En central fråga inför valet 2022 är hur Liberalernas sympatisörer ska kunna undvika att kasta bort sina röster. Saken ställdes på sin spets i den senaste opinionsmätningen från Novus i början av juni. I den framgick att det skulle bli regeringsskifte om bara Liberalproblemet, alltså risken att L hamnar under riksdagsspärren, kunde lösas. Marginalen var minsta möjliga (49,45 procent mot 49,3 procent) men kastar ett obarmhärtigt ljus på Liberalernas kommande agerande.

Det tragiska för Liberalerna är att de backar i opinionen när de trott att deras nya inriktning skulle ge fler sympatisörer. Mellan maj och juni var nedgången 0,6 procentenheter och de ligger idag på 2,3 procent, en historisk bottennotering. Rösterna på L blir nu bortkastade. Men kräftgången började redan några månader efter valet 2018. Då fick L 5,5 procent men redan i november samma år var man nere på 3,7 procent i Novus. Därefter har L aldrig återhämtat sig till över 4 procent (utom i juni 2019 med 4,1 procent).

Läs även: Liberalerna på ny bottennivå i senaste undersökningen

De tidvis riktigt dåliga siffrorna började dyka upp i februari 2019 (2,7 procent) och partiet lade sig på en nivå något under 3 procent. Vi måste nog dra slutsatsen att den senaste nedgången kan bli beständig, vilket även stöds av en lika dålig siffra i SCB:s stora undersökning. Novus visar också att Nyamko Sabuni (L) är den partiledare som har lägst förtroende bland väljarna (7 procent), vilket är sämre än för nytillträdda och okända Märta Stenevi (MP). Så hur ska Liberalproblemet lösas?

Det är en fråga som borde börja diskuteras de närmaste månaderna som en beredskapsåtgärd inför de radikala beslut som främst M och L har att fatta i god tid inför valet 2022. En möjlighet är att tongivande moderater börjar diskutera uppmaningar till stödröstning på Liberalerna. Det är en vansklig väg att gå eftersom risken nu har ökat att detta blir otillräckligt med följd att ännu fler Liberalsympatisörers röster blir bortkastade.

Läs även: Liberalerna skulle göra mer skada ovanför spärren

En annan möjlighet är att Liberalernas ledning erkänner att situationen är hopplös på riksplanet. Då skulle man gå ut med en uppmaning till sina sympatisörer att i riksdagsvalet rösta på M eller KD, för att om möjligt åstadkomma ett regeringsskifte. Detta skulle sannolikt leda till en hätsk och inflammerad debatt där den så kallade Jönssonligan (de 30 procent som motsatte sig Sabunis omsvängning) kommer att ta heder och ära av dem som vill ”kapitulera”.

Mitt intryck av Liberalerna är att de är både konflikträdda och föga handlingskraftiga. Det talar för att ingen omvänd stödröstning på M eller KD kommer att förordas. Men jag tror inte heller att M besitter den målmedvetenhet och handlingskraft som skulle fordras för att rädda kvar L i riksdagen. Hoppet står därför till att något underverk ska inträffa som gör att Liberalerna av egen kraft klarar riksdagsspärren. Det är nog ett orealistiskt förhållningssätt.

Därför måste fler på allvar börja diskutera Liberalproblemet redan nu.

Danne Nordling