Libanon och Israel delar inte bara landsgränser som är omstridda, utan även de maritima gränserna har länge varit omstridda på grund av de naturtillgångar som finns tillgängliga och som båda länderna gör anspråk på.

Överenskommelsen har tagit tiotals år att komma fram till, det har varit en komplext fråga på grund av ländernas gemensamma historia. Tekniskt sett ligger Libanon och Israel i krig och länderna har inga diplomatiska relationer.

Därför var en tredje part tvungen att medla mellan aktörerna och det fick bli USA. Med hjälp av den amerikanske diplomaten Amos Hochstein som åkte mellan Beirut och Tel Aviv i flera rundor kunde parterna komma överens om ett gränsavtal under tisdagen.

Det är en historisk bedrift för alla inblandade och det nya avtalet kommer ha avgörande konsekvenser för inte bara länderna själva, utan även för EU och omvärlden.

Konsekvenser för Libanon och Israel

För Libanon bidrar avtalet till flera positiva konsekvenser. Delvis betyder detta att man så småningom kan börja pumpa egen gas med hjälp av det franska petroleumbolaget Total och därmed börja exportera till andra länder. De är en ekonomisk vinst för landet som genomgår en av de tuffaste ekonomiska kriserna i modern tid. Det kan ge en lättnad för ekonomin och därmed öppna upp för en vändning.

Total hoppas även att borroperationerna i Qanafältet kan hjälpa till att övertyga fler internationella företag om att investera i Libanon, vilket i sin tur skulle förbättra den libanesiska ekonomin ytterligare.

Samtidigt öppnar det upp för ett bättre politiskt och säkerhetsmässigt läge med grannlandet Israel. De är ständigt spänt mellan Israel och Libanon på grund av att terrorgruppen Hizbollah härjar i södra Libanon. Terrororganisationen har lovat att respektera avtalet och det är svårt att se att länderna skulle gå i krig inom en snar framtid. Det står för mycket på spel och alldeles för mycket att förlora för båda sidor.

Självfallet är den minskade risken för krig viktig för Israel. Hizbollah blir således ett mer avvecklat hot, vilket resulterar i ett bättre israeliskt säkerhetsläge. Samtidigt är avtalet gynnsamt för Israel, då det innebär att man kan börja pumpa/utvinna gas från Karish-gasfälten och södra Qana-fältet. Liksom för Libanon är det en ekonomisk vinst och kommer hjälpa landets ekonomi framåt.

Det innebär framförallt för båda parter att det finns en chans för normalisering av deras förhållande. Även om Libanon betonar att detta inte var ett partnerskap med Israel, så är det tydligt att det är ett avgörande avtal för utvecklingen av ländernas relation lika mycket som de är för ländernas gastillgångar och ekonomi.

EU och omvärlden?

För EU är det enbart positiva nyheter att länderna kommit överens. Att Israel kommer att kunna pumpa ut gas från Karish-gasfälten och södra Qana-fältet innebär att de snart kommer kunna exportera gas till EU.

Det är framförallt viktigt eftersom EU-länderna infört sanktioner mot rysk olja och gas. Vilket i sin tur har resulterat i dyra importer av gas från omvärlden. Med Israels gas genom Medelhavet direkt till Europa, kan dock lägre priser väntas.

Detta kommer i sin tur i längden underlätta för ekonomin i de europeiska länderna som vacklat avsevärt de senaste månaderna, med höga energipriser och ökad inflation, som då resulterat i en försämrad ekonomi.

Överlag öppnar detta upp för flera internationella företag att söka sig till den energirika regionen och påbörja gassökningar och borrningar. När två fiendestater kan samarbeta om gas, lockar det fler energiföretag. Det kan resultera i stora utvinningar i Medelhavet, som därmed också kan gynna många andra regioner.

Det är framförallt gynnsamt när en av de största exportörerna inom olja och gas, Ryssland, kommer att förbli under sanktioner en lång tid framöver och då det behövs ett substitut som kan hålla i längden och möjligen överta platsen som huvudleverantör.