Margareta Strömstedt och jag var inte nära vänner, men hon och hennes böcker liksom hennes tröstande ord kom ändå att betyda mycket för mig, skriver Nina Lekander i ett minnesord.

Vanligen gråter jag inte när betydelsefulla konstnärer dör. Men när jag i går stod och rörde i en risotto och lyssnade på radio – Margareta Strömstedt död vid 91 års ålder! – räddades gröthelvetet från att bränna fast tack vare salta tårar och kalla kårar. Hon var inte bara en fenomenal författare utan också en sorts morsa för så många av oss. Trots att hon själv ibland kände sig som en dålig mamma, men vem har inte gjort det? Kära, vackra, tappra, smarta kvinna och förebild!

Margareta Strömstedt har gått ur tiden. Foto: Dan Hansson/SvD/TT

Vanligen gråter jag inte när betydelsefulla konstnärer dör.

Margareta Strömstedt hade snällheten som ett äss i ärmen

Nina Lekander bjuder på en resa från Statens Normalskola över Carl Bildt och Vietnamprotester, vidare via adel i snickarbyxor och en taktikröst på Centerpartiet, till ett vankelmodigt och blasfeministiskt ja till Nato.

Det är okej med politiskt och personligt vankelmod, sa ledargestalterna till mig när jag en kort tid var halvtidsanställd på Bulletin. De visste ju att jag var en gammal vänsterfeminist och före detta aktivist.

Nina Lekander grunnar över vankelmod och Nato. Foto: Jack Mikrut/Dan Hansson/SvD/TT

Jag får säga som min kamrat Channa Bankier: ”Ibland är jag för en svensk Natoanslutning, ibland inte. Det är en fråga om dagsform.” 