Det finns en mycket svårare fråga än den om hur lärosäten styrs formellt. Det handlar om alla de ofta outtalade normer som bestämmer vad som är opportunt i en akademisk miljö, vad som sägs och vad man helst undviker att säga. Ledarsidans kolumnist Johan Tralau, professor i statskunskap, skriver om makten som ligger bortom forskningspropositioner, regleringsbrev och värdegrundsdokument.

Alla vill ha fri forskning. Alla vill också ha demokrati, rättsstat, fred och rättvisa. Och så länge man formulerar det så vagt så betyder det nästan ingenting.

Johan Tralau: Förväntningarnas tysta makt kan vara mycket mer effektiv än lagstiftning eller värdegrundsdokument.

Outtalade normer, dogmer, tabun och förbud styr universiteten

Kolumnisten Johan Tralau skriver om digital undervisning. Även om man som lärare anstränger sig för att entusiasmera studenter, även om man regelbundet tilltalar dem med namn och visar att man ser dem, är resultatet aldrig som i det verkliga livet.&nbsp;

Efter ett år av pandemidigitalisering kan vi nu dra en viktig slutsats. I politiken och utbildningsväsendet har det under ett antal år funnits en sorts påbjuden optimism angående ”digitala” undervisningsformer. Det är framtiden. Det är modernt. Det är jämlikt. Det skapar möjligheter för nya grupper att utbilda sig.

Tralau: Även om man som lärare anstränger sig för att entusiasmera studenter online är resultatet aldrig som i det verkliga livet. 

När kunskapen inte kan prövas ansikte mot ansikte

Kolumnisten Johan Tralau om varför vi måste ta hand om vårt språk. Vi behöver kunna uttrycka oss exakt, också om komplexa saker. För att göra det behöver vi se och läsa korrekt, precis och till och med elegant svenska regelbundet, helst varje dag. Om varje dag är en språkövning så innebär stora mängder språkfel att det blir svårare att lära sig att göra rätt, och att fortsätta att göra rätt.

Ett språk är en dialekt med en armé och en flotta. Formuleringen är inte min. Men den är bra. Den säger något om förhållandet mellan en stat och dess språk. Vad som kallas ett ”språk” och vad som kallas en ”dialekt” är ofta en fråga om makt. Hade Sverige ockuperats av något mäktigt nordiskt grannland hade svenskan kanske kallats en dansk eller norsk eller skandinavisk dialekt.

Tralau: Det finns i dag ett stort antal kristecken vad gäller det svenska språket. 

Det språkliga ekosystemet håller på att rubbas

Kolumnisten Johan Tralau skriver om de små handlingarna som gör oss till ett samhälle: Låt oss fundera över vad det innebär, för oss själva, för de andra, för den lokala lilla gemenskapen och för oss som samhälle, som nation, att vi faktiskt ser varandra i ögonen och hälsar, visar att vi ser att den andra människan är en person med behov, önskemål, en historia, egenheter. Att hon inte är en burkautomat.

Varje dag upprätthåller vi civilisationen. Vi ser varandra i ögonen när vi hälsar eller när vi vill säga något till varandra. Ögonen talar i en informell kultur som den svenska lika mycket som munnen. Vi följer någons blick och upptäcker att vi har tappat något, eller att vi har brutit mot förväntningarna och glömt att ta bort brickan på en enklare restaurang, eller att någon har ett behov eller behöver hjälp.

Tralau: Låt oss fundera över vad det innebär, för oss själva, för de andra, att vi faktiskt ser varandra i ögonen och hälsar.