KRÖNIKA. Januari. Klockan är åtta på morgonen och temperaturen stiger, tvärtemot min lust att bege mig till mataffären. Medan jag vattnar växterna tänker jag på vad som saknas i skafferiet men också på Agafia Lykova som lever ensam i södra Sibirien, nära gränsen till Mongoliet, där det idag är minus 22 grader. Hennes föräldrar, som var gammaltroende, flydde söderut undan de stalinistiska förföljelserna 1936. Till slut slog de sig ner långt ute på den ryskan tajgan. Där föddes och växte Agafia upp utan att känna till något annat än den närmaste omgivningen. Som familjens sista överlevande föredrar hon ensamheten i sin stuga trots att hon vid sex tillfällen har åkt ut i världen. Jag antar att hon hellre dör i klorna på en björn än har nära till en mataffär.

Osynlig synlig barriär. Kollage: Frederic Täckström.

Marta Miranda, den argentinska poeten, om ett kafébesök i Buenos Aires och om hur nya murar växer fram mellan människor – i skuggan av pandemin.

De osynliga murarna

Varje onsdag framöver publiceras på kultursidan Veckans dikt med en presentation av poeten. Idag kan man läsa fem dikter av Marta Miranda.