När det blev officiellt att Sverige tänkte ansöka om ett Natomedlemskap såg det till en början ut att bli en lätt process. Sverige har sedan tidigare deltagit i flertalet övningar med Nato och även internationella insatser. Den militära övergången skulle således ha blivit enkel. Sverige hade även ett stort stöd för att gå med i Nato från medlemmarna i säkerhetsorganisationen.

Det såg även ut som att Sveriges Natoansökan skulle godkännas på rekordtid. Processen kunde göras kortare på grund av Sveriges bakgrund och kvalifikationer. Det gick dock inte som tänkt, Turkiet har varit ett stort hinder på vägen.

Erdoğan har tydligt uttryckt att Ankara inte kommer att godkänna vare sig ett svenskt eller finskt Natomedlemskap. De anser att Sverige stödjer terrorstämplade PKK och även YPG som Sverige inte ser som en terrororganisation. Vidare vill Turkiet att Sverige lyfter sitt vapenembargo mot landet.

Efter samtal med både USA, den svenska och den finska delegationen tycks inte Turkiet ändra sin position i frågan. De tänker inte godkänna ett svenskt Natomedlemskap. Det är oroande när Natotoppmötet i Madrid den 29 och 30 juni närmar sig. Då förväntas det svenska Natomedlemskapet godkännas av alla medlemmar. Vilket i nuläget ser svårt ut, då Turkiet står fast vid sin position.

Det är dock viktigt att poängtera att Turkiet må vara ett hot mot ett svenskt Natomedlemskap, men det är inte bara Erdoğan. Sverige får inte glömma Kroatien och eventuellt Ungern, som faktiskt kan bli de riktiga hoten. Erdoğan har en historia av att komma runt och ändra sig, men Kroatien och Ungern?

Hotet från Kroatien

Den kroatiske presidenten Zoran Milanović har tidigare sagt att han tycker att Kroatien inte borde godkänna ett svenskt eller finskt Natomedlemskap. Något som han fortfarande står fast vid.

I Kroatiens fall handlar det inte om problem med Sverige, utan Milanović vill att kroaters rättigheter i val i Bosnien-Hercegovina uppmärksammas. Presidenten vill öka bosnienkroaternas representativitet och därmed ändra på vallagarna i Bosnien-Hercegovina. På så vis kan fler bosnienkroater lättare väljas till ledande politiska positioner.

Han tillade att “Det inte var ett agerande mot Finland eller Sverige, utan för Kroatien”. Det är ett hot som måste tas på allvar, även om det inte är presidenten som tar beslutet, utan hela det kroatiska parlamentet.

Frågan om bosnienkroater är väldigt viktig för Kroatien. Därför ska man inte underskatta det kroatiska hotet även om det enbart uttrycks av en aktör. Det är således viktigt att även ta Kroatiens hot på allvar.

Framför allt kan kroaterna styrka sin ställning mot Sverige om de märker hur mycket ansträngning som läggs för att möta Turkiets behov. De kan därför se detta som en chans att göra detsamma, uppnå sina tidigare svårlösta önskningar, genom att motsätta sig en svenskt Natomedlemskap och därmed påtvinga länder att involvera sig och möta deras krav.

Den amerikanske professorn Andrew Kydd, expert inom internationell säkerhet och Nato vid universitet i Wisconsin, menar på att detta delvis är en brist i Nato. Att vilket land som helst kan motsätta sig ett medlemskap och att detta då måste få gälla. Således skulle Kroatien kunna motsätta sig ett svenskt Natomedlemskap av personliga anledningar och försök till egen vinning.

Hotet från Ungern

Det är även viktigt att hålla ögonen öppna för eventuella tysta hot. Ungern har historiskt sett haft en bra relation till Ryssland. Den ungerske premiärministern Viktor Orbán har länge blivit anklagad för att representera ryska intressen i EU, ramför allt under senaste tid när Ungern flertalet gånger blockerat EU från ett ryskt oljeembargo.

Orbán har länge blivit ifrågasatt för sin nära relation till den ryske presidenten Vladimir Putin. Det vore inte alls konstigt om han gjorde samma sak för Ryssland i Nato i detta fall.

Många tror att Putin kommer att luta sig mot Ungern och dess premiärminister Viktor Orbán för att motsätta sig de svenska och finska ansökningarna. Detta skriver bland annat David E. Sanger i the New York Times, men även Andrew Kydd håller med.

– Ryssland kommer att försöka få länder att blockera Sveriges och Finlands ansökan till Nato. Ungerns premiärminister Viktor Orbán är en möjlig kandidat, säger Andrew Kydd till Bulletin.

Orbán har tidigare motsatt sig ukrainsk ansökan om Nato och agerat för ryska intressen. Det vore inte konstigt om man gjorde detsamma igen fast mot de svenska och finska ansökningarna. Putin vill inte att Sverige och Finland går med i Nato och Orbán är hans man inne i spelet som kan se till att den önskan uppfylls.

– Sverige och Finland har ett stort stöd för sitt medlemskap. Deras ansökan om medlemskap är begripligt i och med läget i Ukraina. Dock kan Turkiet och Ungern bli ett avgörande hinder för detta, säger Kydd.

Det är dock värt att nämna att Ungern hittills inte uttryckt något motstånd, men det kan vara ett strategiskt spel. Dels har man nyligen haft liknande motsättningar om EU och oljeembargot, därför kanske man väntar med ett liknande utspel för att inte anklagas för att representera ryska intressen. Ungern kan vänta ut Turkiet och se hur Nato väljer att hantera Erdoğan och hans krav, för att sedan spela sina kort.

Sverige måste se upp

Vi kan inte ha ett tunnelseende när det kommer till den svenska Natoansökan. Turkiet är inte det enda hotet, även om det till synes är det största i nuläget. Kroatien vill inte släppa in Sverige på grund av egen vinning. Ryssland vill inte att Sverige går med och jobbar säkerligen bakom kulisserna för att se till att det inte ska ske, kanske via Orbán.

Vilket land som helst i säkerhetsorganisationen kan tekniskt sett stoppa Sverige från ett Natomedlemskap. Alla länder har rätt att lägga sitt veto och då stoppas den svenska ansökan direkt. En annan problematik med Nato som Krydd poängterar är faktumet att Nato inte har ett sätt att bli av med medlemmar i säkerhetsalliansen:

– Jag tycker att det är ett stort problem med att Nato inte kan säga nej. När ett Natoland hotar alliansen själv, finns de fortfarande där. Nato borde istället kunna porta ett land om de slutar leva upp till kriterierna för säkerhetsalliansen.

Ett svenskt Natomedlemskap som till en början såg ut att vara en enkel process, är allt annat än det. Hotet mot det svenska Natomedlemskapet sträcker sig bortom Turkiet och Erdoğan.

Det är därför viktigt att inte bara se Turkiet som ett hinder, utan att vara öppna för andra möjliga hot. Det är fler som har mer att tjäna på att vara ett hinder för Sverige än att säga ja till det svenska Natomedlemskapet.

Läs även: Skogkär: En kohandel som kan kosta Sverige Natomedlemskapet