På en regnig division 5-plan i Årjäng hörs något som kan saknas i miljardfotbollen. I en tid när VM-biljetter säljs som lyxvaror och spelare reduceras till insatser i ett globalt spel, avgörs fotbollens värde fortfarande i ögonblicket efter ett missat mål, skriver Daniel Alm.

Det är fredagskväll på Tingevi. Årjängs IF tar emot IF Örnen i division 5 västra. Himlen hänger lågt, ett stilla duggregn faller över planen. Grindarna står öppna, i Årjäng kostar fotboll ingenting. Ett femtiotal personer har samlats. Några barn försöker få till en hejaklack från kortsidan. Högtalarna spelar svenska dängor, men överröstas stundtals av basen från ett party på andra sidan gatan.

Daniel Alm. På en regnig division 5-plan avgörs fotbollens värde i ögonblicket efter en miss. (Genrebild) Foto: Alberto Frías/Unsplash

Alm: När någon missar – vem ropar då?

Den moderna politiken verkar ha fastnat i en återvändsgränd där traditionella förklaringar om höger och vänster inte längre biter. Ett mer djuplodande svar står dock att finna hos den franske litteraturvetaren och filosofen René Girard, skriver Daniel Alm.

René Girards sammanfattande tes är enkel men obehaglig: människor strider inte i första hand för att de är olika, utan för att de är lika. Vi begär samma saker, speglar varandra, och i denna spegling uppstår rivalitet.

”Den moderna politiken verkar ha fastnat i en återvändsgränd”

Alm: Vi behöver inte mer politiskt spinn – vi behöver en stötdämpare

Tusentals, eller kanske miljoner, svenskar lider av ensamhet. På ytan är detta ett lätt problem att lösa, men riktigt värdefull gemenskap är svår att skapa. Detta skriver Daniel Alm.

När den sociala väven tunnas ut förvandlas frihet till isolering. Regeringens policydokument mot ofrivillig ensamhet hjälper föga om vi glömmer bort samhällets verkliga blodomlopp: den enkla vardagsinbjudan.

Låt oss vara ensamma tillsammans. Foto: Papaioannou Kostas, Unsplash

Alm: Ensamhet, restaurangmusik och självmord

”Leken med det lackröda nystanet” är inte så populärt som den en gång var och har svårt att anpassa sig efter staten och kapitalet. Men bandyn lever vidare, skriver Daniel Alm.

En krönika om bandyn, moderniteten och det svenska civilsamhällets långsamma upplösning.

En kvarleva från en svunnen tid. Foto: Arild Vågen, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Bandyn lever vidare trots att den inte ”trendar”