Putin är galen. Hur många gånger har jag inte läst omdömet trummas ut som vore det en självklarhet. Självutnämnda psykiatriker med förskrivningsrätt trängs på gamla och nya medier där de enas om att Putin är skogstokig enligt kriterierna för diagnos.

Läs även: Brinkemo: Värderingar värda att ta till vapen för

Men jag undrar varför man alltid måste omfamna standardproducerade stereotyper och sedan i kör ropa ut dem som om de om vore egentänkta djupsinnigheter. Vi vet ju liksom att Blondiner är korkade, svärmödrar är ragator och diktatorer galna. Eller hur?

Ursäkta min obekväma och ensamma ståndpunkt men Putin är säkerligen ingen dåre som fått spel utan en fullt tillräknelig och maktfullkomlig diktator som räknade lite fel. Jag antar att han hade fått signaler om att Nato skulle hålla sig i skinnet rent militärt. Och så felkalkylerade han med promenadseger, typ anschluss, till Kiev.

I min förra krönika tog jag upp Ukrainainvasionen som en aspekt av Samuel Huntingtons The clash of civilisations. Några rader ur Putins tal visade att erövringen ses eller motiveras som ett kulturkrig mellan västs dekadens och heliga moder Rysslands traditionella värderingar. Där Putins invasion var ett försvar mot västs aggressiva attitydangrepp som hotar att ”urholka” den ryska folksjälen. Putin för alltså ett heligt krig med religiösa förtecken.

Läs även: Alexandersson: Kan kriget få oss att inse vad som är viktigt?

Jag är ingen anhängare av medlemskap i Nato men jag förstår inte militäralliansens passivitet när larmet går i Europa och västerländska värderingar hotas. Och jag finner det inte så lite konstigt att så många Natoanhängare bara likgiltigt accepterar militäralliansens inaktivitet i fråga om Ukraina. Och mest gör tragedin till en svensk fråga om medlemskap eller inte. Det är ju den hållningen som berett vägen för Putins erövring.

Såväl professionella opinionsbildare som nätets alla tyckonomer anser exempelvis att det är självklart att president Zelenskys vädjande om en no fly zon måste klinga ohörda. Tacksamma och glada för att Natoländerna endast skickar militär utrustning.

Det håller inte att västmakterna måste undvika krig med Ryssland som ett slags policy. Nato hade inga betänkligheter inför att slå sönder Libyen och kasta landet ner i kaos eller att bomba Serbien. USA förödde Irak och anföll Afghanistan med stöd av flera Natoländer medan Operation Ocean Shield mot piratverksamhet utanför Somalias kust har beskrivits som en framgång.

Putin insåg att även västmakterna tragiskt nog betraktar Ukraina som en del av Rysslands intressesfär. Således måste invasionen ses som rationell, inte tecken på att han tappat det helt. Invändningen om det hotande kärnvapenkriget bygger på antagandet att Putin är galen och utan att tveka kommer att trycka på knappen och kasta både Europa och Ryssland in det brinnande Gehenna.

Men stöter Putin på militärt motstånd från Nato eller dess allierade så väntar troligtvis förhandlingsbordet. Det skulle så klart betyda att han tappade ansiktet. Men det skulle inte leda till missilregn över Europa utan till att han kräver de östra delarna av Ukraina för Rysslands räkning.

Putin har utropat heligt krig. Och USA och västmakterna låter honom militärt förstöra och erövra Ukraina och göra miljoner människor hemlösa, hellre än att försvara vad som är ett europeiskt, demokratiskt land.

Så jag undrar varför västvärlden står så handlingsförlamat inför vad som är ett brott mot folkrätten, en humanitär flyktingkatastrof och ett angrepp på västerländska värderingar.

Läs även: Alexandersson: Kan kriget få oss att inse vad som är viktigt?

Det är som om en närstående höll på att våldtas av traktens buse. Varvid offrets vänner nöjde sig med att agera hejaklack inför att det görs motstånd. Och kände sig belåtna med att ha kastat över några burkar pepparspray. I djup enighet om att inte ingripa eftersom risken bedöms för stor att de själva står på tur.