Facebook noscript imageBrinkemo: Fotbollsfest i klanväldet ingen känner
Per Brinkemo
Krönikörer
Brinkemo: Fotbollsfest i klanväldet ingen känner
Den förre emiren Hamad bin Khalifa Al Thani har 24 barn med tre fruar. Foto: Karl Gabor/Hassan Ammar/AP/TT
Den förre emiren Hamad bin Khalifa Al Thani har 24 barn med tre fruar. Foto: Karl Gabor/Hassan Ammar/AP/TT

Fotbolls-VM i Qatar har väckt protester mot landets behandling av homosexuella och migrantarbetare. Och ölentusiaster. Gott så, men varför protesterar ingen mot kärnproblemet? Nämligen att det är ett antidemokratiskt klansamhälle där kusingifte är normen och där kollektiva bestraffningar av konkurrerande klaner tar sig absurda uttryck? frågar sig Per Brinkemo.

Sheikh Tamim bin Hamad al Thani har lika många barn som ett fotbollslag har spelare på planen. Plus två avbytare.
Han är inte förbundskapten i fotboll utan emiren av Qatar. Och som titeln indikerar är han ledare av en stam och i det här fallet också för ett land.

Hans far, Hamad bin Khalifa al Thani, den tidigare emiren som självmant avgick till förmån för sonen, har varit dubbelt så reproduktiv. Han har lika många barn som en hel fotbollstrupp – 24 telningar.

För att få så många barn krävs fler än en hustru. De båda har tre vardera. Fyra av sex av dessa äktenskap har ingåtts med kusiner.

Läs även: Norska journalister frihetsberövades i Qatar

Det var de här två männen, far och son, som oavsett hur det nu gick till lyckades förmå Fifa att förlägga fotbolls-VM i sitt ökenland och dessutom förlägga arrangemanget på vintern när snön faller här hos oss. Fotboll kan inte spelas i Qatar på sommaren eftersom temperaturen kan uppgå till 50 grader.

Så för första gången arrangeras fotbolls-VM i ett utpräglat klansamhälle. Jovisst, Sydkorea, Japan och Sydafrika har också varit värdländer, till dels och på olika nivåer även de präglade av sådana strukturer. Men aldrig tidigare har världens största sportevenemang ägt rum i en del av världen som i grunden är sprungen ur stamtillhörighet och ur en nomadiserande boskapskultur och där dessa strukturer lever kvar och dominerar, om än paketerade i statlig tappning och på ytan hypermodernt.

Inför och under fotbolls-VM skriver media om landets brott mot mänskliga rättigheter, att homosexualitet är förbjudet och att migrantarbetare utnyttjas. Och Fifa kritiseras för att ha låtit sig mutas av landet. De senaste dagarna har det varit ståhej kring att den mäktiga fotbollsorganisationen förbjudit lagens kaptener att bära bindel som är regnbågsfärgad, till stöd för hbtq-personers rättigheter, allt för att inte provocera Qatar som präglas av traditionella värderingar och i lag förbjuder homosexualitet.

Det må vara hänt, men det finns ganska mycket annat att kritisera detta land för om man nu ska anlägga västerländska värderingar.

Vad är då Qatar för land?

Man skulle kunna tro att Qatar ingår i Förenade Arabemiraten (UAE), landet som är en federation av sju emirat – Abu Dhabi, Dubai, Sharja, Ajman, Fujayra och Umm al-Qaywayn – men så är inte fallet. Var och en av dessa emirat domineras och styrs av en stams sheikh men samarbetar alltså inom federationen. Qatar valde att stå utanför. Eller för att vara mer exakt: Thaniklanen som helt dominerar det offentliga livet och som sedan mitten av 1800-talet innehaft emirposten, kom inte överens med de andra stammarna i UAE om villkoren.

Qatar var länge ett brittiskt protektorat men är sedan 1971 självständigt. Landet har ett rådgivande parlament som enligt 2005 års grundlag ska bestå av 45 medlemmar varav 30 ska väljas av folket. Men något sådant val har ännu inte ägt rum och partibildningar är förbjudna. Parlamentets ledamöter är utvalda av emiren och nästan alla är släkt med honom.

