Recep Tayyip Erdoğan har varit president i Turkiet i över åtta år, innan dess var han landets premiärminister i elva år. År som präglats av tvivelaktiga ställningstaganden och ageranden i politiska frågor både i Turkiet och internationellt.

De senaste åren och framför allt det senaste året har Turkiet haft ett väldigt proaktivt förhållningssätt till internationell politik och internationella organisationer. Det senaste är motsättningen till Sveriges ansökan till Nato.

Utöver detta har Erdoğan närmat sig flertalet diktatorer och stärkt Turkiets relation till dessa icke-demokratiska länder. Detta har resulterat i försämrade relationer mellan Turkiet och Väst. Dessa utvecklingar i den turkiska politiken och Erdoğans beteende öppnar upp för många frågor. Varför närmar sig Turkiet diktaturer? Vad är det egentligen Erdoğan håller på med?

Erdoğan och Azerbajdzjans diktator

Erdoğan träffade den azerbajdzjanske diktatorn Ilham Aliyev i Azerbajdzjans huvudstad Baku i slutet av maj. Aliyev har varit president i Azerbajdzjan i snart 20 år. Den turkiske presidenten var på plats i Baku för firandet av Azerbajdzjans nationaldag den 28 maj. President Aliyev refererade till den turkiska presidenten som en “broder” och betonade vikten av turkiskt-azerbajdzjanskt brödraskap och vänskap.

Aliyev anses vara en diktator av många observatörer, han styr landet med en auktoritär regim. Makten i landet är koncentrerad till honom och valen är inte fria samt genomsyras av mycket korruption. Kränkningar av mänskliga rättigheter är förekommande och även tortyr.

Erdoğan stärker sin relation till Azerbajdzjan diktator Aliyev. En ledare som enligt många anses vara en grym diktator, både av sitt eget folk och internationellt. Turkiet närmar sig ett land med icke-demokratiska värderingar.

Träff med Pakistans premiärminister

Några dagar efter träffen med Aliyev mötte Erdoğan den pakistanske premiärministern Shahbaz Sharif i Ankara. Sharif är ordförande för det pakistanska muslimska förbundet-N. Ett parti med muslimska konservativa rötter som hamnat i blåsväder för påstådda band till terrorattentat både i Pakistan och internationellt.

Erdoğan och Sharif möttes den 1 juni för att samtala om ländernas bilaterala relationer samt regionala frågor. Turkiet och Pakistan har för närvarande starka diplomatiska band, den turkiske utrikesministern. Mevlüt Çavuşoğlu sa att de kommer fortsätta förbättra sin “vänskapliga och broderliga relation” med Pakistan. Hade tillade:

– Träffade premiärminister Shehbaz Sharif från broderliga Pakistan. Hans besök i rätt tid kommer att ge nya dimensioner till vår enastående relation, sade utrikesministern på Twitter.

Faktumet att Turkiet vill fördjupa sina relationer med Pakistan är oroande. Pakistan är ett land som styrs av högerextrema värderingar som förtrycker minoriteter. Ledningen av dagens Turkiet tar allt fler steg bort från demokrati och allt närmare diktatorer och länder med tvivelaktiga värderingar.

Möte med socialistiska diktatorn Maduro

I förra veckan träffade den turkiske presidenten den socialistiska venezuelanska diktatorn Nicolas Maduro i Ankara. Presidenterna höll en pressträff där Erdoğan uttryckte att Turkiet ”kommer att fortsätta att stödja broderliga Venezuela”.

Erdoğan uttryckte även motstånd till de hårda sanktionerna som tillämpats mot Venezuela. Turkiet är ett av få länder som har fortsatt upprätthålla goda diplomatiska relationer med den venezuelanske presidenten, trots att omvärlden isolerat Maduro.

Omvärldens motstånd mot Maduro är en konsekvens av den venezuelanske presidentens järngrepp över landet. Diktatorn styr landet med icke-demokratiska medel. Maduro har omvandlat Venezuela från en framstående ekonomi i Latinamerika till dagens autokrati med en av de sämsta ekonomierna i världen.

Diktatorn som ligger bakom det försämrade läget i Venezuela är således en person som Erdoğan har förbättrat relationen med. Det är något som bör uppmärksammas. Vem Turkiet väljer att alliera sig med säger mycket om vart landet står och vart landet är på väg.

Varför?

Det som är oroande är att Erdoğan stärker sitt band med alla dessa ledare och nationer som är allt annat än demokratiska. Han för Turkiet ännu längre bort från demokratiska värderingar. Det är steg som får en att ifrågasätta vart Turkiet är på väg?

Det finns flertalet anledningar som kan tänkas förklara varför Erdoğan agerar som han gör. Det första kan vara det försämrade läget i landet och det minskade stödet för honom och hans politiska parti (AKP). Det är svårt att se att Erdoğan skulle acceptera en förlust i det kommande presidentvalet i landet. Är de förbättrade relationerna med auktoriteter ett försök att kanske efterlikna dessa inför det kommande valet?

Är det ett sätt att alliera sig med nationer som är fientliga till väst? Erdoğan har visat starka tendenser till missnöje i förhållande till många västerländska nationer och västerländska gemensamma ställningstaganden, likt de mot diktatorerna han mött. Ett närmande till bland annat Maduro, som är starkt allierad med Iran, kan kanske vara starten på en Iran–Venezuela–Turkiet-sammansättning baserat på motsättning till USA och Väst? En farlig trio med omfattande militära tillgångar, olja och material för kärnvapen.

Allt är möjligt. Erdoğan agerar irrationellt och därför blir alla scenarier möjliga. Erdoğans senaste möten med Venezuelas Maduro, Pakistans Sharif och Azerbajdzjan Aliyev är oroande. Framför allt i relation till Turkiets senaste proaktiva förhållningssätt i den internationella arenan bland annat i Nato, agerande i Syrien med mera.

Erdoğan för Turkiet allt längre bort från att vara en demokrati och det är något som bör uppmärksammas, såväl som motsättas.

Läs även: Korn: Varifrån kommer beundrandet av kriminella?