USA framställs inte sällan antingen i rosaskimrande färger, en kulturell smältdegel som plockar fram det bästa, mest kreativa hos människor, eller också ett land med djupa ekonomiska och sociala klyftor med en knäpp konservativ, fundamentalistisk kristen befolkning.

Ett supervalår som detta är det demokrater mot republikaner, Biden mot Trump, progressiva idéer mot bakåtsträvare, globalister mot protektionister.

Läs även: Gustavsson: Vi måste inte låta EU förbjuda snuset

Jag avundas inte de utrikeskorrespondenter som rapporterar från landet. Särskilt eftersom det inte är en nationalstat som Sverige – en gammal enhetsstat. Det är istället 50 administrativa enheter, delstater, med i hög grad egen lagstiftning, förenade under en federal centralmakt som Biden och Trump, detta supervalår, söker mandat att få leda.

Vi tänker oss då att det i någon mening är 50 olika länder och det är ju fullkomligt omöjligt att överblicka för en utrikeskorrespondent från Sverige. Men jag kan tipsa om att det finns en del som tyder på att man i någon mening kan förenkla för att lättare greppa landet. Å andra sidan krävs det andra glasögon – kulturella – och de kan vara nog så knepiga att få på sig för den som inte är van att se världen annat än genom politiska och socioekonomiska brillor.

Den amerikanske journalisten och författaren Colin Woodard har studerat demografi, röstmönster i politiska val, opinionsundersökningar och grävt djupt i den amerikanska migranthistorien. Ur sin forskning har mönster utkristalliserats som lett honom till slutsatsen att USA inte består av 50 olika kulturer men av elva ”nationer” varav nio är särskilt betydelsefulla genom sin storlek.

Han skriver att USA:s disparata och regionala skillnader ”kan spåras tillbaka till de olika ideal från de olika europeiska kulturer som först slog rot i de nordöstra och södra delarna av vad som nu är USA, och som sedan spreds över stora delar av kontinenten…”

De första bosättarna satte standarden, etablerade sin syn på institutioner, symboler och kulturella normer som migranter som senare anlände skulle möta och i huvudsak assimileras in i. Dessa ”nationer” spänner över de olika delstatsgränserna och jag vill ge ett exempel som kan öppna ögonen till en förståelse för en av ”nationerna”, den i Appalacherna, eller sydstaterna, som ofta sticker ut och som vi svenskar tycker är så, ja, konstiga.

Den första massemigrationen till USA skedde från början av 1700-talet från den norra delen av Irland som heter Ulster. Dit hade människor från de skotska lågländerna, ett eftersatt och våldsamt område utan centralmakt, flyttat hundra år tidigare, i början av1600-talet. De var organiserade i klaner, var fattiga, outbildade, kristna presbyterianer (protestanter) som var boskapsherdar och skickliga krigare med en stark hederskultur. Närmare en kvarts miljon av dem lämnade snart denna lilla plätt på jorden för drömmen om ett bättre liv ”over there”.

De gick i land i Amerika med lätt packning men med djupt rotade erfarenheter av utsatthet och våld och med utmärkande kulturella särdrag. De var frihetstörstande och närde en synnerligen stark vilja till oberoende och självständighet.

Dessa barnrika släkter bosatte sig i sydstater som South Carolina, Georgia, Alabama, Tennessee, Kentucky och North Carolina för att senare också befolka frontstaterna längre sydväst. De ville ha så lite som möjligt att göra med någon centralmakt. De var vana vid boskapsuppfödning, en försörjningsekonomi som precis som för beduinen i stenöknen i Jordanien eller Irak innebär en extrem utsatthet vilket kräver en ständig beredskap att skydda sig själv, familj och egendom och att stå upp för sin heder.

Läs även: Sandström: AKB:s fiasko och politikerklassens sinekurer

Eftersom de kom från en del av Europa där ingen centralmakt haft monopol på våldet hade de utvecklat en vaksamhet och beredskap för att försvara sig själva och varje tvetydig situation tog de på blodigaste allvar och agerande på minsta kränkning. Rätten att bära vapen var för dem en självklarhet.

Dessa Ulsterskottar, eller irish-scots, utmärkte sig både i krig mot indianer och i frihetskriget mot England, och alla de Westernfilmer vi sett på film har sina rötter hos dessa lättkränkta, våldsamma cowboys med ursprung i de skotska lågländerna och Ulster. Begreppet ”Hillbilly” härrör också från denna grupp.

Det intressanta är vilket inflytande dessa ulsterskottars kultur har ända in i vår tid. I sydstaterna är lagarna betydligt mer tillåtande att på egen hand skydda sig, sitt hem och egendom. Mordstatistiken speglar detta och sydstatare är generellt mer positivt inställda till kroppsstraff för att uppfostra och disciplinera barn, dödsstraff, militära interventioner utomlands, men starka motståndare mot restriktioner att bära vapen.

Det är fortfarande lagligt med att använda fysisk bestraffning mot elever i skolan. Det är denna del av USA, ofta kallad ”bibelbältet”, som många svenskar och andra västeuropéer ofta har svårt att förstå och inte sällan föraktfullt fnyser åt. De betraktas som bakåtsträvare, vapenfetischister, fanatiska kristna fundamentalister, vidskepliga kreationister som motsätter sig att evolutionsläran lärs ut i skolan som den enda förklaringen till alltings uppkomst.

Det var bland annat dessa sydstatare som Hillary Clinton kallade ”the basket of deplorables” (de ynkliga, beklagansvärda); ”They’re racist, sexist, homophobic, xenophobic, islamophobic – you name it.”

Den tidigare senatorn och ättlingen till ulsterskottar Jim Webb, som först var republikan och militär rådgivare i president Ronald Reagans administration, men senare blev demokrat, hävdar att hans egna partivänner inte förstår och tar hänsyn till de kulturella faktorer som har format USA. Inte minst i frågan om vapenrestriktioner.

När han kandiderade för det Demokratiska partiet till presidentämbetet i valet 2016 mot Hillary Clinton vände han sig till henne och de andra kandidaterna och menade att det är lätt för dem att föreslå strikta vapenlagar. ”Till skillnad från vanligt folk har ni personskydd dygnet runt. Vi måste respektera traditionen av att få bära vapen för att kunna skydda sig själv och sin familj”, sa han i en tv-debatt.

Om man köper tesen om att USA egentligen består av elva nationer som bland annat Colin Woodard framfört har vi nu avverkat en nation om än i kortformat. Tio återstår för korrespondenter att sätta sig in i och förmedla.

Med historiska och kulturella glasögon på blir så mycket som tidigare framstått som underligt och konstigt så mycket mer begripligt.

Läs även: Brinkemo: En boskapsskötarkultur som skjuter sönder orten