Qatar, detta lilla land med färre än tre miljoner invånare varav bara en halv miljon är qatarier (de flesta är gästarbetare), är i dag ett av världens rikaste länder. Den lilla fattiga halvön förändrades när man upptäckte olja och gas i området på 1940-talet. Men mest på ytan. Landet är en kuliss av modernitet och framåtanda men i grunden präglat av den sociala struktur som dominerar denna del av världen – stamsamhället.

Västerlänningens blick har en tendens att stanna just vid ytan utan att förstå vad som konstituerar landet. Det som häftar vid oss är oftast att Qatar på senare år låtit höra om sig genom köp av fotbollsklubben Paris Saint German, uppköp av luxuösa byggnader runt om i Europa, den internationella mediekanalen al-Jazeera, liksom att landet anklagas för att stödja terrorism och finansiera Muslimska brödraskapet och därför tidvis har ett spänt förhållande till Saudiarabien där tolkningen av islam är statsreligion i wahabitisk tolkning.

Läs även: VM-hotell i Qatar tar inte emot homosexuella

Något som lika väl kunde ha uppmärksammats är behandlingen av al-Guhfranklanen, en del av den 10 000 medlemmar starka al-Murrastammen. 1995 gjordes 6 000 individer ur sagda klan statslösa och utvisades efter att 119 personer ur gruppen ansågs ha planerat en kupp mot staten, som ”ägs” av al-Thanistammen. Oavsett om det låg något bakom anklagelserna visade sig klansamhällets struktur i form av kollektiv bestraffning. Som statslösa har de svårt att försörja sig i exil, företrädesvis i Saudiarabien, och deras barn förblir ogifta eftersom ingen vill gifta sig med någon som saknar medborgarskap. De har försökt påkalla uppmärksamhet från det internationella samfundet, och har bland annat demonstrerat utanför FN i Genève utan resultat.

Så VM i fotboll spelas i ett land där inga val hålls, där homosexualitet är förbjudet, opposition är illegalt och där en släkt egenmäktigt styr. Är det vettigt att förlägga arrangemanget i Qatar, bortsett från det märkliga att turningen spelas på vintern? Jag vet inte.

Fifa kan kritiseras för mycket. Om det råder ingen tvekan. Men jag misstänker att fotbollsorganisationen resonerar som Sverige och andra västerländska demokratier; de har varit övertygade om att global handel och möten människor och kulturer emellan leder till att icke-demokratier påverkas och närmar sig våra värderingar och system. Åtminstone försöker Fifa legitimera sitt val av värdland med sådana argument.

Förra gången fotbolls-VM ägde rum var i Ryssland, ett land som Väst har handlat och utvecklat bilaterala avtal med i hopp om demokratisering och ökad respekt för mänskliga rättigheter. Att döma av Rysslands antidemokratiska utveckling och därtill ett brutalt invasionskrig i Ukraina tycks varken handel eller fotbolls-VM spela någon roll för den utveckling som västliga länder och Fifa (kanske) åstundar.

Om fotbollslandslagen verkligen såg valet av Qatar som ett problem för att migrantarbetare har dåliga arbetsförhållanden och regnbågsfärgade kaptensbindlar inte får bäras kunde de helt enkelt ha bojkottat turneringen.

Men så långt är inget lag berett att gå.

Om protester skulle formuleras mot ett land borde väl själva grundfrågan, avsaknaden av demokrati, lyftas, om nu ens det skulle hjälpa eftersom demokratier aldrig uppstår genom påtryckning utifrån.

Jag är inte säker på att så många fotbollsspelare eller för den delen media ens vet i vilket land VM spelas mer än till namnet. Hur många känner till att det är klanen al-Thani som styr?

Allra minst känner sannolikt någon till de landsförvisade och kollektivt bestraffade och torterade i klanen al-Guhfran.

Läs även: Ahmed: Qatar-VM och islamisering ovanifrån

Per Brinkemo

Per Brinkemo är kolumnist i Bulletin. Han har en examen i religionsvetenskap och har jobbat som journalist för både tidningar och tv, t ex Uppdrag Granskning. Under fyra år var han projektledare i en somalisk förening i Rosengård. Han är också föreläsare och författare, och har bland annat skrivit om klansamhällen i de båda böckerna "Mellan klan och stat" och "Klanen".