Ebba Busch har sannolikt det svåraste partiledaruppdraget. Hennes parti har djupa rötter i en socialkonservativ och frikyrklig miljö. Kristdemokraterna är i dag splittrat i två falanger. Den ovannämnda traditionella och den betydligt mer liberal-konservativa falangen, där en stor mängd påtagligt unga och välutbildade kvinnor utgör förtrupperna, uppenbarligen inspirerade av partiledaren själv.

Ebba Busch balanserar delvis på en knivsegg. Det är uppenbart vilken politik som Ebba Busch själv föredrar men var gränsen går där för många traditionella sympatisörer riskeras är inte självklar. Balansakten har varit tydlig. När Sara Skyttedal i oktober 2015 agerade spjutspets för att upplösa den för Sverige katastrofala så kallade Decemberöverenskommelsen lär inte Ebba Busch ha gråtit.

Kristdemokraterna rusade senare i opinionsmätningarna och noterade 13 procent i SCB:s majundersökning 2019, endast tre procent lägre än M. Detta får betraktas som en fingervisning om partiets potential. Strax därefter, i juni 2019, röstade Kristdemokraterna för utökad anhöriginvandring, trots att utfallet skulle blivit detsamma utan Kristdemokraternas medverkan. Kristdemokraterna rasade ihop som ett korthus och har därefter parkerat strax ovanför men farligt nära den så kallade fyraprocentsspärren till riksdagen.

Läs även: Gudmundson: Ebba Busch har format mandatperioden

Ebba Busch var den partiledare som först anpassade sig till de politiska realiteterna och närmade sig Sverigedemokraterna, om än med försiktighet. Hon har hela tiden därefter slutit upp bakom Moderaternas partiordförande Ulf Kristersson, som hon dessutom lanserar som sin statsministerkandidat. De har uppenbarligen en god relation, bland annat jagar de tillsammans.

De är bägge tydliga med att de vill bilda ett minoritetsblock om kanske 25 procent och de utesluter kategoriskt regeringsmedverkan från Sverigedemokraterna. Kommer detta vägval att leda Kristdemokraterna till ett succéval eller blir det detta ställningstagande som skickar partiet ur riksdagen?

Ebba Buschs beslut att utesluta all regeringsmedverkan för Sverigedemokraterna kommer att innebära att väldigt många frågor kommer att ställas om hur landet ska styras utan riksdagsmajoritet för regeringsalternativet. Förhoppningen om att Sverigedemokraterna, vilka inte kan uteslutas bli större än Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans, skulle agera dörrmatta får nog anses vara en naiv sådan.

Tvärtom gynnas Sverigedemokraterna återigen av övriga politikers beröringsskräck eftersom de kommer att kunna förhandla med bägge minoritetsblocken efter valet. De senaste dagarnas sakpolitiska förflyttningar från maktpartiet Socialdemokraterna visar med all önskvärd tydlighet att de blivande lojaliteterna inte kommer att vara självklara. Frågan är snarare hur mycket som i retorisk sakpolitik skiljer Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna på valdagen.

I allt detta står Ebba Busch i skuggan av och delvis gömd bakom Ulf Kristersson. Sannolikt med makten inom räckhåll men också med risk för förnedring och katastrofval.

Det finns en utbredd kritik på lägre nivå hos Moderaterna, dels mot Ulf Kristerssons tillkortakommande som partiledare och statsministerkandidat utifrån sin historiska belastning, dels utifrån hans dogmatiska avvisande av möjligheten till att bilda en majoritetsregering för att med kraft genomföra för landet akuta och nödvändiga förändringar. Styrkan i detta missnöje kan blåsa bort Kristdemokraterna och Ebba Busch.

Läs även: KD och SD ger M stöd om att slopa elskatten i vinter – men Damberg (S) skeptisk

Inte heller Ulf Kristersson kommer framöver undan frågor, väldigt många, om hur landet ska styras utan regeringsmajoritet. Han har förhållit sig märkbart passiv sedan 2018 och det har ifrågasatts om han överhuvudtaget velat eller vågar ta makten i landet. Om en nervös allmänborgerlig massa kommer till slutsatsen att det exklusiva samarbetet mellan Moderaterna och Kristdemokraterna sannolikt inte leder till regeringsskifte kan väljarströmmarna snabbt förändras.

Kristdemokraterna, hukande i skuggan, kommer då inte att vara ett alternativ så länge de agerar som Moderaterna light. Väljarströmmarna kommer istället att utifrån strategiska överväganden kraftigt gynna Sverigedemokraterna, igen, eller Medborgerlig samling vilka, om de i opinionsmätningar närmar sig riksdagsspärren, snabbt kan ta väljare huvudsakligen från Moderaterna men också från Kristdemokraterna. Soffan är också ett uppenbart alternativ om inte Moderaternas och Kristdemokraternas upplägg bedöms som trovärdigt.

Mot bakgrund av hur Ulf Kristersson historiskt behandlat Sverigedemokraterna och att dessa dessutom om de blir större än Moderaterna saknar alla incitament att gå Moderaterna till mötes, öppnas i stället dörren för Ebba Busch. Om hon överger sin oroliga men strategiska position i Ulf Kristerssons skugga och istället agerar som den vuxne i rummet, och utan uttalade skygglappar och exkludering går in i valrörelsen med ett större självförtroende, öppnas också möjligheter.

Läs även: Ahmed: SD är inte ensamma om bruna rötter

Väljarflykt från Moderaterna skulle då uppenbarligen kraftigt gynna Kristdemokraterna. Hon skulle kunna bli en statsministerkompromiss. Faktum kvarstår: Ebba Buschs vägval kan avgöra Kristdemokraternas öde.

Blir det tre procent och ur riksdagen eller 15 procent och statsministerposten? Sällan har insatserna varit högre. För Sverige, för Kristdemokraterna eller för Ebba Busch själv.

Mats Bergh
Advokat och rättspolitisk debattör

-----
Vill du publicera dig på Bulletin Debatt? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu