KRÖNIKA. Magdalena Andersson (S) skröt i regeringsförklaringen över att en högre andel utrikes födda jobbar i dag jämfört med 2014 (30/11).

Och visst, visst, visst. Om man bara tittar ytligt på en del siffror stämmer det. Enligt SCB:s statistik ökade andelen sysselsatta i gruppen från 59 procent i september 2014 till 62 procent i år. Det är ju onekligen en ökning med tre procentenheter.

Dock finns ändå inte skäl att korka upp champagnen. Att någon är sysselsatt betyder verkligen inte att hen försörjer sig själv. Det duger med att ha jobbat en timme under en vecka i en subventionerad anställning för att hamna i den kolumn i statistiken som statsministern så pompöst visar upp.

De sysselsatta behöver fortfarande stöd av andra till mat och hyra. De samlar inte ihop till sin egen pension eller sina försäkringar. De icke självförsörjande bidrar inte till vare sig skolan, vården eller omsorgen.

Hög sysselsättning är inget att skryta om.

Under perioden 2014 till 2021 har sysselsättningsgraden dessutom ökat än mer för gruppen inrikes födda. Enligt Sven-Olov Daunfeldt, professor i nationalekonomi vid Handelns Forskningsinstitut, är integrationsproblemet mycket större än vad Magdalena Anderssons sysselsättningssiffra visar. I mejl till mig påpekade han: ”Sverige är ett av de länder i Europa där sysselsättningsgapet mellan inrikes födda och utrikes födda är som allra störst.”

Men statsministern och den nya regeringen vill hellre ge sken av att solen skiner och allt är rosenskimrande. Risken med sådan världsfrånvändhet är att man inte agerar nog kraftfullt kring en fråga som verkligen behöver hanteras med stora muskler.

Sedan 2014 har antalet utrikesfödda som inte ens når upp till den vidaste definitionen av sysselsättning, en timme i veckan, ökat med hela 110 000 personer.

Enligt Svenskt Näringsliv står 1,3 miljoner människor inte för sin egen försörjning via arbete. Entreprenörskapsforums vd Johan Eklund har sagt att det snarare handlar om 1,8 miljoner, om man räknar med dem som studerar med studiemedel.

Det är ett enormt problem. Både i stunden och den dag de helt osysselsatta går i pension. Både för enskilda individer, deras familjer och för samhället. Om vi inte tar itu med arbetslöshet bland dem som flyttat hit från Somalia, Irak eller Eritrea kommer det till slut att eka tomt i statens lador. Klyftorna kommer att öka. Frustrationen likaså.

”Det är inte hållbart att så många individer lever på andra. Titta bara på vårt pensionssystem som av allt att döma kommer belastas hårt framgent just för att alldeles för många inte är ekonomiskt produktiva i samhället. Om självförsörjningsgraden fortsätter att falla hotas på sikt den svenska välfärdsmodellen”, sa Eklund till tidningen Näringsliv (11/10).

Ja, om få gör sin plikt men ändå kräver sin rätt blir välfärden utspädd och svag.

Andersson talade i sin regeringsförklaring om att Sverige ska ha trygga socialförsäkringar och pensioner av respekt för dem som jobbar och har byggt upp vårt land.

Det kan man sympatisera med. Men Socialdemokraternas bidragslinje – att ge mer till dem som inte lönearbetar – betyder att även de som inte jobbar och bygger upp landet får än mer. På bekostnad av andra. S vill ju ge mer pension och försäkringar till dem som inte har jobbat alls.

För att få fler i arbete måste kraven på de arbetslösa höjas, skillnaden mellan lön och bidra öka och utbildningssystemet vridas om så att fler studerar svenska och till bristyrken.

Tyvärr verkar Andersson inte redo för att hantera detta. Hon lovade att vända på varje sten för att bryta segregationen, men verkar varken vilja se stenen eller göra minsta försök att puffa på den. I stället letar hon snäckor i sanden för att visa oss.

Men vi går inte på det. Oss lurar hon inte. Eller hur?

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman

Läs gärna också:

Oroande att regeringen vilseleder om invandrarnas arbetslöshet

Inga skäl att tjoa över arbetsmarknaden, Nordmark (S)!

Rödgröna vill dölja nyanländas arbetslöshet