Det svenska samhället har under två decennier förändrats snabbare än vad politiken klarat av att hantera. Parallellsamhällen har vuxit fram, hedersförtryck har tillåtits breda ut sig och islamistiska miljöer har fått fäste samtidigt som etablissemanget ägnat mer tid åt att kontrollera språkbruk än att lösa problemen.

Nu börjar verkligheten komma ikapp.

När Ebba Busch presenterar Kristdemokraternas nya handlingsplan mot islamism och extremism gör hon något som alltför få svenska politiker längre klarar av – hon talar klarspråk.

Det handlar inte om att attackera religion. Det handlar om att försvara Sverige.

KD:s förslag om att förbjuda burka och niqab i offentlig miljö, stoppa slöja i förskola och lågstadium och sätta hårdare press på extremistiska predikanter är inte extrema. Det extrema är att Sverige under så lång tid accepterat framväxten av miljöer där kvinnors frihet begränsas, där barn formas in i religiös segregation och där svenska värderingar aktivt motarbetas.

Under många år har svensk borgerlighet lidit av en närmast sjuklig konflikträdsla. Så fort frågor om kultur, integration eller nationell identitet kommit på tal har moderata och liberala företrädare börjat mumla något om ”nyanser”, ”inkludering” och ”komplexitet”. Resultatet ser vi nu i form av splittring, växande otrygghet och ett land där människor inte längre känner igen sitt eget samhälle.

Ebba Busch bryter mot den traditionen. Hon förstår att politik ytterst handlar om att våga välja sida. Antingen försvarar man de värderingar som byggt Sverige starkt, jämställdhet, sekularism, trygghet och gemensam samhällsgemenskap, eller så gör man det inte.

Det är därför hon just nu framstår som den starkaste borgerliga ledaren i landet.

Tätt bakom finns Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna, som i över ett decennium var ensamma om att varna för konsekvenserna av ansvarslös migrationspolitik och misslyckad integration. I dag har verkligheten hunnit ikapp även deras hårdaste kritiker. Det som tidigare avfärdades som skrämseltaktik, diskuteras nu öppet av nästan hela det politiska Sverige.

Det säger en hel del om vilka som faktiskt såg utvecklingen först.

Men där SD länge varit oppositionsrörelsen har KD under Busch utvecklats till ett parti som kombinerar konservativ tydlighet med regeringsduglighet. Det är ingen slump att allt fler högerväljare nu söker sig dit. Svenskar är trötta på ryggradslöshet. De vill ha ledare som vågar stå för något även när det blåser.

Inför valet kommer mycket handla om ekonomi och kriminalitet. Men under ytan handlar valet egentligen om något större, om Sverige fortfarande tror på sin egen kultur, sina egna normer och sin rätt att försvara dem.

På den punkten är Ebba Busch just nu den tydligaste rösten i svensk politik.

Lars Ört

Knivsta