Vi lever i skuggan av ett existentiellt hot. Kan kriget i Europa få oss att nyktra till och förhålla oss till verkligheten som den faktiskt är istället för hur vi tycker att den borde vara? frågar sig Henrik Alexandersson.
Vi har ett krig i vår närhet, i Europa. Anfört av en lynnig och paranoid Putin. Med spridningsrisker. Vi står inför ett existentiellt hot.
Mitt i allt elände kan detta ha en tillnyktrande effekt. Vi blir påminda om vad som är viktigt. Vår frihet. Medmänsklighet. En demokratisk rättsstat som respekterar människors fri- och rättigheter. Fred.
Läs även: Gudmundson: Lägg en blågul vårbudget för försvaret
Vi blir dessutom påminda om mer världsliga realiteter. Till exempel om att vi behöver en stabil och säker energiförsörjning. Med en sådan i Europa hade Putin inte haft kniven mot vår strupe på samma sätt. Tyvärr gjorde vi andra val, fullt medvetet.
Yrvaket inser vi att Sverige behöver ett starkt försvar och att den som inte är beredd att försvara andra kanske inte blir hjälpt själv. Ännu en gång tvingas vi rusta upp hals över huvud på grund av att vi varit naiva.
Plötsligt värdesätter vi saker som ansvar, gemenskap och enighet mot något som kan betraktas som objektivt ont på riktigt. Det uppvisas en oerhörd solidaritet ute i folkdjupet just nu.
Det här kommer att bli dyrt. Och värde måste skapas. Vilket endast kan ske i vårt näringsliv. Därför är det dags att sluta göra livet surt för våra entreprenörer.
Det de skapar tillfaller oss alla i form av jobb, tillväxt, skattepengar, produkter, tjänster och inte minst utveckling. Deras skapande tryggar våra pensioner på börsen. De förtjänar att tjäna pengar.
Läs även: Altstadt: Putins heliga krig i Ukraina
Men klimatet, då? Naturligtvis är det bra om vi gör oss av med energislag som gör oss beroende av omvärlden – och som orsakar CO2-utsläpp. Ett elektrifierat samhälle är en naturlig utveckling. Men det kräver god och stabil tillgång till el, till rimliga priser. Vilket i sin tur kräver kärnkraft.
Man räddar inte klimatet med elcykelsubventioner – utan genom teknisk och vetenskaplig utveckling, som i sin tur måste finansieras. Med allt annat elände att hantera kräver detta en enorm tillväxt. Därför kan man inte klimatstrypa näringslivet. Utan tillväxt, inget effektivt klimatarbete.
Vi som betraktar Sverige från utsidan anar att ni är lite fredsskadade. Det är så länge sedan allt stod på spel att ingen svensk längre minns hur det var. Här på kontinenten finns mer av en mental beredskap för att saker och ting kan gå över styr på de mest spektakulära sätt.
På min kvällspromenad här i Berlin går jag förbi ett först till synes vanligt hyreshus – men som har kvar sin fasad från 1945. Den är fullständigt pepprad med hål och skador. Synen tar ner en på jorden. Man inser att allt faktiskt kan ske, precis allt. Även här, även nu.
Att plötsligt ställas inför verkligheten som den faktiskt är kan vara omtumlande. Man blir medveten om nuet, om det innevarande ögonblicket. Och om att allt man gör just nu – eller underlåter att göra – formar framtiden. För oss alla. För alltid.
Detta kan vara en svindlande insikt. Jag förstår att många blir rädda. Men försök kanalisera energin till något konstruktivt. Handla rationellt istället för känslomässigt.
Läs även: Brinkemo: Kärnvapenskrammel och en ny blick på världen
Trams om pronomen skyddar inte mot atomvapen. Är det nu vi slutar bråka om hjärnspöken och ägnar oss åt viktigare saker istället? I verkligheten. Som den faktiskt är – inte som man önskar eller vill att den vore.
Henrik Alexandersson
Frihetlig debattör och skribent, baserad i Berlin
Twitter: @HAX
