En journalist som ljuger dig rakt upp i ansiktet är ingen journalist utan en vilseledande aktivist.

TV4:s och Kalla Faktas infiltration hade kunnat bli något stort, på riktigt. Efter fem månader på SD:s kommunikationsavdelning och Riks hade man kunnat gräva fram saker om Sverigedemokraterna som är viktiga för allmänheten att vara medvetna om.

Läs även: Skogkär: Allt annat än kalla fakta

Granskningen gör ett bra jobb på att påvisa en del lömska aktiviteter inom Riks och SD:s kommunikationsavdelning, detta borde till och med Sverigedemokraterna kunna medge.

Exempelvis fick man maffia-vibbar när SD:s kommunikationschef Joakim Wallenstein hotade att driva näthatattacker mot journalisten Daniel Andersson om han ”smutskastar SD”.

Ännu allvarligare var när några medarbetare verkade fundera över att elda på LVU-kampanjen för att knuffa bort muslimer ur Sverige – samma LVU- kampanj som för övrigt bidrog till att Sverige höjde terrorhotsnivån till fyra.

Grävjournalisten Emil Hellerud misslyckades dock med att allvarligt adressera och ta itu med en hel del felaktigheter som visades i programmet och i efterhand motbevisats.

Sedan granskningen sändes har ett antal oskyldiga icke-troll hamnat i korselden. Bland annat Medborgerlig Samlings rättspolitiska talesperson Lena Malmberg som anklagades för att vara ett SD-troll i programmet, när hon alldeles uppenbarligen inte är det.

Eller härliga komikern Viktor Klemming, vars elaka och mycket roliga klipp på sociala medier delades vidare av ett av SD:s konton. Han stämplades raskt som SD-troll och blev av med jobb för en samarbetspartner.

Eller den virala Youtube-kanalen Klippta klipp, vars videor anklagades för att komma från en trollfabrik, vilket var fullständigt inkorrekt.

Till slut var det Myndigheten för psykologiskt försvar som hävdade att intervjun som användes i granskningen inte hade med dokumentären att göra, utan handlade om hot från utlandet, och till och med anmälde programmet.

Några av dessa ”missöden” försökte journalisten Hellerud lättvindigt vifta bort. Men den absolut värsta och mest uppenbara lögnen som jag ännu inte har återhämtat mig ifrån är denna...

Sverigedemokraternas Europaparlamentariker Charlie Weimers skrev nämligen ett viralt inlägg där han berättade att TV4 försökt infiltrera SD:s EU-kontor via en jobbansökan som hamnat hos honom. Detta, menar Weimers, visar att avsikten med projektet från första början var att sabotera för SD inför EU-valet.

Emil Hellerud svarade sålunda på den kritiken:

Att söka olika jobb inom Sverigedemokraterna var en del av vår strategi för att skapa en trovärdig backstory - inte visa för uppenbart var vi siktade. Vi tackade nej till att gå vidare när bland annat Weimers i EU och SD i Huddinge visade intresse. Målet var kommunikationsavdelningen där det fanns uppgifter om en trollfabrik – och vi var framgångsrika.

Rimligt svar, tycker jag, men...

Den mest gilla gillade kommentaren på inlägget skrevs av Felix Byström, som är ansvarig för anställningarna i SD Huddinge:

Jag ansvarar för anställningar i SD Huddinge och har aldrig gett er reporter ett jobberbjudande. Har inte ens haft en arbetsintervju med honom. Så har han sökt jobb hos oss innebär det att han inte ens tagit sig till intervjumomentet (där cirka 80 % inte tar sig vidare). Att påstå att jag skulle ha visat intresse av att anställa honom är alltså en ren lögn.

Det blev inget svar på kommentaren från Emil Hellerud.

EU-politikern Charlie Weimers har också bekräftat att de inte visade något intresse i Kalla faktas journalist heller.

Varför ljuger Hellerud?

Märkligt nog, eller jo, det kanske inte är så märkligt, när det svenska medieklägget hakat fast sig i denna dokumentär i två veckor, så har inga riktigt kritiska frågor ställts till TV4 om den omsusade dokumentären. Hellerud kommer undan.

Läs även: Korn: Kalla faktas sensationella avslöjanden

För att säga det rakt av: Hade det handlat om en Samhällsnytt-journalist som infiltrerat Socialdemokraterna så hade journalistkåren stämplat Samnyttjournalisten som ”MOST WANTED” och han hade målats upp som demokratins fiende nummer ett.

TV4 och SVT har däremot behandlat granskningen och journalisterna bakom den som om de vore ofelbara, vilket naturligtvis inte stämmer.

Svenskarna är vid det här laget vana vid denna public services trollfabricering, men alla dessa världskrigsrubriker och mediakaosande till trots, kommer uppmärksamheten enbart att gynna SD, så som den alltid gjort. Något som majoriteten vänterjournalister fortfarande inte förstått.

Åkesson gick snabbt till motattack, och denna strategi har alltid funkat. När Åkesson blev intervjuad av TV4 tog han själv tag i journalistrollen och ställde frågor till journalisten som skulle intervjua honom: Varför har ni inte ställt några kritiska frågor till dokumentärens producenter?

För om man skrapar på dokumentärens yta så är dokumentären och hanteringen av alla felaktigheter som avslöjats under all kritik.

TV4 och SVTs oändliga försök att få SD att framstå som ”the bad guys” slutar alltid med att de framstår som ”the underdogs” i stället – ett narrativ som hjälpte att lyfta partiet från 2 till tjugo procent. Svenskar hatar mobbare.

Får SD 24 procent i kommande val? Det får tiden utvisa. Det som är säkert är att priset för årets bästa SD-valarbetare i år går till Emil Hellerud i stället för Anders Lindberg.

Läs även: von Seth: Vad är det SD håller på med?