Vi satt vid frukostbordet tidigt på morgonen och jag uppdaterade honom om läget i världen, som jag alltid gör. Politik och samhälle är inte riktigt hans huvudintressen, det är mest programmering, automatisering och likartade saker som väcker hans intresse.

Läs även: Altstadt: När tryckfriheten hotades och medierna teg

”En missil föll i Polen och det ryktas om att den är rysktillverkad”, meddelade jag, tämligen obrydd. Obrydd, eftersom som arab uppväxt i Mellanöstern är missiler och raketer mitt andraspråk. Men han är svensk, krig och missiler hör till vanligheterna på Netflix, inte i europeiska nyheter.

Han lade ner skeden i gröten snabbt, tittade på mig och sa: “Älskling, om det blir ett krig i Sverige då drar vi till Nya Zeeland.”

Innan jag hann invända så fortsatte han: “Jag bryr mig inte om Sverige eller svenskar. Varför ska jag det? De bryr sig inte om homosexuella. De bara använder oss för propaganda.”

Det var bland det sorgligaste jag har hört honom säga.

Jag känner igen mig i hans besvikelse. Även jag har svikits av mina landsmän, och till slut så drog jag. Och här sitter han, som har också svikits av sina landsmän, och är redo att packa sina väskor och dra, i stället för att stanna kvar och “kämpa för sitt land”, som nationalister uttrycker saken.

“Så du tänker vi ska dra en Sabuni?”, skämtade jag. Han nickade och vi skrattade tillsammans – trots att ingenting av det här egentligen var roligt.

Hans “uppvaknande” till allt det här, att hbtq-rörelsen mest är en färgglad fasad, och att Sverige håller på att islamiseras, var en långsam process. Det är så det ligger till i Sverige, svenskar vaggas in i den här trygga regnbågsjämställdheten, men plötsligt vaknar Svensson i Andersberg eller Angered eller Gottsunda till och begriper att det inte bor några svenskar kvar, och att livet plötsligt har blivit en hemlig misär för bögar, kvinnor och judar – och även svenskar.

Han insåg långsamt att de styrande makthavarna struntar i en, att de bara bryr sig om pengar och makt. Men det har jag alltid vetat. I Jemen och i Sverige.

Men även han, som är riktigt bekymrad över islamiseringen, röstade på Liberalerna, och inte Sverigedemokraterna. Det var inte förrän vi satt på soffan under det förskräckliga valet och SVT presenterade siffrorna om att Partiet Nyans får 20 till 30 procent av rösterna i orten som han insåg hur allvarlig situationen är, och att svensk politik håller på att islamiseras. Att det bara är en tidsfråga.

Och det är alldeles för sent. Alldeles för sent. Eftersom problemet är att islamiseringen inte bara är ett gift som försöker sprida sig från botten till toppen, via maktlösa småpartier som Nyans.

Problemet är att de som blodigt och med stolthet hugger ner, skjuter och hänger ihjäl homosexuella sprider sitt islamistiska gift från toppen till botten.

Läs även: von Seth: Liberalismens svanesång i Sverige och globalt

Qatar lägger 2 000 miljarder kronor på sitt värdskap för fotbolls-VM. Från deras perspektiv går projektet ut på att överbrygga klyftan mellan arabvärlden och västvärlden.

I naiva vänstersvenskars öron är detta förstås en exotisk och fantastisk upplevelse som självfallet kommer att bära frukt i form av positiva konsekvenser: ”De får helt enkelt uppleva hur underbara vi är och hur bra vi har det, och då kommer de att sluta hänga bögar och ateister.” Liksom.

I verkligheten är det dock västvärlden som gång på gång anpassar sig efter den muslimska arabvärlden.

På grund av den arabiska ökenhettan så kommer VM, för första gången någonsin, att äga rum i slutet av året, från mitten av november till december, och turneringen kommer även att spelas under en kortare period, 29 dagar, i stället för de vanliga 30–31 dagarna.

Anpassningen gäller inte bara tider och säsonger.

Den qatariske VM-ambassadören Khalid Salman berättade mer om turneringens kulturöverbryggande karaktär i en intervju.

”Alla kommer att acceptera att de kommer hit, men de måste även acceptera våra regler. Homosexualitet är haram. Vet du vad haram är? Det är förbudet. Varför är det haram? Jag är inte en stor muslim, men det är förbjudet eftersom det är en skada i sinnet”, sade han till en vit västerländsk intervjuare innan intervjun avbröts.

Jag läste om haveriet i GP, men när min kollega visade mig videon fick jag gåshud. Min hjärna reste tillbaka i tiden till mitt maktlösa 19-åriga jag, vars identitet och sanning var dold för världen av rädslan för detta blodiga islamiska maskineri.

Jag upplevde en känsla av eufori över att jag, en jemenit vars liv och hjärna en gång hade fängslats av dessa monster, idag är fri som en fågel att inte bara älska och bli älskad av den jag vill, utan även att skriva kritiskt om dessa samhällen som, mot harmlösa homosexuella som jag själv, beter sig rent psykopatiskt. Som saknar empati och medmänsklighet till den grad att ens egen pappa eller mamma kan skjuta ihjäl en utan att ens tveka om saken.

Detta islamistiska monster tänker inte överbrygga klyftan mellan Öst och Väst genom att ta till sig några av de humana och mänskliga ideal som Väst har anammat under de senaste århundradena. Tvärtom, de vill inspirera oss i Väst att gå tillbaka till hat, förakt och mord.

Anledningen till att Fifa valde att låta Qatar stå värd för fotbolls-VM är inte att landet är känt för sina skickliga fotbollsspelare. Landet har ingen fotbollskultur. Noll. De har aldrig tagit sig in i matchen. VM äger rum i Qatar enbart därför att det är ett av de rikaste länderna i världen. Punkt slut.

Det är av samma anledning som Sverige utan att göra väsen om saken säljer vapen till Saudiarabien. Skälet till att Saudiarabien och Iran bygger moskéer och finansierar samfund som sprider islamism i världens fyra väderstreck. Pengar.

De flesta svenska opinions- och nyhetssidor har berättat om Qatars horribla behandling av gästarbetare och de hemska arbetsvillkor som erbjuds dem. Men sällan, om någonsin, lyfts hbtq-frågan upp på allvar. Den är aldrig i fokus. När det kommer till “rasifierade” bögar kan de lägga sig ner och dö.

Som tur är så finns det västerlänningar som visar mod och står upp för det som är rätt. Popsjärnor som Shakira och Dua Lipa, som har många homosexuella fans, har tackat nej till att framträda i VM. Och varför skulle de framträda i ett land som dödar deras fans? Det vore absurt.

Rockstjärnan Rob Steward har även han tackat nej, eftersom enligt honom det inte är “rätt”.

Sedan finns de som tar strid på ännu modigare sätt, som hbtq-aktivisten Peter Tatchell som ensam åkte ner till Qatar och protesterade med ett plakat som löd: “Qatar fängslar och ’omvandlar’ hbtq-personer”. Han arresterades och förhördes i närmare en timme innan han åkte tillbaka till Storbritannien.

Rob Stewart, Peter Tatchell, Shakira och Dua Lipa säger nej, men deras “nej” försvinner i Västvärldens girighet och kåthet på pengar.

Olyckligtvis är till och med Nya Zeeland en del av Västvärlden. Det finns absolut ingen plats för homosexuella att fly till. Jag lärde mig denna läxa på Sveriges flyktingboenden.

Läs även: Ahmed: Därför hatar SSU bögar och judar