Somliga har kanske blivit avskräckta av rubrikerna kring partiledaren. Husaffären med Esbjörn. Influencervännerna och Margaux. Men vänd på myntet.
Ebba Busch är en människa som får saker att hända.
I helgen samlas Kristdemokraterna till riksting i Norrköping. På dagordningen ligger en sjukvårdsproposition från partistyrelsen, ett otal motioner från medlemmarna och några mindre personval.
I jämförelse med övriga partiers kongresser, stämmor och landsdagar i höst framstår rikstinget därmed som ospännande.
En kritisk betraktare kanske får intrycket att partiet inte har funnit sin position inför valet.
Jag är förstås en smula partisk – jag har tidigare arbetat i Kristdemokraternas kansli – men i mina ögon tycks Kristdemokraterna tvärtom ha det ganska väl förspänt.
Hösten före valet 2014 hade partiet 3,8 procents stöd. I november inför valet 2018 var KD nere på 3,3. Under den senaste mandatperioden har KD aldrig varit under 4-procentsspärren.
Partilandskapet har utformat sig ungefär som KD planerat. Centerpartiet har övergett mitten och är nu ett renodlat stödparti till Socialdemokraterna, vilket ger KD goda möjligheter till röstfiske inte minst bland missnöjda väljare på landsbygden. Liberalerna är decimerade till ett slags integrationslyft för adjunkter. Därmed är Kristdemokraterna ensamma som borgerligt parti med bred välfärdsprofil.
I förhållande till väljarnas prioriteringar har KD också satsat rimligt. Partiet har lagt de senaste åren på att strama åt invandringssynen, utveckla kriminalpolitiken och trumma in sjukvårdsfrågorna. Det är de frågorna som väntas avgöra valet.
KD har därutöver en pålitlig valorganisation på gräsrotsnivå och en historia av starka spurter. Utgångsläget inför valrörelsen är sammantaget alltså osedvanligt stabilt.
Under Ebba Busch har partiet bäddat för samarbete med bägge de stora högerpartierna. Men regeringsalternativet är så fiffigt utformat att KD går till val med endast ett av dem. I händelse att det blir högerregering efter valet kommer KD sannolikt att besitta fler taburetter än partiets röstetal egentligen ger fog för.
Somliga har kanske blivit avskräckta av rubrikerna kring partiledaren. Husaffären med Esbjörn. Influencervännerna och Margaux. Men vänd på myntet.
Ebba Busch är en människa som får saker att hända. När svensk politik förlamades av decemberöverenskommelsen var det KD som rev upp den. När borgerligheten var för fin i kanten för att samtala med Sverigedemokraterna bjöd Ebba Busch Jimmie Åkesson på köttbullar. När vården gick på knäna samarbetade Kristdemokraterna med Vänsterpartiet för att skjuta till resurser.
Läs även: Förändring eller fyra år till?
Gör ett tankeexperiment: Pröva att sudda ut Ebba Busch den gångna mandatperioden. Vad hade ens hänt då? Hela borgerligheten hade varit inlemmad i socialdemokratins regeringsunderlag. Moderaterna hade inte haft något regeringsalternativ. Vänsterpartiet hade aldrig kunnat ta ton gentemot regeringen och Nooshi Dadgostar hade suttit i frysboxen. Den femtedel av befolkningen som röstar på Sverigedemokraterna hade fortfarande berövats inflytande.
Utan Ebba Busch skulle Ulf Kristersson stå kvar i 2015.
Visst, Kristdemokraterna får står ut med en del svärta i rubrikerna. Men jag kan tänka mig att ombuden på rikstinget tycker att startfältet inför valet ser ganska bra ut.
