I samband med Vesuvius utbrott år 79 e. Kr. begravdes både Pompeji och den närliggande staden Herculaneum i aska och lava. Vulkanutbrottet var en omfattande tragedi med tusentals döda, men det erbjuder oss i dag en unik ögonblicksbild av livet i kejsartidens romerska rike. En analys av ben från 17 individer som dog i Herculaneum pekar bland annat på att män åt mer fisk än kvinnor.
Herculaneum var en kuststad som låg vid Vesuvius nordvästra fot, något söder om dagens Neapel. Staden hade uppskattningsvis 3 000–4 000 invånare och var betydligt mindre än det mer välkända Pompeji. Även om fynden från Pompeji är mer spektakulära, så har många viktiga fynd gjorts i Herculaneum alltsedan stadens teater upptäcktes i början på 1700-talet.
Av särskild vetenskaplig betydelse är de ungefär 340 skelett som under 1980- och 1990-talen grävdes fram längs den tidigare strandlinjen. Dessa är kvarlevor efter invånare som försökt fly undan vulkanutbrottet och många återfanns gömda under nio stenvalv som låg i närheten av stranden. Nu har en grupp forskare analyserat isotoper i material (kollagen) från 17 av dessa skelett, elva manliga och sex kvinnliga.
Syftet med analyserna är att bättre förstå den romerska dieten. Innehållet av till exempel kol och väte i det vi äter påverkar i sin tur innehållet av dessa ämnen i våra vävnader, bland annat ben. Många grundämnen, inklusive kol och väte, finns i flera varianter, så kallade isotoper, med olika många neutroner. Genom att analysera förekomsten av olika isotoper i kollagen, och de olika aminosyrorna däri, från ben är det möjligt att skapa sig en bild av vilken typ av föda den döde åt under de ungefär tio åren som föregick döden.
Mer fisk än i dagens medelhavsdiet och män åt mer fisk än kvinnor
Resultaten av analyserna som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science Advances visar att fisk var en viktigare komponent i dieten i Herculaneum än vad tidigare forskning indikerat. Uppskattningsvis kom 26 procent av allt protein i dieten från fisk, en siffra som också är drygt 2,5 gånger högre än motsvarande andel i den moderna medelhavsdieten.
Trots detta tycks djur ha varit den viktigaste källan till protein, men det går inte att avgöra om det handlar om kött eller mjölkprodukter. Inte heller är det möjligt att med säkerhet skilja på protein från djur och växter som linser, bönor, ärter och nötter. Däremot uppskattas olika sädesslag ha stått för ungefär lika stor andel av proteinet som fisk, det vill säga drygt en fjärdedel. Mer spekulativa analyser indikerar också att olivolja kan ha utgjort en betydande andel av det totala kaloriintaget.
Det kanske viktigaste, eller i alla fall mest uppseendeväckande, resultatet var att männens diet skilde sig från kvinnornas. Analyserna visar nämligen att andelen protein som härrörde från fisk var ungefär 60 procent högre hos män än hos kvinnor. Likaså tycktes män ha fått en större andel av sina proteiner och kalorier från olika sädesslag, medan djur och andra växter utgjorde en större andel av kvinnors diet.
En delförklaring till mönstret skulle enligt forskarna kunna vara att män genom sina yrken och sociala status hade bättre tillgång till fisk. Men, det är också möjligt att de 17 undersökta individerna inte är representativa för befolkningen i Herculaneum och att den ovanligt höga andelen fisk i dieten beror på att Herculaneum var en kuststad. Dock menar forskarna att antika källor ger visst stöd för könsskillnader i den romerska dieten och att tidigare analysmetoder troligen underskattat andelen fisk.
Läs även: Alla vägar bär till Rom
Läs även: Tänder avslöjar att greker använde legosoldater i kampen mot Kartago
