Svenska medier mörklägger sanningen om gängkriminalitetens ursprung när de rapporterar om ’svenska’ gäng i Norge. Genom att konsekvent undvika att nämna gärningsmännens bakgrund vilseleder journalisterna allmänheten och döljer kopplingen mellan invandring och brottslighet. Detta är inte bara oärligt utan också farligt för samhället, skriver Johnny Hornbrink,

Om man vill och får ironisera över hur svensk media fungerar så tar jag nu mig denna frihet.

Svenska polischefer mörkar orsakerna till gängkriminaliteten skriver Johnny Hornbrink (SD). På bilden rikspolischef Petra Lundh. Foto: Johan Nilsson

DEBATT: ”Svenska” gäng i Norge?

Under senare tid har debatten åter blossat upp då det gäller synen på invandringens betydelse för byggandet av välfärdsstaten Sverige och dess förvaltning. Åsikterna spretar isär ungefär som politiska åsikter. Det är lite märkligt egentligen, eftersom facit faktiskt finns att tillgå. Jag tänkte att vi kunde titta lite i facit, skriver debattören Clas Persson.

<div>
 <div>
 Det finns en period i landets historia som mer än någon annan tidsepok anges som tiden för välfärdsbygget Sverige, nämligen åren omkring 1870-1970. Det råder en tämligen total enighet i det påståendet även om en del säger att den definitiva brytningen av dessa häpnadsväckande ”rekordår” kom under den första oljekrisen 1973.
 </div>
</div>

Gränskontroll i Malmö under flyktingkrisen 2015 Foto: Johan Nilsson/TT

Det påstås att invandringen bidrar till utvecklingen, men Sveriges största utveckling ägde rum innan invandringen ökade

DEBATT: Siffror om invandringen visar sanningar

Snippadomen skämde ut hela Sveriges rättsväsende. Troligen har få svenskar glömt den — med undantag för dem som arbetar i hovrätten. Samma bristfälliga juridiska resonemang har nämligen uppstått igen, tack och lov i ett mycket mildare fall, skriver Staffan Marklund.

Svenska domstolar har utvecklat en kultur av ansvarslöshet, varför statsmakten måste tukta dem

DEBATT: Disciplinera domarna!

Vänsterdrivna organisationer har tagit över skolorna och driver sina agendor när det gäller HBTQI-personer, skriver debattören Hanna Tehrani och menar bland annat att man kan närma sig dessa frågor utan att dela in människor efter bokstavskombinationer.

Tidigare och nuvarande handlingsplaner för HBTQ-frågor i skolor har misslyckats, trots omfattande investeringar och påtryckningar från HBTQAI-rörelsen. Denna artikel erbjuder en metodisk analys av den senaste HBTQ-rapporten, som visar att misslyckandena i huvudsak beror på en felaktig och verklighetsfrånvänd syn på både samhället i stort och könsbegreppet i synnerhet.