Att fira minnet av en gammal riksföreståndare är jätteroligt, skriver David Lindén.

I går var det ett klassiskt jubileum. Man firade Sten Stures ben, som handlar om att det var årsdagen av när den unge riksföreståndaren fick benet avskjuten på sjön Åsunden utanför Ulricehamn. Detta var förstadiet till Stockholms blodbad men är ändå roligt. Kort sagt handlar det om något som man alltid kan dra på munnen åt och fundera över. Frågan är varför man firar något sådant? De första teorierna gäller att det handlade om några läroverksstudenter i staden Bogesund, läs Ulricehamn, men så var det inte. Snarare bottnar det i att det var ett gäng glada människor i början av 2000-talet som uppfann hela högtiden. Det i sig är något att skratta åt.

Sten Sture den yngre dör på Mälarens is. Foto: Wikipedia.  

Det är svenskt att fira en gammal riksföreståndare 

Lindén: Igår var det Sten Stures ben, Sveriges roligaste högtid

Gudrun Schymans replik till Erik Helmerson i DN visar återigen att hon är ute och cyklar, skriver David Lindén.

Ett varmt tack till dem som hört av sig med anledning av min krönika om Gudrun Schymans ställningstagande i konflikten om Ukraina. Det har varit både ros och ris och riset har på många sätt varit det mest intressanta. Exempelvis har jag fått kritik för att jag skrev att jag tidigare har tyckt att Gudrun Schyman var rolig. Det står jag för. I en tidigare text har jag skojat om ”Mera Gudrun, Gud bevars” och det handlar om att hon som politiker varit ytterst irrelevant. Men däremot är hon numera farlig och det handlar om att hon helt enkelt har fel.

Lindén: Konsten att hela tiden ha fel

Rid mig som en Dalahäst är ett stycke svensk kultur, skriver David Lindén.

Jag tänker ofta på Göran Hägg (1947–2015). Mannen som gjorde till sitt enmansprojekt att bilda det svenska folket. Rolig, jovialisk och extremt bildad. En sak jag minns från vår brevväxling var att han på fullaste allvar föreslog att jag borde lyssna på könsrock: Onkel Kånkel är bra, David, det är riktiga ballader.

Att skratta åt något fräckt är en del av svensk identitet. 

Lindén: Det våras för könsrocken

Jag har tyckt att Gudrun Schyman är kul. Men numera är hon farlig, skriver David Lindén.

Att vara en nyttig idiot kan vara kul. Det betyder i korthet att man är en idiot: Minns Lord Haw Haw från andra världskriget eller för den delen Jan Myrdals erbarmliga bok om Kina. Detta kan man skratta åt, men så har vi Gudrun Schyman som ”kräver” fredsförhandlingar mellan Ryssland och Ukraina. Något som inte bara är fel, utan rent upp över öronen fel. Så fel att jag inte vet var man börjar. Men det går att adressera det första argumentet.

Gudrun Schyman har alltid fel. Foto: Anders Henriksson (CC BY 2.0)