Ramadan är en helig tid för många troende, men frågan om fastans konsekvenser för barns växande kroppar måste få mer uppmärksamhet. Är alla barns hälsa viktig i Sverige eller bara vissas?
De har valt att fasta, så löd bildtexten till ett stort uppslaget reportage på Dagens Nyheters framsida härförleden (3/5). Barnen på bilden var i nio- till trettonårsåldern och de namngavs. Ett av barnens kropp var så täckt att betraktaren bara såg en rundel av hennes ansikte. En förälder i reportaget var kränkt över att de som uppmuntrar sina barn att fasta under ramadan, uppfattas som ”inkompetenta och nonchalanta inför sina barns mående och lärande”.
Några veckor tidigare hade Sveriges Television (19/4) visat ett inslag om en tioårig flicka, som uppgavs ha bestämt sig för att fasta. Hennes pappa hade blivit upprörd när skolan till en början sagt att det var olämpligt att hans barn fastade. Skolan backade sedan och bad föräldrarna, som drev på för sina barns fasta, om ursäkt.
I båda reportagen framgår att barnen vill känna gemenskap med storasyskon och föräldrar samt att det finns grupptryck för att fasta. Det fria valet, som Dagens Nyheter och Sveriges Television försöker vinkla fram, är således just en vinkel och inte barnens verklighet.
Läs också: Efterlyses: ett vuxet samtal om islam
Ordet fasta leder i sammanhanget dessutom fel, barnen ska nämligen avstå även från dryck, något som är direkt skadligt. Fastan gör att blodsockret åker jojo i kroppen, metabolismen störs och de oregelbundna matintagen påverkar koncentration och rubbar sömnen. Sömnbrist leder till försämrade prestationer på många områden. I studien ”Ramadans inverkan på skolprestation” (Gävle Högskola 2013) får elever själva uppge hur fastan påverkar dem. De pekar på sömnvanorna och försämrad fysisk, koncentration och motivation.
Föräldrar som uppmuntrar, tillåter eller kräver att deras barn ska fasta är faktiskt ”inkompetenta och nonchalanta inför sina barns mående och lärande”. Det finns inga andra sammanhang, där barn undanhålls mat och dryck, som inte skulle anses bryta mot Föräldrabalkens 6 kapitel § 1: ”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran”. Mat och vatten utgör själva fundamentet i vad omvårdnad är.
Skolorna i Sverige kan uppenbarligen inte hantera situationen. Utbildningsråd på Skolverket svamlar och vet inte vilket ben myndigheten ska stå på. Diskrimineringsombudsmannen (DO) vrider sig och kan inte säga om det är ett ingrepp i religionsfriheten att slå fast att barn som går i skolan behöver mat och dryck.
Att låta barn gå hungriga och törstiga, och riskera att bli svimfärdiga under dagen, är fullständigt oacceptabelt och ansvarslöst.
Men nu är inte det här en fråga för enskilda lärare och rektorer, för Skolverket eller för DO, utan för skolsköterskor, dietister – och för föräldraansvaret. Utgångspunkten måste vara att alla barns hälsa är lika betydelsefull. Här behöver Sverige bestämma sig: är det viktigt med kostcirkeln, regelbundna måltider och att sova på natten för barn och unga eller inte?
Av föräldrar ska krävas att de ger sina barn en grundläggande omvårdnad. Att låta barn gå hungriga och törstiga, och riskera att bli svimfärdiga under dagen, är fullständigt oacceptabelt och ansvarslöst. Det är ovärdigt ett land som påstår att barnperspektivet är viktigt och där barnkonventionen gjorts till lag.
I barnkonventionen uttrycks att barnet ska tillförsäkras ”sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd” (artikel 3). Religionsfrihetsargumentet för att barn ska avstå mat och dryck omkullkastas av artikel 14, där det tydligt står att religionsfriheten är underkastad barnets välmående. Men inget av detta ska egentligen behöva åberopas. Det räcker med förnuftet.
Hur även svenska medier glömmer barnperspektivet i sin pressetik och exploaterar barn och unga människor med namn och bild, samt framställer dem som om de gör fria val, är en annan allvarlig fråga. Barn är inte vuxna – och barn ska inte fasta.
