7 oktober-pogromen blev en en vändpunkt för svenskarna, islamisterna och pro-Palestina-extremisterna. Ett förändrat Sverige blev plötsligt glasklart synligt, skriver Luai Ahmed.

<div>
 Sofie Löwenmark är en journalist på Expressen som jag hyser stor beundran för. Förra veckan delade hon en bild på en man som demonstrerade i Göteborg – för Palestina och emot Israel. Det som är anmärkningsvärt är dock inte att en man med Mellanösternsbakgrund deltar i en sådan demonstration.
</div>

Hamas på våra gator spelar ett nytt Sverige. Foto: Sofie Löwenmark, X

7 oktober drog upp ridån för en ny tid ett och ett klart spännande politiskt landskap. 

Ahmed: Hamas på svenska gator och ett nytt land

”Swedistan” är ett fantastiskt roligt nyord och används flitigt på sociala medier för att beskriva den demografiska förändringen i Sverige och för att ironiskt spekulera kring en mörk och sorglig samtid eller framtid, skriver Luai Ahmed.

<div>
 I Sverige lever svensken på som vanligt. Lite oroad av samhällsutvecklingen, röstar lite mer blått eller röstar på de rödgröna när de låter lite blåare.
</div>

”Swedistan” är ett komiskt nyord med egen flagga. Foto: Skärmavbild Change.org

”Swedistan” är ett fantastiskt roligt nyord som används flitigt på sociala medier. 

Ahmed: Välkomna till Swedistan!

Ärligt talat var min assimilering aldring en fråga om ett val. Det var en evolutionär anpassning som växte fram ur min kärlek till och beundran för Sverige, skriver Luai Ahmed.

<div>
 Jag drog upp min dator och ställde den på bordet på ett café i centrala Stockholm, väntandes på mitt kaffe. Jag skulle just ha ett Zoom-möte med en kvinna som hade bjudit in mig till någon konferens i Tyskland om vikten av yttrandefrihet och Europas framtid. Konferesen lär bli spännande, bland annat kommer redaktionen för den franska satirtidningen Charlie Hebdos att vara på plats.
</div>

Är assimilation en smygande och omedveten process? Foto: Pontus Lundahl/TT

Det var inget val att skaffa en halvsvensk hjärna som ibland helt glömmer sina rötter.

Ahmed: Min assimilering var helt ofrivillig

Termen folkmord syns överallt när kriget i Gaza diskuteras. Men kan det som pågår i Gaza verkligen beskrivas som ett folkmord? frågar sig Luai Ahmed.

<div>
 Begreppet ”folkmord” bär en enorm tyngd och framkallar bilder av de mörkaste aspekterna av mänsklighetens förmåga till förstörelse. Därför väcker det starka känslor inom mig när jag nu konfronteras med sagda term närmast dagligen.
</div>

Anklagelserna om att Israel begår folkmord är vanliga, här vid en demonstration i Stockholm. Foto: Timmy Augustsson / Christine Olsson/TT

Frångår vi nyanserna riskerar vi att ”ropa vargen kommer”, vilket inte är en väg framåt.