Jason Arday, det engelska elituniversitetet Cambridge svarta underbarn, ska nu till sist utredas. Misstankarna gäller plagiat. Ardays försvarare ser det som ett utslag av rasism och diskriminering. Men det är snarare tack vare sin hudfärg som Arday kunnat göra akademisk karriär, trots alla fantasifulla historier han berättat.

I den klassiska <a href="https://www.youtube.com/watch?v=iEIApUNVBKg">Monty Python-sketchen </a>Four Yorkshiremen sitter fyra välmående, smokingklädda gentlemän i medelåldern, med goda cigarrer och glas fyllda av det finaste rödvin inom bekvämt räckhåll, och försöker överträffa varandra med rövarhistorier om sin hemska barndom och fruktansvärda uppväxt.

Jason Arday. Foto: Skärmbild från Youtube.

Den brittiska eliten slöt Arday till sitt bröst.

Skogkär: Med hudfärgen som sköld

Aftonbladet är sannolikt den svenska debattens största avträde. Härifrån sprids dynga i parti och minut. Och ingen är flinkare med dynggrepen än tidningens politiska chefredaktör Anders Lindberg. Att han sitter där han sitter beror på att partiet vill det. Han är en opinionsbildare i socialdemokratins smak, uppenbarligen.

Själv kallar jag honom emellanåt Lill-Goebbels i Trollfabriken, Lill-Goebbels Lindberg eller kort och gott Lill-Goebbels. Det är inget att vara stolt över, men så är det. Det innebär inte att jag utmålar Aftonbladets politiska chefredaktör som nazist. Jag antyder med detta inte att han drömmer om att lägga under sig Europa och utrota eller förslava i hans ögon mindervärdiga folkslag. Jag uppmuntrar inte Lindberg att likt Goebbels ta sig själv av daga. Vad det innebär är att Anders Lindberg är en demagog av rang, en förgiftare och förpestare av det offentliga samtalet; han och hans underlydande på ledarredaktionen. En man för vilken lögn eller sanning inte spelar någon roll. Det som spelar roll är om det är lögnen eller sanningen som för tillfället bäst tjänar Saken och Partiet.

Anders Lindberg är ingen quisling. Foto: Gustav Fröjdlund/CC BY-SA 4.0.

 Lindberg rattar den största gödselspridaren i Socialdemokraternas maskinpark.

Skogkär: Inte en quisling utan en goebbels

Över femtiotusen migranter invaderar på ett dygn den spanska enklaven Ceuta på den nordafrikanska kusten. Framåt fredagkvällen är i princip alla tillbaka i Marocko igen, hävdar den spanska regeringen. Som genom ett mirakel. Vad var det egentligen som hände? Förvirringen är total.

Tiotusentals unga män som till sist når stranden och stapplar upp ur havet. En levande flodvåg som sköljer in över land och mot staden. Överväldigade gränsvakter som bara kan se på. Migranter som glädjeyra gör segertecken inför kamerorna: De har nått sitt mål, det mål de kanske riskerat livet för. De har tagit sig in i Spanien, in i den europeiska unionen. Scenerna som på torsdagen utspelade sig i den spanska enklaven Ceuta är som en repris av flyktingkrisen 2014 koncentrerad till en plats och ett dygn. De skulle också kunna vara hämtade från en filminspelning, en iscensättning av den franske författaren Jean Raspails roman Le Camp des Saints, De heligas läger.

Tiotusentals illegala migranter har de senaste dagarna tagit sig i land på spanska Ceuta. Foto: Bild från Facebook.

Invasionen av Ceuta borde föra in migrationsfrågan i den svenska valrörelsen.

Skogkär: I de heligas läger

Röken från skogsbränder ligger tät över delar av Europa. Bränderna är i de flesta fall orsakade av människor – avsiktligt eller oavsiktligt. Att en del av dessa anlagts av utländska makter som ett led i en hybridkrigföring ska inte uteslutas.

Det brinner i Europa även denna sommar. Stora skogsbränder härjar i Frankrike och Spanien. Det brinner även på andra håll: i Grekland, i Italien. Över 250 000 hektar lär ha blivit lågornas rov runt om i Europa så här långt. Hundratusentals människor har evakuerats. Brandmän har mist livet under släckningsarbetet.

Allt som behövs för att föra ett hybridkrig. Foto: Mats Skogkär

Mellan 10 och 20 procent av bränderna i Europa är medvetet anlagda. 