Andelen muslimer i Sverige steg till omkring 8 procent mellan 2010 och 2020. Men siffrorna bevisar inte i sig att det finns en ideologisk plan bakom, och Europa behöver en debatt som bygger på belägg, skriver Mohamed Saad Khiralla.

I den första artikeln tog jag upp tre personliga erfarenheter från Sverige som väckte frågor om sambandet mellan vissa religiösa föreställningar, migration och barnafödande. Men individuella erfarenheter, hur betydelsefulla de än kan vara, räcker inte i sig för att förstå demografiska förändringar eller för att bevisa att det finns ett organiserat politiskt projekt. Därför måste vi gå vidare till statistiken och de demografiska studierna. Vad visar då de senaste tillgängliga uppgifterna om de religiösa och demografiska förändringarna i Europa? Enligt en studie som publicerades av Pew Research Center den 9 juni 2025 ökade antalet muslimer i Europa från omkring 39,8 miljoner år 2010 till omkring 46 miljoner år 2020, en ökning med cirka 16 procent. Under samma period steg deras andel av kontinentens totala befolkning från omkring 5 till omkring 6 procent.

Mohamed Saad Khiralla granskar vad statistiken säger om Europas demografiska framtid. Foto: Fred Romero/Wikimedia Commons (CC BY 2.0) / Privat

Svaret kan inte utläsas ur siffrorna ensamma, men de kan inte heller ignoreras

Saad Khiralla: Vad säger siffrorna om Europas framtid?

Migration och barnafödande kan i vissa miljöer bli verktyg i ett ideologiskt projekt för att förändra maktbalansen i samhället. Tre möten i Sverige väcker frågan om när tro övergår i politisk ambition, skriver Mohamed Saad Khiralla.

De europeiska samhällena genomgår omfattande demografiska förändringar, där migration, fertilitet och en åldrande befolkning samverkar och omformar kontinentens sociala, kulturella och politiska struktur. Men en fråga framstår för mig som ännu mer angelägen: Vad händer när dessa förändringar sammanfaller med religiösa föreställningar där migration och fortplantning betraktas som en del av religionens förpliktelser och historiska uppdrag? Här används begreppet ”demografisk jihad” för att beskriva hur migration och barnafödande kan utnyttjas inom ett ideologiskt projekt som syftar till att förändra maktbalansen i samhällen, utan att nödvändigtvis tillgripa militära konfrontationer. För att förstå frågan måste vi återvända till de föreställningar om migration och fortplantning som har etablerats i det muslimska kollektiva medvetandet. Samtidigt måste vi skilja mellan religiösa texter och deras olika tolkningar, mellan individer som utövar sin tro privat och organisationer som omvandlar religion till ett politiskt projekt.

Mohamed Saad Khiralla granskar hur religiösa texter om migration och barnafödande används politiskt. Foto: Privat / Turkish and Islamic Arts Museum, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Religiösa ideal om barnafödande kan i vissa miljöer bli politiska maktverktyg

Saad Khiralla: När religionen blir ett projekt för expansion

Årets minne av den 7 oktober bjöd på en ljusglimt från Mellanösterns hjärta. Druserna i Bashan förenar solidaritet med Israel och kampen för självbestämmande, skriver Mohamed Saad Khiralla.

Minnet av den 7 oktober var i år inte som under de två föregående åren. Det präglades av en ljusglimt av ställningstagande för mänskligheten och av mänsklig upphöjdhet och ädelhet i dess allra främsta uttryck. Det anmärkningsvärda är att detta initiativ kom från Mellanösterns hjärta, från Bashan (tidigare Suweida), där det humanitära ställningstagandet förenades med folkets strävan efter självständighet. Vid sidan av ett evenemang på plats i Bashan anordnade Bashans druser i diasporan ett digitalt möte i solidaritet med offren för attackerna den 7 oktober och deras familjer, till stöd för Israel och landets rätt att existera och försvara sig. I mötet deltog personligheter som företräder regionens ursprungsfolk, däribland kurder, kristna, alawiter och amazigher. Jag fick en inbjudan av dr Samir Fahad, vice ordförande för American International Druze Public Affairs Council (AIDPAC), att delta i detta möte, som utgjorde ett humanitärt undantag värt att uppmärksamma och vars betydelse förtjänar att lyftas fram.

Från Bashans berg kom i år ett budskap om solidaritet med Israel. Foto: Privat/Shadi Alashkar, CC BY 2.0, via Wikimedia Commons (bearbetad)

Mellanöstern reformeras först när ursprungsfolken får bilda egna stater eller konfederationer

Saad Khiralla: Från Bashan kom solidariteten med Israel

Valskandalerna påminner om det säkerhetsstyrda valbakandet i Egypten. Nu är det dags att ställa Nooshi Dadgostar till svars, och det vore en skam för demokratin om Vänsterpartiet fick plats i nästa regering, skriver Mohamed Saad Khiralla.

Har jag blivit hypnotiserad och förflyttad tillbaka till Egypten, så att jag från hjärtat av Kairo får uppleva ännu ett skandalartat kapitel av det säkerhetsstyrda ”valbakandet”, vare sig det handlar om president- eller parlamentsval, till förmån för landets auktoritära militärregim? Snälla, bevisa för mig att det bara är inbillning, att jag har misstolkat det jag ser och att det inte alls förhåller sig så.

Mohamed Saad Khiralla uppmanar partiledarna: Ta initiativet och ställ Nooshi Dadgostar till svars. Foto: Privat/Frankie Fouganthin, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Fyra exempel från Latinamerika visar hur vänstern använt valurnan mot demokratin