Socialdemokratin är en bred kyrka, och nog har de sina tokstollar. Många av dessa finns inom de så kallade ”reformisterna”. Dessa verkar dock snarare vara revolutionära, skriver Björn Schaerström.
”TAX THE RICH!” utropar ”demokratiske socialisten” vice ordförande Linn Svansbo inför ordförandevalet i februari 2026. (SvD 13/2).
”Själv längtar jag till den dagen då Reformisternas politik och jag anses vara mellanmjölk”, kontrar riksdagskandidaten styrelseledamoten Annie Ross.
Och jag utropar TACK för den öppna striden i Daniel Suhonens socialistiska revolutionsgarde, den mäktiga S-föreningen Reformisterna som rakt framför ögonen på Magdalena Andersson gör allt för att vänstervrida de, enligt dem, högerkantrade Socialdemokraterna. TACK för detta det yttersta beviset för socialismens förvridna samhällsanalys, dess genetiska defekt, känslostyrda DNA, att mer tänka med hjärtat än med hjärnan, där upplevda orättvisor betraktas som verkliga.
Vi talar så varmt, inte minst bland vänstern, om en humanistisk människosyn, där människor värderas utifrån vilka de är, inte utifrån var de står på samhällsstegen. Inom kort är det biopremiär för Grannfejden, filmen inspirerad av ex-statsministern Perssons grannfejd i Södermanland, med Kjell Bergqvist som statsminister.
Huvudrollsinnehavaren Bergqvist tillfrågades i Expressen 14/2 om han hade en åsikt om fejden:
”Nej, men det är lite sorgligt, vad som händer med knegarmänniskorna när de blir statsministrar. Att bli godsägare och dra in jättepengar på att sitta i styrelser för banker, det rimmar ganska illa. Tyvärr. Jag har sagt att jag är född sosse, och kommer att dö sosse. Men att byta sida på det sättet känns lite som ett lågvattenmärke.”
Svaret ett klockrent exempel på vänsterns enfaldiga hyckleri. Man värderar Persson för var denne står idag, inte vem han är, därtill nu på fel sida.
En moralisk-etisk princip i varje rättssamhälle är att vi inte får stjäla, vare sig godis, cykel eller veckopengarna från våra kamrater. Varför skulle staten ha den rätten? Alla de ansvarstagande, plikttrogna, målinriktade, kloka, vänliga, skötsamma hårt arbetande arbetare, tjänstemän, företagare, innovatörer, entreprenörer, risktagare, pensionssparare och skattebetalare som ska fråntas sina mödosamt byggda besparingar… Vad har de gjort för fel?!
Hur rik får man vara? Hur rik får man inte bli? Vad, hur får man köpa, äga, leva och bo, utan att drabbas av gardisternas straffpredikan och finansexekutioner? Vad har jobbaren Roffe för ont av miljardären von Kosing utan minsta aning om vem denne är eller vad han gjort? Hur med alla hockey- och fotbollsproffs? Med Zlatan?!
Svansbo och hennes utmanare Ross, med enda skillnad i om deras pengafientliga politik ska påtvingas med ”nävar och påkar” eller ”kulor och krut”, är goda vänner i sak och retorik. ”Vi har blivit ett skatteparadis för förmögna” säger Svansbo, och man häpnar över hennes okunskap om landet med ett halvt sekel av världens högsta skattetryck.
För socialister duger inga varningssignaler; bottenskiktet i EU i tillväxt, ihållande skyhög arbetslöshet, skenande kriminalitet och havererad integration, socialismens recept för ”maskineri med galopperande ekonomisk ojämlikhet” är alltid detsamma. Klipp de som har mer och tjänar mer oavsett effekter på det som kan bidra att vända utvecklingen uppåt.
Suhonens avkomma utmålas som huvudvärk för Magdalena Andersson. Med Reformisterna i baksätet har hon all anledning att hålla uppsikt bakåt.
Björn Schaerström
Civilekonom och debattör
