– Tidöavtalet kändes som ett slags nödingripande, ”Sverige går åt skogen, vi måste stoppa blödningen. Vi har de här problemen med migration, kriminalitet, med energi, nu måste vi sätta stopp”, säger Hallén till Bulletin och fortsätter:

– Och det har man gjort på ett bra sätt, om man tittar på de reformer som har kommit, men det har dels handlat om att stoppa blödningen, och dels varit ett resonemangsäktenskap, ”vi samarbetar för att vi inte har något annat alternativ, vi måste göra det här.”

– Det vi vill göra är att lyfta det från de här båda perspektiven. Vi vill inte bara prata om hur vi ska stoppa Sverige från att gå åt skogen, utan vi vill prata om hur vi ska göra Sverige bra igen. Alltså ett positivt program snarare än ett negativt.

– Dessutom vill vi att det ska vara mer än bara det här resonemangsäktenskapet, och lägga grunden för ett gemensamt politiskt-ideologiskt projekt. Att man känner att de här partierna samarbetar inte bara för att de måste, utan för att de har en samsyn, att de har någonting gemensamt.

”En slags minsta gemensamma nämnare”

Har ni verkligen det? Båda tankesmedjor är visserligen höger, men annars finns det ju stora skillnader mellan konservativa och liberala ståndpunkter. Hur har samarbetet med Timbro gått med tanke på det?

– Det finns precis som du säger olika perspektiv, det är ju olika ideologier. Men det är inte så att vi har suttit ned på Tidö slott och förhandlat stenhårt om att ”du måste acceptera den här saken som du inte vill ha i utbyte mot det här”, utan de här 132 punkterna är en slags minsta gemensamma nämnare.

– Det är förslag som vi båda tycker är antingen bra eller åtminstone rimliga. Eller fantastiska till och med. Givet hur Sverige ser ut, så finns det enormt mycket att samarbete om.

Det saknas en punkt om återvandring, en viktig fråga för SD och många konservativa, och en punkt liberaler inte är så förtjusta i. Är det en punkt där Oikos har backat, eller har ni bara sopat det under mattan?

– Jag skulle inte använda mig av uttrycken ”backa” eller ”sopa under mattan”. Alla förslag som finns med är sådana vi har diskuterat och båda vill ha med. Vi har diskuterat återvandring och kommit fram till att vi inte är ense här, och därför är det inte med i rapporten.

– På ett sätt har vi bara skrapat på ytan här, jämfört med vad ett riktigt Tidö 2 skulle kunna leda till. Då kan man börja kompromissa ihop sig också. Det här är bara saker som vi redan är ense om. Och det är mycket för att det är sakpolitiska reformer.

Punkten man var mest överens om – ”överraskande nog”

Så de områden där ni är minst överens har ni helt enkelt valt att inte ta upp i rapporten?

– Inte riktigt, det finns ju vissa områden som vi inte har tagit upp alls, till exempel försvaret, men det är inte för att vi är oense där, utan för att idag så är alla försvarsvänner känns det som. Så vi har inte så många reformer att komma med där som inte är mainstream redan idag.

– På vissa områden har vi haft mer gemensamt, andra har vi haft mindre. Men om man tittar på de saker som man skulle kunna tänka var kontroversiella, som avsnitten om migration och kriminalitet, så är det ganska omfattande reformprogram som vi föreslår. Även om de är mindre omfattande än det som redan finns med i det ursprungliga Tidöavtalet.

– Vad det gäller migration och kriminalitet är vårt perspektiv i första hand att man måste vårda de reformer som redan finns och vässa dem ytterligare. Paradigmskiftet på de här politikområdena finns redan med i Tidöavtalet.

På vilka områden var Oikos och Timbro mest överens? Vilka punkter och områden var smidigast att arbeta med?

– Överraskande nog hade vi mycket gemensamt på miljöområdet, men inte alls på det sätt som man fördomsfullt skulle kunna tänka sig, att vi vill ta bort allt utan snarare att vi båda vill fokusera på effektiva reformer som kan förbättra miljön.

– På kulturområdet hade vi lätt att nå samsyn eftersom vi tror på idén om samhällssfärer, och har sett hur den kulturella sfären och civilsamhällessfären i Sverige har vuxit samman med den statliga sfären, istället för att vara en egen sfär som karaktäriseras av sin egen logik och får verka utifrån sina egna förutsättningar.

”Båtlivet är något som måste gå att förena med att ha trevligt”

På vilka områden var det svårast att komma överens?

– Somliga saker kom inte ens in i den här rapporten eftersom vi inte kunde enas om det. Vi hade till exempel en lång och intensiv debatt om det finanspolitiska ramverket, om man ska reformera till en mer framåtlutad finanspolitik som praxis under lågkonjunkturer, och koppla till infrastruktur. Där kunde vi inte enas.

Ni har också en punkt om att åter tillåta ökat sjöfylleri. (En lagskärpning skedde 2010) Är det för att ni vill få moderata väljare med er på båten?

– Ingenting blir bättre av att man har den här lagen. Att åka båt i 15 knop är inte samma sak som att köra bil i 120 kilometer i timmen, risken är mycket mindre, hastigheten är mycket lägre.

– Det finns såvitt jag vet inga som helst belägg för att den här skärpningen har varit till nytta vad det gäller att rädda liv eller liknande. Den sänkning av promillegränsen till sjöss som vi har haft i Sverige har varit rent uttryck för statligt förmynderi där man gör livet svårare för vanligt hederligt folk. Båtlivet är något som måste gå att förena med att ha trevligt.