Koldioxidutsläppens påverkan på klimatet var känd redan ett sekel innan ideologer tog över mycket av universitetsundervisning och media. I en serie krönikor söker John Gustavsson formulera en konservativ miljö- och klimatpolitik, och i del ett behandlas tänkbara konsekvenser av klimatförändringarna för Sveriges del.

En värmebölja har sköljt över stora delar av Europa den senaste månaden. Debatten om global uppvärmning har aktualiserats efter att ha hamnat i skymundan sedan vinterns rekordpriser på el, som följdes av Rysslands invasion av Ukraina. Många högerväljare är skeptiska till global uppvärmning, och högerns alternativa förslag till klimatpolitik kretsar nästan uteslutande kring kärnkraft – jag är själv en varm kärnkraftsanhängare. I den här artikelserien tänker jag framföra ett antal mer eller mindre radikala förslag som kan forma grunden för en omfattande konservativ klimat- och miljöpolitik. Först måste vi dock fråga oss hur allvarligt problemet med klimatförändringar är.

Extinction Rebellion är klimataktivister med en något apokalyptisk syn på klimatförändringar. Foto: Henrik Montgomery/TT

De direkta effekterna av den globala uppvärmningen för Sveriges del blir inte svåra, men de indirekta kommer att bli svårhanterliga.

Gustavsson: En konservativ miljö- och klimatpolitik

Diktaturers fördelar i form av snabba beslutsvägar kan snabbt bli katastrofala nackdelar med ett inkompetent ledarskap. Detta sker nu i Kina, som riskerar en svår skuldkris som kommer att drabba även det Väst som skeppat sin tillverkning till landet, skriver John Gustavsson.

I skymundan av allt dramatiskt som hänt i Europa det senaste halvåret, så har Kina tagit stormsteg mot en skuldkris. Flera banker har fryst alla sparkonton och vägrat sparare att ta ut sina pengar. Skuldkrisen är det senaste i en lång rad bevis på att Kinas framtid som ekonomisk stormakt kan ifrågasättas, men minst lika mycket bör skuldkrisen påminna oss om varför det är en dålig idé att göra sig beroende av diktaturer.

Kina riskerar en skuldkris på grund av inkompetens. Foto: Anders Wiklund/TT

Flera banker har fryst alla sparkonton och vägrat sparare att ta ut sina pengar.

Gustavsson: Kinas skuldkris ett hot mot den globala ekonomin

I skrivande stund återstår endast fyra kandidater till Tories partiledarposition och premiärministerposten. Kemi Badenoch har som barn till immigranter en förståelse för den rasism som wokevänstern sprider, liksom för Storbritanniens behov av att avreglera efter EU-utträdet, och skulle representera ett kliv åt höger. Hon är det självklara konservativa valet, skriver John Gustavsson.

Just nu pågår ett partiledarval i Storbritanniens konservativa parti Tories om vem som ska ersätta Boris Johnson som nyligen tvingats avgå. I dagsläget återstår fyra kandidater, och i eftermiddagens omröstning inom parlamentsgruppen kommer ännu en att försvinna, och efter onsdagens omröstning kommer det bara att finnas två kandidater kvar. När endast två kandidater återstår kommer de vanliga partimedlemmarna, cirka 160 000 inalles, att få rösta om vilken av de två som de vill se som partiets nästa ledare och Storbritanniens nästa premiärminister. Efter mycket grunnande är min slutsats klar: Tories bör välja Kemi Badenoch till ny partiledare.

Kemi Badenoch kandiderar till partiledarposten i Tories. Foto: Victoria Jones/AP/TT

Med sin förståelse av wokevänsterns rasism och Storbritanniens behov av avregleringar vore hon ett kliv åt höger.

Gustavsson: Kemi Badenoch borde efterträda Boris Johnson

Boris Jonson gjorde rätt i att avgå, men skadeglädjen i europeiska medier ger en orättvis bild. Johnson och hans regering lyckades ro Brexit i hamn, och de var först på plan med att inse allvaret i det ryska hotet mot Ukraina och vidta konkreta åtgärder, skriver John Gustavsson.

I dagarna har Boris Johnson meddelat sin avgång som Storbritanniens premiärminister och partiledare för landets konservativa parti, i vardagstal kallat Tories. Vänsterliberala krafter i hela Europa jublar. Jag instämmer i att Johnson under omständigheterna gjorde rätt i att avgå, en syn jag gav uttryck för redan i januari, men när hans politiska gärning ska summeras så har Boris Johnson trots allt varit en mycket framgångsrik premiärminister.

Boris Johnson meddelar sin avgång utanför 10 Downing Street. Foto: Alberto Pezzali/AP/TT

Boris Johnson gjorde rätt i att avgå, men skadeglädjen i europiska medier ger en orättvis bild. 