I de nya formerna av marxism har proletariatet ”de förtryckta” expanderat till att inkludera könsuttryck, kultur, kroppsliga funktioner och hudfärg. Den den ultimata bourgeoisien är nu hudfärgen vit. Denna ”vithet” är ansvarig för förtryck och utnyttjande som i den kommande revolutionen ska ”fasas ut”, skriver Jonas Wahlin.
”Vitheten”, eller det påstådda ideologiska system konstruerat av och för vita människor för att förtycka andra genom kolonialism, imperialism, kapitalism, fascism, ableism, speciesism och rasism.
Det är en komplicerad uppsättning av kriterier för vem som är förtryckt och exakt hur förtryckt de är, samtidigt är det tillsynes helt godtyckligt. Alla ”vet” att en person i rullstol är sämre än en person med fungerande ben, alla ”vet” att överviktiga är sämre än smala, alla ”vet” att de som går på bidrag är sämre än de med hög lön, alla ”vet” att mörkhyade är sämre än vita. Att inte ha dessa ”fel” ses som ett privilegium och gör personen del av en förtryckarklass, bourgeoisien.
Resultatet är en tävling i förlorarmentalitet där man istället för att göra sitt bästa, utvecklas som person och försöka bidra till samhället vinner om man har flest ”fel”.
På samma sätt som de som levt i totalitära samhällen, där man inte längre kunde tävla i resultat och måste man hitta nya sätt: Blind övertygelse, hängivenhet, kärlek till den store ledaren eller att hitta flest personer som har tvivel om revolutionen?
Många övertygade i ny-marxistiska idéerna har samtidigt ”förtryckarens karakteristiska privilegier” som att de är hela, rena, bra ekonomi och är vita. Detta är ett problem som kompenseras med ökad hängivenhet, underkastelse och gränslöst självhat.
Med likasinnade deltar de i botgöringsritualer: Som att sätta på sig en palestinasjal när man åker till sitt luftkonditionerade kontorsjobb i stan, pantar burkar innan man tar flyget till solsemestern eller twittrar om orättvisor från en bostadsrätt på Södermalm inköpt för över 14 miljoner.
När revolutionen kommer slipper man äntligen alla frestelser, köphets och valmöjligheter. När all orättvisa har jämnats ut, människan är jämställd och samhället en utopi. När ”vitheten” är borta!
Idéen om vitheten som problem är inte nytt, redan 1969 uttryckte medborgarrättsaktivisten och professorn Jose Angel Gutierrez: ”Is it the duty of every good revolutionary to kill every newborn White baby?”
Det är svårt att veta hur man når revolutionen, eftersom det är olikheter mellan människor som ger variationer i ekonomisk produktion, fysisk förmåga och hälsa. Kanske kan man delmål uppnås genom höga riktade skatter för ”förtryckarklassen”, kvotering och mångfaldskrav, rasexklusiva zoner-så (safe spaces). Men sannolikt kan vitheten till slut bara försvinna genom låga födelsetal kombinerat med hög utomeuropeisk invandring.
Jonas Wahlin, kandidat till kommunfullmäktige i Stockholm för Moderaterna – KryssaJonas.nu
