Vissa miljöer ska inte exploateras. En sådan plats är Kungliga Djurgården, som är en del av Nationalstadsparken. Djurgården är historiskt sett en parkmiljö för människan: såväl för de kungliga som för andra. När intresset för trädgårdsodling tog fart under 1800-talet förädlades flera delar av Djurgården– ett av resultaten är Rosendals Trädgård, som lockar människor från när och fjärran. Inte minst under pandemin har behovet av gröna miljöer i anslutning till storstaden manifesterats. Djurgården är ett intresse för hela Sverige – och för hela världen.

Men Djurgårdens park- och rekreationsmiljöer riskerar omfattande exploatering. Den planerade utvidgningen av Gröna Lund är enbart ett av de projekt som vill se dagens ljus i den värdefulla miljön: Vid Hasselbacken ska ytterligare ett storhotell byggas, likaså vid Villa Källhagen. Längs Djurgårdskanalen planeras för ett flertal padelbanor, som kommer att vara upplysta på kvällarna. Oron är stor för att de upplysta banorna och ljuden från dem kommer att störa djur­– och fågelliv. Några hundra meter från platsen ligger det för fåglarnas häckning avgörande och känsliga Isbladskärret.

Utvidgningen av Gröna Lund har väckt massiva protester mot aktören och politikerna i Stockholms stad. Upproret liknar det som skedde mot planerna att bygga ett Nobelcenter på Blasieholmen i Stockholm, som gjorde att Moderaterna blödde röster i valet år 2018. I mark- och miljödomstolens dom (P 1535-17) från maj samma år gavs svidande kritik mot Nobelprojektet och detaljplanen upphävdes. Domstolen menade bland annat att skadan på kulturmiljön och den sammanhållna stenstadsarkitekturen från 18- och tidigt 1900-tal skulle bli påtaglig.

När nu domen (P 3346-20) om Gröna Lunds exploatering nyligen kom är mark- och miljödomstolens utslag detsamma: detaljplanen upphävs.

Utvidgningen av Gröna Lund har väckt massiva protester mot aktören och politikerna i Stockholms stad.

Domstolen skriver att Stockholms stads själva utgångspunkt, att det som Gröna Lund vill göra är en komplettering av sin verksamhet, är felaktig. Istället är det fråga om en utvidgning, något som inte är tillåtet i reglerna för Nationalstadsparken. Domstolen slår fast att landskapet med sin grönska, sina byggnader och områden för rekreationer från olika tider skadas oåterkalleligt.  

Den som tar del av detaljplanen – där en parkeringsplats vid vattnet på vänster sida om dagens Gröna Lund, om man står med ryggen mot vattnet, är området för den tänkta utvidgningen – kan undra hur en sådan plan överhuvudtaget kunnat få grönt ljus av den grönblå majoriteten i Stockholms stad. Detaljplanen medger ytterligare åkattraktioner med toppar på 18, 30, 35 och 45 meter. Lägg därtill att en ny hög åkattraktion nu står färdig på det befintliga Gröna Lund.

Träd efter träd har sågats ned inne på Gröna Lunds område för att ge plats åt attraktionerna. Det är ironiskt, eftersom nöjesfältet fick sitt namn just för att det var en grön lund. 

Man får hoppas att Stockholms politiska ledning, efter att nu ha fått ytterligare en smäll på fingrarna av mark- och miljödomstolen för sin ovarsamma stadsplanering även denna gång, börjar fatta beslut i enlighet med försiktighetsprincipen: i samklang med stadens miljöer och inte på kollisionskurs mot dem. Och sist, men inte minst: att Kungl. Djurgårdens förvaltning på allvar axlar sitt ansvar för den unika miljön.

Läs också: Kommun vill bygga i gammal stil – så ska det se ut