När Vänsterpartiet kallar till demonstration till skydd för religiösas känslor medan Karl Marx går som en utombordare i sin grav, behövs inga folkutbyteskonspirationer för att notera att partiet anpassar sig till en förändrad demografi. Och oavsett om våra politiker väljer eftergifter eller repression för att möta migrationspolitikens konsekvenser så blir vi alla förlorare när demokratin tar stryk, skriver Ann Charlott Altstadt.
När framtiden ska summera samtiden kommer nog inte det eritreanska slaget på Järvafältet augusti 2023 att gå till historien eller utmärka sig på något särskilt vis alls. Jag befarar att nivån försmak redan passerats och att tippa på eskalering handlar inte om fördomar utan om odds utifrån en välkänd faktor: Det är demografin, dumbom!
Läs även: Sandström: Lex Paludan - förbjud koranbränning
Det hårda omvandlingstrycket som migrationspolitiken skapat kommer att förändra Sverige långt utöver vad vi sett hittills. Både öppet på lagstiftningsnivå och i slutna rum där politiska överväganden bakas till beslut. Bulletin var exempelvis först (och närmast ensamma) om nyheten att Moderaterna faktiskt på direkten kickade sin förtroendevalda som bevistade Hamas-konferensen i Malmö. Medan sossarna i sin tur inte verkade anse sig ha råd att göra sig av med sin palestinska röstmagnet, som med uttalad stolthet både höll tal och kramades på islamistevenemanget.
Ja ja, men vad är väl en klanbaserad terroristorganisation av kleptokrater som i Långbortistan förtrycker sitt eget folk, jämfört med skurkaktigheten hos vissa inhemska partier som Nyans, som hotar raida svenska förorter på valboskap och glesa ut första majtågen?
De demografiska förändringarna avspeglas i nya värderingar eller prioriteringar hos de redan etablerade partierna vare sig det handlar om lyckad islamistisk entrism eller konventionell iver att maxa valresultat.
Ett stötande exempel för oss som fortfarande anser att någon jävla ordning får det väl ändå vara i ett parti (googla om ni inte känner till citatet) inträffade också nyligen i Örebro.
Jag och många fler är dock så beklagligt tillvanda att när V kallade till manifestation mot koranbränning så var den enda konstigheten att partiet uppmanade folk att ta med en helig bok, förslagsvis koranen eller bibeln.
Varför? Skulle deltagarna vifta med dem för att locka till sig nya målgrupper som aldrig kommer att hörsamma fanfarerna från de smattrande röda fanorna? Karl Marx har väl av ren utmattning för länge sedan slutat vända sig i sin grav på Highgatekyrkogården. Men herregud, vi pratar ju inte om den nysnälla humanistiska Svenska Kyrkan. Vänsterpartiet vill på allvar numer mobilisera väljare genom försvaret av religiöst ultrareaktionära människors känsloliv. Man behöver ingen foliehattsteori om folkutbyte för att se att partierna följsamt anpassar sig efter de nya demografiska förutsättningarna.
Alla värderingar är inte lika mycket värda och vissa av dem är det rena rama självskadebeteendet att underhålla med skattemedel. Ta exempelvis hur imamen vid Stockholmsmoskén, tillika företrädare för det muslimska brödraskapet, efterlyste förhandlingar med regeringen i någon slags svensk samförståndsanda. Vi inom den stora majoriteten, oavsett färg på hud eller politik, har dock aldrig bett om något satans religionskrig. Och vi har heller ingen skyldighet eller något ansvar för att stoppa varken fler koranbränningar, kravaller eller våldsyttringar överhuvudtaget.
Inte ens de som villigt ställer sig på de extremas eller kränktas sida tror väl egentligen att det är vit överhöghet och svenska socioekonomiska faktorer som tvingat på folk förkastliga värderingar och beteenden så fort de passerar landgränsen. I så fall skulle enligt den vitt spridda attitydutbytesteorin alla fromma lam från all världens hörn förvandlas till rytande lejon om de inte kommer upp över sextio procent av medianinkomsten på svenskt territorium.
Mellanöstern, Västasien och Afrika har en oöverblickbar historia av krig, erövringar, slaveri, fördrivningar, massakrer och förtryck med etniska, religiösa och politiska förtecken. Och det långt innan västliga stormakter dök upp som medaktörer. Och många grupper har åtminstone vid någon tidpunkt varit både offer och förövare med hat, rasism och revanschism som följd.
Men den enda anledningen till att mänsklighetens mörkare stunder måste repriseras i vårt avlägsna demokratiska land och just nu, är att den fantastiska välfärdsstaten med dess naiva eller handlingsförlamade politiker fortfarande utgör en fullt påslagen pull-faktor för olika typer av migration.
Läs även: Sjölander: Befria oss från tacksamheten!
Invandringens befolkningsexplosion har lett till vad den då sittande rödgröna regeringen i en budgetproposition benämnde demografiska utmaningar. Men den avgörande frågan om välfärdsstatens skattebas och personalbehov kunde då som nu avfärdas och gömmas undan som rasism.
Det demografiska problem som istället kom att dunderdetonera i fejjan på de folkvalda var istället våldskriminaliteten. Och särskilt minnesvärt var när Löfven med sitt utmärkande pinsamma överspel presenterade den godare sidans tagning på folkutbytesteorin: Om inte de senaste decenniernas invandring skett så hade ändå vita svenska gängkriminella skakat samhället med skjutningar, oresonligt våld och sprängningar. Det tog dock bara några år så var mediefavoriten Jerzy Sarneckis officiella bortförklaring förpassad till glömskan liksom kriminologen själv.
Och idag kan väl knappast någon vid sina sinnens fulla bruk hävda att om inte invandringen från Mellanöstern timat så skulle delar av Göteborg och Södertälje ändå ha behärskats av svenska kriminella klaner? Eller att invandringen från muslimska länder förutan så hade istället svenskarna själva eldat religiösa skrifter, medan andra och gravt kränkta svenskar i religiöst raseri hade stenat polis som försökte upprätthålla ordningen?
Skulle vi kanske även ha fått bevittna hur tusentalet svenskar på Järvafältet utkämpade slag om diktaturen i Eritrea?
Finns det alls några lallande idealister kvar som fortfarande lever sina liv i solskenslandet? De måste vara få förunnat att kunna avfärda problemen med vissa religiösa och etniska gruppers växande befolkningsandel som febriga fantasier hos personer med fallenhet för konspirationer.
Lagändringar är på gång, men tyvärr kan det gå åt fanders vare sig de folkvalda kan hantera de demografiska utmaningarna eller inte. För de alternativ som återstår verkar alla handla om anpassning, antingen till det växande väljarunderlagets krav eller till det ökade våldskapitalets hot.
Lagstiftarnas eftergifter eller repression innebär på olika vis att våra självklara demokratiska fri- och rättigheter kommer att inskränkas. Hur de än vänder sig har de folkvalda ställt till det så att det är vi som till sist kommer att få stå där med rumpan bar i den nya tidens blåst.
Man kan verkligen fråga sig varför infödda eller folk med invandrarbakgrund som accepterar de demokratiska spelreglerna för att ett fritt och sammanhållet samhälle ska funka, måste vänja oss vid dess sönderfall.
Läs även: Ahmed: Våra politiker beställde Eritreafestivalen