KRÖNIKA. Den 1 oktober började Jimmy Alm på allvar som kommunpoet i Tranemo. Projektet finansieras med 894 000 kronor via Kulturbryggan.

Till media har han sagt att lönen ”bara” är 20 000 kronor plus sociala avgifter, men i ansökan står det 40 000 inklusive. Men oavsett summan som landar på Alms konto är det pengar som hade kunnat gå till viktigare saker, vilket jag har kritiserat politikerna för tidigare.

Dikterna är dessutom banala. Jag är ingen poesiexpert, men till och med Aftonbladets kulturskribent Kristoffer Andersson uttryckte kritik i Studio Ett. ”Jag tyckte inte att det här var jättebra, kommunpoeten. Om du vill ha min support så får du steppa upp lite” (20/10).

Ouch.

Ja, en dikt om en betongfabrik låter som en reklamfolder som delats upp i några ord per rad, för att få den att se ut som en dikt: ”din första fabrik - intill järnvägen i Tranemo - blev känd - för att kunna gjuta - ovanligt långa betongrör - och för att under flera decennier - drivas av en kvinna - när - familjeföretaget - såldes till Falkenberg - bytte du namn till Precon - och fick en ny anläggning - i Hyltegärde”.

Alltså…. Zzzzzz. Jag kräver inte att skattefinansierade poeter ska låta som Karin Boye, men nog ska det vara vassare än en företagspresentation i stackato?

Dikten ”Till den kommunala verksamheten” är basalare än en lektion i samhällskunskap på mellanstadiet. Han går igenom hur förvaltningen kring skola och äldreomsorg sköts, och avslutar med info om att det är invånarna som röstar fram politiker som prioriterar.

Jaha jaha. Jaså.

Samma slags torra dikt skrev han om en ridklubb. Om inte orden radats upp i små poseiliknande sjok hade texten kunnat vara som en inforuta på klubbens sajt. Knappast någon kreativ höjd i ”dikten”.

En stund tänkte jag att det är ironi. Men detta är på riktigt. Någon som diktar i nivån med en ”min sommar”-uppsats i högstadiet har fått nästan en miljon av oss skattebetalare.

”Min poesi ska vara användbar även för den som aldrig läst en bok i hela sitt liv”, skrev Alm i bidragsansökan. Det förklarar väl en del.

Men oavsett kvalitet är det också problematiskt att poeten tycks ha en politisk dragning vänsterut. Han mailade för att få min krönika som PDF, och berättade att ”vi står ganska långt ifrån varandra när det kommer till värderingar”. När jag bad poeten utveckla vilka värderingar han själv hade fick jag kort: ”Jag väljer att tacka nej till fortsatt konversation”.

Detta skaver. Min ståndpunkt i krönikan handlade om att skattebetalarnas pengar bör användas till kärnverksamhet. Pengar som går till kultur hade ju kunnat gå till cancervård. En satsning på kommunpoeten hade kunnat stanna i skolan i stället.

Men Alm berättade alltså att han stod långt ifrån dessa värderingar. Varningsklockorna ringer. Vad är det för budskap han kommer att sprida i sin poesi? Sannolikt inga högerliberala värderingar i alla fall.

Jag efterfrågar inga högerpoeter, men nog borde vi kunna slippa ren vänsterpropaganda.

Redan nu kan man ana hans politiska riktning.

I en dikt om en fabrik skriver han hur anställda en gång tvingades lyfta på kepsen när de såg direktören i sin hatt. Han diktar om att företaget nu ”ser värdet i mångfald” och ”tror på allas lika värde”. Buzz words från vänsterhåll, onekligen.

I en dikt till kulturverksamheten berättade poeten att utan skattefinansierad kultur ”skulle vi inte veta vilka vi är eller varför vi bor där vi bor”. Som om folk annars skulle kuta omkring vilsna, utan att hitta hem eller veta vad de heter?

Annonsdikten om att verksamheten gör sitt bästa för att invånarna ska känna sig sedda var uppenbart fjäsk för cheferna som sitter på pengapåsen som Alm vill åt.

Den som hade kunnat gå till äldreomsorgen. Om jag hade fått välja.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman