I USA går det att bli ambassadör om man ger rätt presidentkandidat en fet check. Eftersom Sverige är ett behagligt land att vara ambassadör i och risken för att en amatör på posten skall ställa till stor skada är liten, är chansen stor att nästa amerikanska ambassadör blir en som köpt sig till uppdraget, skriver Dennis Jett.
En osedvanligt korrupt politisk ledare förklarade en gång att ”Chicago är inte redo för reform ännu”. Uppenbarligen är inte heller amerikansk diplomati det. Trots utbytet av invånare i Vita Huset är den mycket amerikanska vanan att sälja ambassadörstitlar levande och frodas. Det är därför nästa ambassadör i Sverige kommer att vara rik och inte ha någon relevant erfarenhet av diplomati.
Amerikanska presidenter väljer sina ambassadörer av många orsaker. Den stora majoriteten är karriärdiplomater som gått den långa vägen genom statsapparatens personalsystem. Andra är presidentens personliga vänner, lojal personal och politiska allierade. Men det största antalet politiskt valda ambassadörer väljs ofta av ekonomiska skäl: De försåg presidentkampanjen med pengar. Medan detta är en gammal tradition som följts av alla presidenter under senare år, finns det inget annat land i världen som så genomskinligt korrupt utser sina sändebud.
Detta mönster har visat sig stämma också för president Bidens utnämningar. Ett påtagligt antal av dem som utsetts hittills är politiska supportrar som hjälpte till att få honom vald, inklusive två republikaner: tidigare senatorn Jeff Flake och senatorn John McCains änka Cindy McCain. Biden har också visat att han föredrar människor med tidigare vana från regeringsarbete, omfattande också flera som tidigare verkat som Obamas ambassadörer. (Tidigare var det sällsynt att en politiskt utsedd fick ett andra ambassadörsuppdrag, men tre har redan utsetts och det ryktas om att ytterligare två utnämningar övervägs.)
Läs även: Sverige misslyckades lika mycket som USA
Andra slags förbindelser har också belönats. University of Pennsylvania hyser ”The Biden Center for Diplomacy and Global Engagement”. Universitetets rektor Amy Guttman och David Cohen, som nyligen avgick som ordförande för universitetets förvaltningsnämnd, har föreslagits som ambassadörer för Tyskland och Kanada. De nomineringarna har orsakat kritik, med tanke på att Biden mellan 2017 och 2019 erhöll 911 000 dollar för en post som icke undervisande professor vid universitetet. Chefen för Bidens center har också nominerats till ambassadör.
Medan det är viktigt att ha ett gott förhållande till Biden, politisk bakgrund och erfarenhet av regeringsarbete, räknas fortfarande pengar. Över sextio procent av de tidigt nominerade är bland de 818 ”volunteer fundraisers” som buntade samman mer än hundra tusen dollar vardera till presidentkampanjen. Att bunta här betyder att man samlat sina vänners bidrag och gett dem till kampanjen i en vacker bunt. Åtminstone namngav Biden sina buntare, något som ingen republikansk kandidat har gjort sedan John McCain.
Det återstår att se om det räcker med att skriva ut feta checkar för att få en nick från Biden. Bland dem som det ryktas om nominering för är hotellmagnaten George Tsunis. Han nominerades av Obama för Norge, men förhören med honom i senaten inför utnämningen 2014 var så pinsamma att allt han lyckades uppnå var att bli karikerad i komediprogrammet ”The Daily Show”.
Sedan dess har Tsunis bidragit med hundratusentals dollar till mängder av olika politiska kampanjorganisationer och politiker, omfattande fem demokrater och fyra republikaner i senatens utrikeskommitté. Enbart hans gåvor till utrikeskommitténs ordförande Robert Menendez (demokrat, New Jersey) uppgår mer än väl till ett sexsiffrigt belopp. Det kan vara orsaken till att det rapporteras om att ordföranden uppmanat Biden att nominera Tsunis till ambassadör för Grekland.
Läs även: Högerns hemläxa efter Afghanistan
Spänningar har på sistone flammat upp mellan Turkiet och Grekland i frågor rörande Cypern och sjöfart. Med senator Flake på väg till Ankara och om Tsunis lyckas, kommer det att vara amatörer på ambassadörsposterna i en riskabel tid i två länder som praktiskt taget aldrig tidigare har haft icke fackmässiga ambassadörer. Detta är knappast en metod för diplomatisk framgång och tydliggör faran med att sälja ambassadörsposter.
Hur nedslående det än är att Biden fortsätter med denna verksamhet, är han ändå en rättvisans förebild i jämförelse med sin föregångare. För Trump var erfarenhet och vana en nackdel och att få jobbet var lika enkelt som att skriva ut en check. Att vara hans ambassadör i Kanada, Kroatien, Frankrike, Marocko, Spanien, Storbritannien och Slovenien innebar därför en miljondollars prislapp.
Att omvandla ambassadörsposter till kampanjbidrag var inte det enda sättet som presidentskapet gjordes lönsamt av Firma Trump. Åtminstone fem av hans ambassadörer var medlemmar av hans golfklubbar, som Mar-a-Lago, där bara entréavgiften går på 200 000 dollar. Ännu lukrativare var hans beslut att inte sätta någon övre gräns för donationer till hans invigningsfestligheter, vilket är en av orsakerna till att det fortfarande pågår en statlig undersökning om vart de 107 miljoner dollar som samlades in tog vägen.
Femton av bidragsgivarna till invigningen föreslogs som ambassadörer efter att de slängde in fem miljoner dollar för festligheterna. Tre av de femton, Gordon Sondland, Woody Johnson och Doug Manchester, skrev vardera ut en check på en miljon dollar för invigningen. Alla tre har en bakgrund med anklagelser om sexuella otillbörligheter, rasistiska kommentarer eller båda delarna. Med andra ord har de en del gemensamt med presidenten som nominerade dem.
De senaste presidenterna har nominerat politiskt utsedda till ungefär trettio procent av ambassadörsposterna. För Trump var det 43 procent, mer än någon annan president de senaste sjuttio åren. Hur det blir med Biden är för tidigt att säga, men han har utsett yrkesdiplomater till de jobbiga länderna som bidragsgivare aldrig skulle vilja nedlåta sig att åka till. Så förmodligen hamnar han kring normen på trettio procent i slutet av sin period.
Det har tydligt blivit svårare att bli ambassadör under Biden jämfört med de föregående fyra åren. Men för dem som är villiga att betala för att få vara med och leka finns det dock ännu hopp. De kan ha sina checkhäften redo och be en bön för att Trump återkommer för en andra period 2024. Och de kan trösta sig med det faktum att amerikansk diplomati fortfarande inte är redo för en reform då, med tanke på hur pengar så fullständigt har korrumperat vår politiska ordning.
Detta är orsaken till att det bara har suttit en yrkesdiplomat på ambassadörsstolen i Sverige under det senaste halva århundradet. Sverige är en välutvecklad demokrati som under normala förhållanden har utmärkta relationer till USA. Så utmärkta relationer att de kan överleva en ambassadör som inte har några andra kvalifikationer än de pengar som han eller hon bidragit med för att få presidenten vald.
Dennis Jett är professor i internationella relationer och har verkat som ambassadör i Peru och Moçambique och suttit i USA:s nationella säkerhetsråd. En nyredigerad andra upplaga av hans bok ”American Ambassadors” publiceras i november.
