När det pratas om jämställdhet i arbetslivet är statistik över löner det främsta verktyget. Män i A-branschen tjänar si medan kvinnor tjänar så. Eller B-branschen är mansdominerad och har snittlönen si medan C-branschen är kvinnodominerad och har snittlönen så. Dessa skillnader uppfattas som orättvisa och ett bevis på att en patriarkal struktur styr över arbetsmarknaden.

Jämställdhetskampen handlar sedan om att utjämna dessa skillnader. Lönerna ska vara lika höga och könsrepresentationen i olika yrken och på olika nivåer ska vara lika. Det blir en evig politisk kamp eftersom exakt likhet aldrig går att uppnå och dessutom är det omöjligt att göra exakt rättvisa jämförelser. För feministerna kanske inte det gör så mycket eftersom de får möjlighet att fortsätta vara arga.

Läs även: Dahlman: Sunkig feminism att mansplaina hur kvinnor får se ut

För oss kvinnor blir det ett större problem. Siffror från IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, och Försäkringskassan, visar att de senaste årtiondena har kvinnors sjuktal varit dubbelt så höga som mäns. Att kvinnor skulle ha så pass mycket sämre medicinsk hälsa än män är inte en rimlig förklaring. Orsaken får i stället sökas i vantrivsel, stress, psykisk ohälsa och andra liknande faktorer.

Då blir nästa fråga hur det kan komma sig att vi har en arbetsmarknad där kvinnor far så pass illa? Detta i ett land där jämställdheten anses ha kommit längst i världen och där till och med regeringen kallar sig feministisk.

Förklaringen behöver sökas djupare. Det handlar om den felaktiga bilden att jämställdhet är att alla ska jobba lika mycket.

För de flesta män är arbetet intimt förknippat med den egna identiteten. Det är viktigt att lyckas och prestera, det ger hög social status och det är även något som attraherar oss kvinnor.

Läs även: DEBATT: Jämställd familjepolitik minskar våldet i samhället

För en kvinna är situationen annorlunda. En kvinna med hög inkomst och vad som anses ett ”bra jobb” kan ha hög social status, men det är ingen garanti. Kvinnans sociala status hänger på flera faktorer. Pengar och yrkesval är en, men det handlar också om skönhet, hennes umgänge och inte minst hennes partners sociala status.

Förenklat beskrivet är det för en man avgörande med framgång på arbetsmarknaden, medan för en kvinna är andra faktorer minst lika viktiga. Det kan till och med vara så att män skräms i väg av framgångsrika kvinnor, ett fenomen som många feminister vittnat om.

Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att de kvinnor som satsar på yrkeskarriären inte bara blir sjuka i dubbelt så hög utsträckning. De vinner knappt någonting i social status och dessutom riskerar det att försvåra sökandet efter en livspartner och framtida familj. Att kvinnor upplever en sådan arbetsmarknad som orättvis kanske inte är så konstigt.

Läs även: Springare: Verklig jämställdhet sätter människors kompetens först!

En jämställdhetspolitik som enbart tar sikte på att stärka kvinnors position på arbetsmarknaden träffar därför fel. Vi pressar ut kvinnor till jobb där de vantrivs och blir sjuka. Samtidigt bryr vi oss inte alls om möjligheterna att bygga goda relationer och bilda familj.

Den som bara har arbetet får i slutändan inte heller något annat val. Det blir en ny slags kvinnofälla som slår igen – i feminismens namn.

Patricia Pettersson
Säljande distributör och samhällsdebattör

-----
Vill du publicera dig på Bulletin Debatt? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu