Myntoffer och kanaler i det nederländska gränslandet

Romarrikets nordgräns gick efter slaget vid Teutoburgerskogen år 9 e. Kr. längs Rhen, vilket innebär att dagens Nederländerna var ett gränsområde. För fyra år sedan hittade två amatörforskare 109 romerska mynt utspridda på en åker nära floden Aa och staden Berlicum i södra Nederländerna.

Fyndet var ovanligt inte bara på grund av att mynten var utspridda, utan även för att de var av lägre valörer, något man inte skulle förvänta sig av en nedgrävd skatt. Mynten var också präglade under en lång period från slutet av den romerska republiken och åren strax före noll, fram till omkring år 180 e. Kr. och kejsare Marcus Aurelius regeringstid.

Dessutom var motiven på mynten huvudsakligen militära, något som tyder på att de inte var slumpmässigt utvalda. Eftersom gamla kartor visar att platsen låg i närheten av vad som fram till en bit in på 1800-talet var ett vadställe över floden Aa så drar arkeologerna som analyserat fynden slutsatsen att mynten var offergåvor från resande som önskade en säker överfart.

I den nederländska staden Nijmegen, som ligger något nordost om platsen där mynten hittades, har man nyligen upptäckt en romersk väg och en romersk kanal. Nijmegen är belägen strax söder om Romarrikets befästa nordgräns limes och var under den romerska tiden ett betydande militärt läger.

Den nyupptäckta kanalen uppskattas ha varit mer än tio meter bred och antas ha sträckt sig från det militära lägret till gränsfloden Rhen. Arkeologerna tror att vägen och kanalen byggdes av den romerska militären för att transportera trupper, byggmateriel och förnödenheter.

Ett läger för 10 000 soldater i Portugal

I Portugal har arkeologer identifierat ett romerskt militärläger från det andra århundradet före Kristus. Lägret var tillfälligt och användes troligen bara under en kort tid av trupper som var på väg norrut. Det beräknas ha huserat 10 000 soldater och är det äldsta romerska militärlägret som har identifierats i den nordvästra delen av Iberiska halvön.

Även om arkeologerna inte kan datera lägret med exakthet så misstänker de att det härrör från konsuln Decimus Junius Brutus kampanj som år 137 f. Kr. tog honom in i vad som idag är Galicien i norra Spanien. Den som är intresserad kan klicka här för att se en film där arkeologerna som är inblandade i utgrävningarna berättar mer. Berättelsen om Decimus Junius Brutus kampanj involverar även den korsandet av en flod samt vidskepelse.

En romersk väg i lagunen

Venedig ligger i en lagun med många små öar och träskmarker. Den tidiga staden anses ha grundats på 400-talet, det vill säga i samband med romarrikets fall, av folk som flydde undan oroligheterna och invaderande germanska stammar. Dessförinnan anses lagunen framför allt ha befolkats av mer tillfälligt boende fiskare och saltarbetare.

Dock är en del romerska fynd kända från området och det har länge pågått en debatt om huruvida dessa representerar en fastare bosättning och en mer omfattande exploatering av lagunen under romersk tid, eller om de kommit dit på andra sätt.

Häromveckan publicerades en ny studie i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports som har kartlagt tolv strukturer i lagunens utkant. Det visar sig att strukturerna som sträcker sig över 1 140 meter och som idag ligger under vatten med allra största sannolikhet är en romersk väg som gick längs en dåtida sandbank.

Forskarna misstänker att vägen kan ha varit en del av ett större romerskt vägnätverk i Venetoregionen. De menar även att vägen tillsammans med andra fynd tyder på att lagunen kan ha haft en större betydelse och en mer omfattande bosättning under romersk tid än vad man tidigare trott.

En symbolisk gränssten hittad i Rom

I själva Rom har man nyligen i samband med utgrävningar i närheten av kejsar Augustus mausoleum hittat en sten daterad till år 49 e. Kr. Stenen, en så kallad cippus, är både ovanlig och viktig såtillvida att den ursprungligen markerade den symboliska gränsen, kallad pomerium, mellan staden Rom och den omgivande landsbygden.

Trots att stadsbebyggelsen ofta fortsatte bortom pomerium så utgjordes en stor del av pomerium av en obebyggd allmänning som följde stadsmuren, även om en del forskare tror att den bara vara en gränslinje. Enligt sägnen ska den ursprungliga gränsen ha plogats av Roms grundare Romulus.

Pomerium var inte bara symbolisk, utan hade även religiös och juridisk betydelse. Soldater fick inte träda in i pomerium med vapen och stadens ämbetsmän lär ha varit tvungna att konsultera präster, så kallade augurer, för spådomar innan de korsade pomerium och lämnade (eller återkom till) staden.

Med tiden utökades pomerium ett flertal gånger. Stenen som hittats härrör från när kejsar Claudius kraftigt utökade pomerium år 49 e. Kr. sedant han expanderat Romarrikets territorium till att också inkludera delar av de brittiska öarna. Något som enligt Claudius också gav honom rätten att expandera staden Roms symboliska gräns.

Sedan tidigare är tio dylika stenar kända, den senaste av dessa hittades för mer än 100 år sedan.

Läs även: Fynd från Machu Picchu tidigarelägger Inkarikets expansion

Läs även: Tänder avslöjar att greker använde legosoldater i kampen mot Kartago