundlag som förhindrar en folkvald från att recensera avkunnad dom. Att Jomshof, med hänsyn till det ämbete han innehar, sedan uttrycker sig på ett sätt som lämnar en del att önska är en reflektion man kan ha, men det är en annan och betydligt mindre sak än ett påstått övertramp i förhållande till svensk grundlag. Något sådant finns alltså inte.”

Det finns många förklaringar till varför de rödgröna blir extra arga på just Richard Jomshof, utöver hans totala brist på respekt för jantelagen.

Den första och mest uppenbara är att Jomshof är SD:are, och för de rödgröna är det självklart att olika uppsättningar regler gäller för SD:are och andra politiker.

Så här kommenterade Centerpartiets partiledare Annie Lööf en enskild dom för fyra år sedan: ”Förfärlig dom i Solna. Hårresande resonemang och värderingar som inte platsar i en rättsstat”. Och trots Centerpartiets bruna rötter så utgick inget ramaskri om hennes kommentar till ett enskilt domstolsutfall.

Samma It’s OK when we do it-regel som brukar appliceras när det kommer till Sverigedemokrater. När SD-politiker alltså gör samma sak som även rödgröna gjort, så går det från mestadels tystnad till mediestorm och att de inte ”respekterar grundlagen”.

Den andra förklaringen till varför Jomshof väcker så mycket ilska är att han är den svenska riksdagens tagning på Christopher Hitchens: en ivrig och system-, och framför allt, religionskritiker, som inte ber om ursäkt för sin verksamhet.

I ett konsensusskadat land med dito riksdag som lider av en förlamande rädsla för islam, så för sig Jomshof likt Hitchens med pondus, attityd och finess. Men till skillnad från Hitchens, som huvudsakligen sökte nedkämpa kristendomens mestadels redan avdöda monster, så slåss Jomshof mot högst levade drakar, fulla av vitalitet.

När flertalet sverigedemokratiska politiker i vanlig ordning ful- eller feltolkas går de oftast ut i media för att förklara sig: ”Nej, ni feltolkar mig. Det är inte det jag menar.”

Jomshof går däremot vanligen ut och säger: ”Ja. Det är exakt det jag menar. Fler frågor?”

I stället för att kapitulera och be om ursäkt så går han till förnyad attack.

Som svar på de fina sammanhangens hysteri kring hans kommentar twittrade han: ”Jag sitter i riksdagen för att försöka förändra och förbättra det samhälle Ramberg och Strandhäll har varit med om att rasera. De friande domarna är ett dj**la skämt, minst sagt, och det är mitt förbannade ansvar att reagera på detta. Jag tänker inte låta mig tystas.”

Sveriges lagstiftning, myndigheter och praxis har gjort det lätt för islamister, upprorsmakare, våldtäktsmän och kriminella att antingen helt undslippa straff, eller straffas högst lindrigt.

Den som vill vara välvillig kan dessutom läsa det som att Jomshof inte primärt kommenterade ”en enskild dom”, utan hela det svenska rättsväsendet, den svenska lagstiftningen och de domstolar som möjliggör sådana totala misslyckanden. Som gång på gång låter monster slippa straff.

Hysterin kring Sverigedemokraternas vilja att ändra hur Sverige fungerar är sedan gammalt, men svenska lagar stiftas och ändras som sagt ständigt för att skydda medborgarna, och det som Jomshof förstår är att det är just hans jobb att ändra lagen.

Och att det är oundvikligt att man börjar med att rucka på jantelagen för att kunna gå vidare och ändra den svenska lagen, allt för att till slut kunna pulverisera sharialagen inom landets gränser.

Läs även: Brinkemo: Mångkulturen som sanningsbranschernas akilleshäl