Det är allmänt känt att nätverket Aurora stämmer svenska staten i allmän domstol för att regeringen inte behandlar klimatkrisen som en kris. Vad som ska kallas kris kan alltid diskuteras, men tydligen krävs folkbildning kring Sveriges utsläpp av växthusgaser och vår andel av de globala utsläppen. Det handlar alltså inte bara om Sveriges storlek, utan om våra utsläpp per capita. Vi har nämligen inget att be om ursäkt för.

Läs även: Greta och andra unga stämmer Sverige

Enligt FN:s klimatpanel ligger de globala utsläppen av växthusgaser kring 60 miljarder ton koldioxidekvivalenter per år. Mindre än en tusendel av detta kommer från Sverige, vilket vem som helst kan kontrollera på Naturvårdsverkets hemsida. Notera också att våra utsläpp per invånare ligger under det globala genomsnittet.

Men det är faktiskt inte hela bilden, eftersom våra växande skogar tar upp det mesta av våra utsläpp. Siffran varierar från år till år, men enligt en aktuell rapport från riksdagens utredningstjänst rör det sig om nästan nio tiondelar. Detta tack vare att Sverige har kunniga skogsägare som aktivt förvaltar skogen. Med hänsyn tagen till skogssektorn ligger Sverige alltså snubblande nära netto noll vad gäller territoriella utsläpp, vilket ställer nätverket Auroras stämning i lite besynnerlig dager, oaktat de rent juridiska aspekterna.

Att Sverige på sikt ska minska sina utsläpp av växthusgaser är vi eniga om i Sveriges riksdag, det skriver även vi i Sverigedemokraterna under på. Vi anser att vägen dit går via långsiktig energieffektivisering, modernisering och fossilfri elproduktion.
Synen på kärnkraften, som är både fossilfri och väderoberoende, brukar vara ett lackmustest på om en klimataktivist på riktigt vill minska koldioxidutsläppen eller bara synas och höras.

Företrädare för Aurora-nätverket får gärna redogöra för sin syn på frågan. Tyvärr är det alltför vanligt att bara vilja skapa panik och få debatten att handla om något som ska hända det kommande halvåret. På så vis förskjuts fokus från planerbar, fossilfri elproduktion till förmån för banala symbolfrågor som sponsrade elcyklar och köttfria måndagar.

Tidö-partierna gör dock läxan och driver på för framtida kärnkraft i Sverige och elektrifiering av våra transporter. Vi ska också vända på varje sten vad gäller tekniker som kan binda koldioxid, så kallad CCS (Carbon Capture and Storage).

Läs även: Törnvall: Klimatångestmånglarnas reklamkampanjer

Men att staten på kort sikt ska bestämma hur mycket växthusgaser dess medborgare får ge upphov till är inte oproblematiskt, givet att det faktiskt handlar om mänskliga rättigheter som att leva och transportera sig. Att den radikala miljörörelsen, i armkrok med den yttersta vänstern, vill reglera detta i detalj förvånar oss inte alls. Det handlar ytterst om att vilja styra över vanliga människors vardag, vänsterns paradgren. Det är lite underligare att detta verkar ha blivit mainstream även i borgerliga kretsar.

Vad gäller nätverket Auroras stämning så ska den självklart prövas rättsligt, vilket jag varken kan eller bör kommentera närmare. Jag dristar mig ändå till att framhålla att stämningen i första hand handlar om opinionsbildning och uppmärksamhet, ett sätt att bli relevant i debatten och ett sätt att skapa konflikt med regeringen.

Tyvärr skapar Aurora-nätverkets argumentation enkom rädsla och ytterligare ångest hos de yngre generationerna. Att vältra över vuxnas ansvar och problem skapar otrygghet och rädsla – en känsla av maktlöshet. Det är detta miljörörelsen, miljöaktivister och politiska partier som Miljöpartiet skapar hos våra svenska barn och ungdomar genom sin domedagspropaganda om klimatnödläge och nu ogrundade stämningsansökningar. Detta är knappast att vara ansvarstagande vuxna.

Läs även: Altstadt: Ny klimatrapport men ingen apokalyps?

Martin Kinnunen
Miljöpolitisk talesperson och riksdagsledamot för Sverigedemokraterna