Vid tolvslaget den 26 juni 2019 gav Vladimir Putin en intervju för Financial Times reporter Lionel Barber tillsammans med tidningens Moskvakorrespondent Henry Foy. Samtalet pågick i en timme och det var först i slutet, när klockan närmade sig ett, som Putin sade några ord som gick rakt in i hjärtat hos många populister på högerkanten.

Liberalismen, sade Putin, har överlevt syftet med sig själv och blivit en ideologi för en elit att kontrollera folket med. Därför har den spelat ut sin roll. Den har kommit på kollissionskurs med den överväldigande majoriteten av invånarna i de länder som behärskas av den.

Det var tankar som många uttalat innan honom, från Christopher Laschs The Revolt of the Elites (1994) till politiker som Donald Trump i USA, Victor Orban i Ungern och hela Brexitrörelsen i Storbritannien.

Putin kritiserade Angela Merkels frikostiga flyktingmottagande i Tyskland och hyllade Donald Trumps tuffa gränskontroll mot Mexico. Han menade att regeringar glömt bort att deras syfte är att skydda befolkningen. I stället ägnade de sig åt farliga experiment, som mångkulturalism och genusfrågor.

Läs även: Khoshnood: Underskatta inte Putin och den ryska militären

Inte minst bland debattörer på högerkanten i USA välkomnades Putins uttalanden. De brukar kallas ”conservatives”, men är snarare högerradikala än klassiskt konservativa. En del av dem har agerat synnerligen egendomligt innan och under Rysslands angrepp på Ukraina, inte minst Fox News kommentator Tucker Carlson och författaren till bästsäljande Hillbilly Elegy (2016) J D Vance som gäst i Steve Bannons podd. De har försvarat Putin och återgett Rysslands syn på Ukraina.

Professor Eric Kaufmann, författare till Whiteshift (2018), skräder inte orden i sin kritik mot dessa. Det är en verklig skam, säger han. Att försvara en diktator som angriper ett grannland och orsakar tusentals människors död är verkligen ett högriskprojekt. De undergräver den auktoritet de tidigare fått när de var kloka röster som kritiserade identitetspolitik och den allmänna woke-yran. De tycks inte förstå att den kritik de tidigare riktat mot en elit som förlorat kontakten med verkligheten, som blivit lomhörd för hur den överväldigande majoriteten av människor tänker, nu även gäller för dem själva. Nu är det dem som är eliten utan verklighetskontakt, som inte tycks förstå att det stora flertalet av de människor som de vädjar till genom medier eller politik – Vance kandiderar till senatsvalet i Ohio – inte delar deras beundran för Putin, utan självfallet stödjer Ukrainas rätt att leva som en självständig nation.

Förvirringen tycks total. Det är ju uppenbart att när Putin kritiserar liberalismen menar han inte bara de liberalismens avarter som i dag kritiseras ur ett konservativt perspektiv, utan han menar faktiskt liberalismens grundidéer, som för de flesta av oss blivit så självklara att vi tar dem för givna: individuell frihet, marknadens frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Visst kan vi diskutera detaljer i hur dessa saker bör se ut, men Putin ifrågasätter inte detaljerna, utan själva företeelserna som sådana.

När det gäller Putins kritik av mångkultur kan man verkligen ifrågasätta vad han menar. Han beter sig som en typisk imperialist och imperier brukar inte ha något emot mångkultur. Tvärt om! Så länge ni låter oss styra så kommer vi att ge er fred och frihet att leva som ni själva vill, brukar imperialister säga. Så säger också Putin. Han strävar inte efter ett enhetligt ryskt rike, utan har i ett flertal sammanhang tvärt om framfört att delar av det Storryssland han tänker sig bör bevara sin muslimska särart, medan han lika självklart försvarar den ryskortodoxa kyrkans inflytande i andra delar.

De gamla imperierna, som det Habsburgska och det Ottomanska var mångkulturella, där olika folk levde sida vid sida och det har alltid varit imperialismens försvar att imperiet garanterar minoriteters rättigheter. Och det är på sätt och vis sant. Men lika sant är att systemet bygger på att någon bestämmer över de andra och att demokrati är uteslutet.

Läs även: Skogkär: Efter vapen till Ukraina är det dags för medlemsansökan till Nato

För att demokrati ska fungera fordras någon form av likformighet. Nationalstaten är demokratins garant. Alla nationalstater är förvisso inte demokratier, men alla demokratier är nationalstater i någon form. Varje nationalstat har sin form av identitet och sammanhållningen kan se olika ut. Men något som innebär ett sammanhållande kitt mellan människorna krävs. Mångkulturalismen som ideologi är skadlig för den sammanhållningen. Men det gäller alltså ideologin, att mångkultur är något att sträva efter. Att det däremot finns olika kulturer i ett samhälle och att det är en självklar del av ett gott samhälles frihet att människor ska ha rätt att leva de liv de vill leva, är en annan sak. Sammanhållning utan konformism eller individuell frihet med gemensam identitet är den paradox som varje fritt samhälle måste hitta en egen lösning på.

Putin praktiserar i sann imperialistisk tradition mångkulturalism. Hans kritik av företeelsen handlar om att han ser att mångkulturalismen förstör nationalstaterna i Europa. Att han har rätt i det avseendet innebär då sannerligen inte att han är vår vän.

Se: Putins tal i Moskva 18 mars, där han talar om den ryska federationen som multinationell.