Nyligen dömdes en 42-årig irakier för mord till 19 års fängelsestraff, men hovrätten i Nedre Norrland undanröjde tingsrättens beslut att mannen skulle utvisas. Brottet är hedersrelaterat och synnerligen grovt. Hovrätten anser att irakiern som har konverterat från islam till kristendom kan dödas eller förföljas om han återvänder till Irak. Inte nog med att en sådan kriminell person tillåts stanna kvar, personen tillåts även behålla sin flyktingstatus. Detta är en mycket stark indikation på att det processuella regelverket om utvisning på grund av brott är ineffektivt.

Läs även: Hovrätten skärper dom men häver utvisning för Gävlemord

Enligt principen om non-refoulement får en utlänning som riskerar dödsstraff eller förnedrande behandling eller bestraffning i sitt hemland inte återsändas dit. Det går dock att hantera regelverket betydligt mer effektivt i ett demokratiskt samhälle. För att upprätthålla allmän ordning och säkerhet torde skälen för utvisning överväga det intrång eller de men som utvisningen innebär för utlänningen eller för något annat motstående intresse.

Sedan den 1 juli 2023 återkallas, trots principen om non-refoulement, uppehållstillstånd för utlänningar som utgör ett säkerhetshot eller dömts för terroristbrott. En sådan utlänning återsänds inte nödvändigtvis alltid med tvång till sitt hemland, och principen om non-refoulement upprätthålls på ett annat sätt. Detta synsätt går att utvidga till att omfatta utlänningar vilka begår ett synnerligen grovt brott.

Migrationsverket återkallar på Säpos begäran uppehållstillståndet för dem som utgör ett säkerhetshot. Vid verkställighetstillfället, och i det fall det föreligger verkställighetshinder, beviljas en sådan utlänning anstånd med verkställighet i enlighet med 5 kap. 11 § utlänningslagen. Anstånd beviljas ett år i taget samt för obestämd tid. Regelverket ger två expertmyndigheter, Säpo och Migrationsverket, ansvaret för att på ett effektivt sätt hantera säkerhetshoten.

Varför inte låta en sådan ordning gälla även för utvisning på grund av brott när en utlänning åtalas och döms av en brottmålsdomstol för ett synnerligen grovt brott? En sådan ordning torde inte heller gå emot Sveriges internationella åtaganden. Ett beviljat uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov, får beroende på självvållade omständigheter, som i normalfallet går emot flyktingskapet, omprövas.

Brottmålsdomstolar hanterar utvisning på grund av brott, de saknar dock tillräcklig expertis att avgöra saken. Vid åtalstillfället genomför brottmålsdomstolar ingen utredning om utlänningens skyddsbehov och saknar därmed tillräckligt robust underlag för att avgöra frågan. Migrationsverket tillåts inte heller genomföra en framåtsyftande utredning. Denna ordning är felaktig och låter helt orimlig, detta leder i vissa fall till uppseendeväckande domar.

Utvisning på grund av brott är tänkt att verkställas avsevärt lång tid efter åtalstillfället. Det är därför inte osannolikt att situationen i hemlandet vid verkställighetstillfället har kommit att förändras.

Läs även: Skogkär: Gör tillvaron besvärlig för de utvisningsimmuna

Huvudregel bör vid åtalstillfället vara utvisning. I de fall förutsättningarna för utvisning uppfylls ska en brottmålsdomstol döma personen till utvisning. Efter avtjänat fängelsestraff får Migrationsverket, inom ramen för migrationslagstiftningen och med beaktande av personens brottsregister, utreda huruvida verkställighetshinder föreligger. I det fall det föreligger politiskt verkställighetshinder får utlänningen beviljas enligt 5 kap. 11 § utlänningslagen anstånd med verkställighet fram till dess att det är möjligt att verkställa utvisningen.

Ett sådant tillstånd leder aldrig till permanent uppehållstillstånd. Detta har också ett preventivt syfte och sänder en stark signal om att flyktingskap inte är förenligt med grov kriminalitet i Sverige.

Läs även: Hjort: Det får inte finnas frikort från utvisning

Nima Rostami
Advokat och debattör