1. Moderaterna måste göra slut med Carl Bildt. De åtta åren 2006–14 då Moderaterna ledde den borgerliga Alliansen i regering var högerns mest framgångsrika period på många decennier. Men Alliansregeringen fattade också katastrofala beslut. Under några år har nu M med viss framgång distanserat sig från epoken Fredrik Reinfeldt och den gränslösa invandringspolitik hans regering bar skuld till. Mycket arbete återstår för att förtjäna väljarnas förtroende igen, men partiet är på rätt väg.

Det räcker dock inte med att göra slut med Fredrik Reinfeldt. M måste dumpa Carl Bildt också. Det var under Bildt som den bisarra vanföreställningen odlades att Sverige försvaras bäst i Långtbortistan. Det var då man påstod att Turkiet skulle kunna bli europeiskt under Recep Tayyip Erdogan. Och att Irans nukleära ambitioner kunde stävjas med ett papper.

Behåll det som var bra, som insikten om Europas centrala betydelse för den västerländska civilisationen, eller om nödvändigheten av internationellt militärt samarbete för att skydda Sverige. Men släng ut det som bevisligen var fel: att varenda bananrepublik blir civiliserad av ett EU-medlemskap, eller att Sverige kan rädda världen genom att hoppa på varje tänkbar FN-insats eller Nato-ledd invasion.

Moderaterna har visat tecken på uppvaknande, även i den krets som stått närmast Bildt (se exempelvis riksdagskandidaten Diana Janse i SvD 17/8). Fortsätt så!

2. Kristdemokraterna måste kompromissa om biståndet.

Både Moderaterna och Sverigedemokraterna vill skrota det huvudlösa enprocentsmålet inom biståndet och skära ner på det improduktiva – inte sällan direkt skadliga – utvecklingsbiståndet. Den svaga länken är Kristdemokraterna, som har en lång historia av övertro på hjälpinsatsernas förmåga.

KD:s biståndssyn är rotad i djupt liggande kristna värderingar och en mer än sekelgammal missionstradition. Dessutom är många individer i partiets kärntrupper samtidigt aktiva i frikyrkliga biståndsorgan. Partiet kommer alltid att försöka hävda den moraliska plikten att hjälpa.

KD kan acceptera nedskuret bistånd – när det går till uppenbara skurkregimer. Förföljelsen av kristna i Irak och palestinska raketattacker är två företeelser som fått KD att rucka på givarviljan. Så börja där! För att rå på det övriga utvecklingsbiståndet kommer det nog krävas att KD erbjuds en kraftig politisk triumf på annat område. Då kanske KD:s kärntrupper kan svälja en kompromiss.

3. Sverigedemokraterna behöver utveckla ”hjälp i närområdet”.

Sverigedemokraterna har länge använt utrikespolitisk generositet som en ursäkt för stram invandringspolitik hemma. Men hjälp i närområdet och kvotflyktingsystem kan inte bara vara retoriska grepp. Det är riktiga människoliv som står på spel och svåra politiska problem som söker lösningar.

SD är svaret skyldiga och behöver utveckla en sammanhållen utrikespolitik med realistiska förslag om vad som kan göras i oroshärdar som Afghanistan. SD-väljarnas perspektiv behövs för att balansera M och KD. Det förtroendet ska inte slarvas bort. Varken ogenomförbar isolationism eller luddiga utfästelser om hjälp duger.

Läs även: Sverige misslyckades lika mycket som USA

4. Erkänn att Sverige och svenskarna är ett eget – legitimt – intresse.

Sveriges nationella självbild präglas av två grundmurade vanföreställningar. Å ena sidan tror vi att liberala värderingar är universellt giltiga och att det därför inte finns något specifikt svenskt intresse att bevara. Å andra sidan inbillar vi oss gärna att alla i hela världen vill bli svenska och därför snabbt kommer att anamma våra egenheter och särdrag.

Utrikespolitiskt medför detta att abstrakta entiteter som FN eller EU ofta värderas högre än vad som vore motiverat utifrån ett svenskt egenintresse. En annan följd är att vi överskattar vår egen möjlighet att påverka – ofta hjälpa – andra.

Varför är våra soldater i Mali? Är det för vår skull? För att vi behöver öva internationellt militärt samarbete? Säg det då.

5. Folkpartisterna ska hållas borta från utrikespolitiskt inflytande.

Lyssna gärna på Liberalerna. Använd deras internationella kontaktnät. L har unika kunskaper om exempelvis en lång rad minoriteter som behöver beaktas. Men låt dem inte bestämma. Det är inte läge för mer liberal aktivism nu.