Kabul har fallit och Sverige stoppar och omprövar delvis biståndet till Afghanistan. ”Det känns ju helt fruktansvärt”, säger biståndsminister Per Olsson Fridh (Mp), ”flera miljarder av svenska skattebetalarnas pengar har gått till satsningar som nu kommer i talibanernas händer”.

Men statsrådets starka känslor bör också omfatta faktumet att det är regeringens biståndspolitik som har berett vägen för talibanernas seger. De svenska biståndsmiljarderna har tvingat svenska skattebetalare att bidra till korruption och bekosta krig.

Nästan hälften av vårt bistånd till Afghanistan har genom åren gått till Världsbankens fond, ARTF (Afghanistan Reconstruction Trust Fond). Ambassaden i Kabul meddelade exempelvis 2018 på sin facebooksida att Sverige förnyat sitt stöd genom att bidra med 1,425 miljarder till fonden.

Läs även: Därför kunde talibanerna ta makten så fort

Men redan tidigare samma år hade en alarmerande rapport släppts av SIGAR (Office of the Special Inspector General for Afghanistan Reconstruction). En myndighet kongressen har tillsatt för att utvärdera den amerikanska insatsen. Och ordföranden John Sopko sammanfattade i en intervju ARTF:s biståndshaveri.

Enligt Sopko saknades kontroll över pengautflödet och Världsbanken utvärderade heller inte de finansierade projekten. Biståndsmiljarderna eldade på korruptionen i ett redan genomkorrupt samhälle. Förtroendet för regeringsmakten eroderades liksom moralen hos säkerhetsstyrkorna. Rapporten slog fast att den afghanska militären minskade i antal medan talibanernas kontroll ökade.

Enligt Sopko hälldes för mycket pengar för snabbt över Afghanistan och biståndet gjorde tjänstemän, småbossar och krigsherrar extremt förmögna.

Läs även: Folk faller från flygplanen som lyft från Kabul

2019 avslöjade också Washington Post, vilket sammanställts i Afghanistan papers, att toppmilitärer betraktade kriget som omöjligt att vinna. Allmänheten hade bluffats om den gigantiska militärbudgetens nödvändighet och människoliv spillts i onödan. Och cirka 40 procent av det amerikanska biståndet beräknades ha berikat tjänstemän, kriminella och krigsherrar.

På den svenska regeringens hemsida beskrivs intentionerna bakom miljarderna till Afghanistan: Långsiktigt stats- och fredsbyggande, politiskt stöd, mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet, utbildning, hälsa, fred och ekonomisk utveckling med fokus på miljömässig hållbarhet.

Läs även: Talibanerna tar makten i Kabul

Jag är ingen biståndsexpert men massor av sådana måste väl ändå ha hört dånet av oundviklig korruption från regeringens fluffiga formuleringar. Och det förefaller absurt att västvärldens politiker verkligen trodde att de uppifrån, och bara på några få år, skulle kunna implementera en legitim statsbildning med ett fungerande civilsamhälle på en skennation av sinsemellan fientliga folkgrupper, korrupta klaner och krigsherrar.

Hur mycket av det svenska biståndet som årligen förbränns på liknande vis är bortom allmänhetens insyn. För tyvärr är området skyddat från genomgripande kritik och reformering genom sakfrågornas politisering. Skyttegravarna löper längs den gamla vanliga höger-vänsterlinjen och att ifrågasätta hur bistånd förmedlas, till vilka och till vad, motas bort som uttryck för cynism och förkastlig människosyn.

Det krävs alltså att miljardsatsningar faller i just talibaners händer för att en ansvarig politiker ska känna att det är fruktansvärt och att bistånd åtminstone delvis kan stoppas och omprövas.