Den svensk-iranska relationen har blivit allt frostigare, och Iran har vid flera tillfällen sökt pressa den svenska regeringen att ställa in rättegången mot Hamid Noury och släppa honom fri. Samtidigt sitter svenske KI-forskaren Ahmadreza Djalali dömd till döden i Teheran. Sverige måste inta en hårdare hållning mot Iran, skriver statsvetaren Arvin Khoshnood i en kommentar.
Idag meddelade Stockholms tingsrätt dom i målet mot Hamid Noury, en iransk medborgare som i november 2019 greps på Arlanda flygplats och som senare åtalades för folkrättsbrott och mord. Han dömdes till livstids fängelse. Tingsrätten slår fast att Noury är skyldig till att ha deltagit i avrättningen av tusentals politiska fångar i Iran 1988. Rättegången har väckt ont blod bland de styrande i Iran och gett upphov till en avsevärt försämrad relation mellan Teheran och Stockholm.
Läs även: Iran vill att Sverige utlämnar iransk mördare
Implikationer för Irans styre
För regimen i Iran är Nourys fällande dom ett stort nederlag. Det domen visar är att en oberoende domstol i en europeisk demokrati finner att det är ställt bortom rimligt tvivel att den aktuella massakern har ägt rum och pekar ut Irans islamiska republik som ansvarig. Detta implicerar främst regimens högsta ledare Ali Khamenei och den nuvarande presidenten Ebrahim Raisi som år 1988 var president respektive åklagare i Iran.
Vidare lägger domen ett särskilt moraliskt ansvar på de världsledare som nu försöker förhandla fram ett nytt kärnavtal med regimens företrädare, inklusive Khamenei och Raisi som bevisligen har blod på sina händer.
Dessutom ger domen regimoppositionen hopp om att de som begått brott mot mänskliga rättigheter i Iran kommer att kunna ställas till svars för sina handlingar.
Läs även: Svensk turist gripen i Iran vid planerad utresa
Konsekvenser för den svensk-iranska relationen
Teheran anser att Nourys rättegång är en förolämpning och har presenterat den som en israelisk-amerikansk komplott. Regimen har därför vid upprepande tillfällen försökt utöva press mot Sverige för att förhindra rättegångsprocessen och få Noury frigiven.
Senast den 5 juli ringde Irans utrikesminister sin motsvarighet i Sverige, Ann Linde, för att, bland annat, ”kräva” Hamid Nouris frisläppande. För en totalitär regim som den i Iran, där oberoende domstolar inte existerar, är det inte begripligt att den svenska regeringen inte får lägga sig i en pågående rättsprocess.
Regimen i Iran har dessutom i sitt försök att påverka Sverige hotat med att verkställa avrättningen av svensk-iranska KI-forskaren Ahmadreza Djalali. Djalali arresterades 2016 när han besökte Iran och dömdes till döden 2017 för påstått spionage. Enligt regimen är Nourys gripande ”olagligt”, en ”kidnappning” och ett sätt för Sverige att ”hämnas” Djalali.
Därtill har regimen i Iran frihetsberövat en svensk man i 30-årsåldern, något som föranledde UD att den 23 juni avråda från alla resor till Iran. Den svensk-iranska relationen är därför milt uttryckt kylig.
Vad händer nu?
Sannolikt kommer Noury och hans advokat att överklaga tingsrättens dom. Detta kommer att förlänga rättsprocessen ytterligare vilket får en fortsatt negativ påverkan på relationen mellan Teheran och Stockholm.
Islamiska republiken Iran kommer inte att sluta pressa Sverige för att försöka få tingsrättens dom ändrad i hovrätten, något som dock sannolikt kommer att misslyckas av två viktiga anledningar, dels att bevisen mot Noury är överväldigande, dels att domstolarna i Sverige är självständiga och oberoende.
Läs även: Norell: Iran inför rätta för massmord – i Sverige
Den svenska regeringen borde, i denna konflikt, använda sig av en hårdare retorik mot Teheran. Detta för att tydligt signalera att utpressningsförsök och hot inte kommer att tolereras. Allt annat skulle av Islamiska republiken Iran tolkas som svaghet.
Arvin Khoshnood
Statsvetare och samhällsgeograf som forskar om Irans säkerhetspolitik