Vad vill svensk vänster och medievänster när den islamistiska terrororganisationen Hamas avfyrat över tusen raketer mot den israeliska civilbefolkningen? Protestera mot islamistiska terrororganisationer? Nej, utrikesminister Ann Linde (S) anser att Israel har ett särskilt ansvar och Nooshi Dagodstar (V) vill kalla upp och tillrättavisa Israels ambassadör.  

Hundratusentals människor i Israel har under de senaste dygnen tvingats ned i skyddsrum. Städer som Jerusalem och Tel Aviv har i skrivande stund beskjutits av över tusen raketer från Gaza. Terrororganisationen Hamas – Muslimska brödraskapets väpnade gren – Islamiska Jihad, andra jihadistiska grupper och terrormotorn Iran gör sitt bästa för att driva den judiska staten ut i havet. Mellanöstern ska vara ”Judenrein”. Oroligheterna blossar, som alltid, under ramadan.

Raketernas ramper är uppställda i skolor, vårdinrättningar och bostadsområden i Gaza. Hamas' krigsbrott är minst tvåfaldigt: De attackerar enbart israelisk civilbefolkning och de är, som alltid, helt likgiltiga inför sin egen befolknings lidande, inför kvinnor, barn och äldre.

Läs även: Diamant Salihu: Allt fler unga beredda att bli mördare

År 2014 publicerade Amnesty en rapport om Hamas' krigsbrott, som hamnade i radioskugga i svenska medier, som annars gärna rapporterar om Israel- och Palestinakonflikten. Hamas våld och likgiltighet mot sina egna slogs fast som krigsbrott och tortyr.

Det råder dock, som oftast, den omvända kronologins rapportering i svensk skattefinansierade public service (och inte enbart där): När Israel svarat på en attack mot sin civilbefolkning ger rubriksättning och inledning vid handen att det är Israel som attackerat. Det är inte journalistik.

Den socialdemokratiska regeringen vill bygga och inviga ett Förintelsemuseum. De vill ta fajten mot den av Mellanöstern präglade antisemitismen i Malmö. Då borde de börja med att stödja sig på fakta och stänga dörren till antijudiskheten. Stödet för Israels rätt att försvara sig borde vara självklart och utspelen från regeringen glasklara, inte grumliga.

Om man inte förmår skilja på vem som är terrorist och vem som inte är det – och vad det innebär att ha grannländer som vill förinta befolkningen på grund av etnisk, kulturell och religiös (judisk) tillhörighet – borde man åtminstone ha vett att tiga.

Judehatets ansikte visar sig i responsen på oroligheterna i regionen, precis det Brå beskrev i sin rapport ”Antisemitiska hatbrott” från år 2019 och som rapporten om den judiska minoritetens situation i Malmös skolor, som kom tidigare i år, visade.

Det är hat som svenska politiker och medier underblåser.

Läs även: Annika Borg: Barn ska inte fasta

Annika Borg är politisk chefredaktör.