Junilistan 2004. Piratpartiet 2009. Feministiskt initiativ 2014.

Så lyder namnen på tre svenska uppstickarpartier som lyckats ta mandat i EU-parlamentet efter succéval respektive år.

I år är det nystartade Folklistan – med Jan Emanuel som förstanamn och den tidigare kristdemokraten Sara Skyttedal som andranamn – som uppmärksammats inför EU-valet i juni. Projektet presenterades i veckan och har därefter prytt rubrikerna i flera av landets stora medier.

”Den riktigt stora svårigheten”

Från 2009 till 2014 satt Christian Engström i EU-parlamentet för Piratpartiet. Partiet bildades 2006 och gjorde drygt tre år senare ett succéval till EU-parlamentet där man fick 7,1 procent av rösterna.

Vad gäller Folklistans möjligheter att lyckas med en liknande bedrift är det en fråga som Christian Engström framför allt funderar över, med tanke på att projektet har presenterats så tätt inpå valet.

– Jag kan inte förstå hur de ska kunna få ut valsedlar till vallokalerna. Och kan de inte det så spelar ingenting annat någon roll egentligen. Det är 6 000 vallokaler som ska ha valsedlar klockan åtta på morgonen och det är ett jättestort hinder för alla nya partier, säger han till Bulletin.

– Jag vet inte, de kanske har en plan för det. Men det ser jag som den riktigt stora svårigheten, för får de inte ut det så spelar det ingen roll hur många som vill rösta på dem: det är väldigt få som kommer att rösta på dem ändå.

Engström utgår ifrån sina egna och Piratpartiets erfarenheter av att bedriva en valrörelse.

– Varenda valrörelse så har vi fått ägna oss i första hand åt att få ut valsedlar och i andra hand åt att bedriva kampanj.

Håller med om maktförskjutningen

I övrigt finns det delar i Jan Emanuels och Sara Skyttedals budskap som Christian Engström håller med om.

– De har helt rätt i det här att det spelar jättestor roll vilken person man är och vilka frågor man driver. När jag satt därnere var jag helt fokuserad på friheten på internet, nej till övervakning och ja till fildelning.

– Där kunde jag påverka, just för att jag var så fokuserad. Jag röstade med [parti]gruppen i allting annat, men i gengäld så fick jag gruppen att i praktiken följa mig när det gällde just de här internetfrågorna.

Utöver vikten av vilka personer man skickar till Bryssel delar Engström också den oro som Folklistans företrädare har uttryckt kring utvecklingen i EU.

– Att det hela tiden blir mer makt som flyttas till icke-valda tjänstemän, i praktiken. Parlamentet är väldigt bra och demokratiskt, men det är inte där den mesta makten ligger. Den ligger hos kommissionen och ministerrådet.

Han vänder sig också mot att EU ska lägga sig i i vissa frågor.

– EU ska ha synpunkter på allt från svenskt snus till svenska EPA-traktorer. Det angår ju inte dem, så att säga.

Hur lätt tror du att det är att påverka som enskild ledamot eller enskilt parti på den punkten?

– Det är jättesvårt. Hela maskineriet är uppsatt för att producera mer och mer överstatlighet. Man kan kämpa emot, och det finns ju åtminstone en eller ett par partigrupper i parlamentet som försöker att kämpa emot. Men de blir nedröstade varje gång, tyvärr.

”En annan planet”

För att stå emot utvecklingen krävs det enligt Engström krafter både på hemmaplan och i Bryssel.

– Ska man försöka hålla EU stången, då är det framför allt arbete i Sverige. Att vi inte ska överimplementera varje direktiv som kommer, att vi ska säga nej och hänvisa till subsidiaritet när det verkligen är frågor som avgörs bättre i Sverige. Det man behöver i så fall är dels ett parti i Sverige som håller emot. Men också att man har representanter därnere, för det är en så speciell miljö.

Han kallar maktens korridorer i EU för ”en annan planet”.

– Om man ska följa vad som händer i Europa och vad som är på gång, då måste man vara där.

”Ganska hopplöst som enskild ledamot”

I intervjun med Henrik Jönsson meddelade Jan Emanuel och Sara Skyttedal att Folklistans invalda kandidater ska kunna sitta i olika partigrupper i EU-parlamentet. Christian Engström är osäker på hur det ska fungera.

– Det låter väldigt underligt och jag undrar om det kan vara en framgångsrik strategi, säger han och fortsätter:

– Om vi tar Moderaternas grupp EPP och sossegruppen; att försöka svänga dem inifrån tror jag är ganska hopplöst som enskild ledamot. De är ju jättestora, det är flera hundra ledamöter i var och en av de två grupperna.

Engström skulle se det som mer naturligt för Folklistans kandidater att sätta sig i en EU-kritisk partigrupp.

– Men sedan förstås prata med kollegor. Det är lättare för en före detta sosse att prata med andra sossar.

Vidare pekar han på att man måste bli godkänd av partigruppen i fråga för att komma in i den.

– Om Jan Emanuel ska sitta i sossegruppen i parlamentet, då kommer den gruppen att fråga de svenska Socialdemokraterna om de vill ha med honom. Och det är väl inte så himla säkert att det blir ett ja.

Hur tror du att de olika partigrupperna ser på den ambitionen, att de ska ha ledamöter i olika partigrupper?

– Jag tror att det kommer att göra alla mycket förvånade och förvirrade. [Det] är min gissning.

Misslyckades nästa val

Utöver succén i ett EU-val finns det också en annan sak som förenar Junilistan, Piratpartiet och Feministiskt initiativ – inget av partierna lyckades med att behålla något mandat i nästkommande val.

– När man väl har blivit invald därnere så får man ingen media alls i Sverige. Och får man ingen media, då är man död i väljarnas ögon. Det var vad som hände Junilistan, det hände oss och det hände faktiskt även F!, säger Engström.

– Man måste lyckas med så spektakulära saker hemma så att traditionella medier skriver om en, fast de inte vill. Det misslyckades vi med alla tre, kan man säga.

Hur stora tror du att chanserna är nu för små partier och uppkomlingar att lyckas i EU-valet jämfört med hur det var 2004 för Junilistan och 2009 för Piratpartiet?

– De är nog samma eller möjligen lite bättre. Val styrs av traditionella medier, det är gammelmedia som styr. Varje val sedan vi ställde upp har man pratat om att nu kommer det att bli sociala medier som blir det viktigaste.

– Det tycker jag inte har hänt ännu. Men samtidigt så går ju världen mer och mer i den riktningen. Så jag vet inte, det kanske händer någon gång. Möjligen är det aningen lättare nu än det var 2009. Men fortfarande jättesvårt, förstås.

Samtidigt tycker Engström att Folklistan redan nu har bidragit till en välbehövlig debatt.

– En jättepositiv grej med Folklistan är att man har fått upp den här diskussionen om EU-kritik på agendan. Åtminstone nu de senaste dagarna.

Läs även: SD vill ta bort EU-medlemskapet från grundlagen: ”Stark signal”