Donald Trump har, genom att kalla Zelensky för en diktator och genom att kasta fram att det kanske var Ukraina som startade kriget, helt på eget bevåg skapat ett worst-case-scenario: Att USA är på väg att helt sparka Ukraina framför den ryska bussen.

Utspelen tog med rätta Europa med chock. För det var en sådan kursändring från USA:s historiskt tydliga roll på demokratiers, och framförallt Europas, sida. Trumps utspel i kombination med de fantasier som sedan länge närts här i Europa, om ett starkt Europa som stormaktskonkurrent till USA, fick röster att höjas om att Europa nu snabbt måste rusta och gå sin egen väg utan USA.

Som jag förklarat i en tidigare krönika anser jag att en sådan splittring vore mycket olycklig för Europa.

Men med detta worst-case-scenario som en nu accepterad möjlighet, låt oss börja tänka utifrån nästa steg. Möjligheten finns nämligen också att Trump strategi för Ukraina kan bli bättre än worst-case-scenariot.

Drömscenariot vore givetvis en bestämd ukrainsk seger där Ryssland drivs ut ur de ockuperade områdena och där Ukrainas säkerhet garanteras för framtiden genom ett Natomedlemskap. Detta hade också varit enklast att uppnå om Ukraina hade fått ett starkt och omfattande stöd redan vid krigets början, innan det utdragna skyttegravskrig som nu präglar situationen.

Nu, i kombination med Trump-administrationens inställning, är det mer rimligt att hoppas på något mer i mitten. Något som utifrån rådande omständigheter går att hoppas på och stödja, antingen helhjärtat eller bara halvhjärtat. Men stödja likväl.

Ukraina och USA har till slut kommit överens om ett avtal för mineralutvinning där USA genom att bara finnas på plats anser att Ryssland kommer att bli försiktigare. Skulle det inte räcka så motsätter sig inte Trump europeiska säkerhetsstyrkor i Ukraina. Detta är inte bästa-scenariot med Natomedlemskap, stora finanser och massiva vapenleveranser – men det är till Ukrainas fördel.

I förhållande till Ryssland har Trump modifierat språket vid flera tillfällen. Igår fick han på en pressträff en fråga om att han kallat Zelenskyj för diktator och sa: ”Sa jag verkligen så?” Det lättade upp. Imorgon kommer också Zelenskyj till Vita huset. Trump sa igår också att USA står bakom artikel 5 i Natofördraget om ett kollektivt försvar vid hot. Det var upplyftande.

Fortfarande sprids tydligt pro-ryska narrativ inom Trumps läger och högt uppsatta Trump-medarbetare har varit svävande eller ifrågasättande till Ukrainakrigets orsak. USA valde också att i FN rösta emot den resolution som lades, som fördömde den ryska invasionen av Ukraina. Detta kan tolkas, och tolkades initialt så gott som helt och hållet, som att Trump ställt sig på Putins sida.

Men det kan också vara ett sätt att smeka Putins ego, att få till stånd förhandlingar som ger fred och ger Ukraina fördelar. Det blir nog inte ett bästa-tänkbara-scenario, men inte heller det som Europa snabbt utgick ifrån: ett värsta-scenario.

Tanken på det sistnämnda fick europeiska politiker och skribenter att i hysteriska utspel kräva att Europa bryter med USA. De regeringschefer som nu besökt Trump, från Frankrikes Macron till Storbritanniens Starmer, pratar nu inte så. De hoppas att den väg som nu prövas ska fungera.

Bäst för oss alla är förmodligen att tänka just så, att Trumps väg för Ukraina kan bli bättre än det värsta tänkbara. Därefter arbeta för Ukraina på vårt eget sätt. I första hand genom att vara moraliskt tydliga: det var Ryssland som anföll Ukraina, och de ryska annekteringarna av ukrainsk mark är illegala.

Men därtill genom att på ett konstruktivt sätt arbeta med Trump för bästa möjliga resultat här och nu. Och efter det vänta och se vad de praktiska resultaten av Trumps agerande blir. Möjligheten finns alltså att det kan bli mycket bättre än det sämsta tänkbara.