Folkrättsexperter, verkliga såväl som självutnämnda, är till synes rörande eniga om att Israels och USA:s militära angrepp mot Iran bryter mot folkrätten. Men varje bokstav i en folkrätt som blivit till en juridisk sköld för skurkstater och terrorister ska kanske inte betraktas som helig.

Har den svenska regeringen slutat ta folkrätten på allvar? Det frågar sig fyra folkrättsprofessorer knutna till Stockholms universitet i en <a href="https://www.dn.se/debatt/sa-folkratt-ar-mest-till-for-seminarier-ok-lat-oss-ha-ett/">debattartikel</a> i DN. Professorerna vänder sig mot att statsminister Ulf Kristersson (M), utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) och vice statsminister Ebba Busch (KD) i deras ögon varit alltför undfallande och överslätande i sina uttalanden om USA:s och Israels krig mot Iran.

Över hela världen demonstrerar iranier i diasporan mot förtryckarregimen. Foto: Sima Ghaffarzadeh

Hellre låta sig utplånas än bryta mot folkrätten?

Skogkär: När folkrätt blir folkfel

Vänsterpartiet samlas till kongress. Partiledningens förslag till valplattform ska fastställas. Nooshi Dadgostar hoppas bli minister i en regering ledd av Magdalena Andersson (S). Men det kräver kompromissande av ett parti där ideologisk renlärighet alltid varit, och på många håll fortfarande är, den främsta av dygder.

Nooshi Dadgostar drömmer om att bli historisk. Hon drömmer om att åstadkomma vad ingen tidigare ordförande i Vänsterpartiet förmått. Hon drömmer om att bli den partiledare som till sist tar det en gång Moskvatrogna, bedagade gamla kommunistpartiet in i en svensk regering. Hon drömmer om statsrådstaburetter för sig och sina partikamrater.

Nooshi Dadgostar (V) siktar på historieböckerna. Foto: Skärmavbild från SVT.

Att göra Vänsterpartiet regeringsfähigt har krävt hårda nypor. 

Skogkär: För Dadgostar gäller vinna eller försvinna

Striderna i Libanon fortsätter. Det borde de inte göra, enligt EU, som i vanlig ordning anklagar Israel för att använda sig av mer våld än nöden kräver. Men om Israel lyssnat på de goda råden från EU och andra delar av det så kallade väldssamfundet hade landet sannolikt inte längre existerat.

Under onsdagsmorgonen <a href="https://x.com/LTC_Shoshani/status/2044318772110963175?s=20">avfyrade</a> terrormilisen Hizbollah i Libanon ett tjugotal raketer mot samhällen i norra Israel. Samtidigt fortsätter den israeliska arméns framryckning i södra Libanon. Syftet är att upprätta en tre mil djup säkerhetszon i södra Libanon, mellan den “blå linjen”, som utgör den faktiska gränsen mellan de båda länderna, och Litanifloden.

Israels flagga vajar framför Klagomuren i Jerusalem. Foto: Benjamin Istanbuli på Unsplash.

Libanon och Israel har ett gemensamt intresse – att Hizbollah slås ut.

Skogkär: I EU:s ögon kan Israel aldrig göra rätt

Så många ord, så lite innehåll. Så mycket yta, så lite djup. Efter en halvtimme med Alice Bah Kuhnke (MP) i tv-rutan är den kvarstående känslan att hon skulle kunna mala på hur länge som helst utan att göra någon människa klokare vad gäller partiets politik.

En gång i tiden ville Miljöpartiet vara ett alternativ till både den traditionella högern och den traditionella vänstern i svensk politik. Ett grönt parti med tydliga liberala inslag som trodde på decentralism, småskalighet och entreprenörskap. Numera är MP ett ytterkantsparti, rödare än någonsin under den gröna fernissan och med förkärlek för statlig planering och styrning.

Alice Bah Kuhnke (MP). Foto: Skärmavbild från SVT.

Bah Kuhnke har svar på allt. Dessvärre är det mesta obegripligt.