Migrationsverkets avgående generaldirektör Mikael Ribbenvik lämnar sin post med en sista önskan och hälsning till regering och riksdag: Dra in välfärdsförmånerna för de hundratals utlänningar som inte kan utvisas ur landet trots att de utgör säkerhetshot eller har begått allvarliga brott.

”Det är stötande att detta pågår, år efter år, att vi tvingas ge dem uppehållstillstånd och därmed de förmåner som är förknippat med det,” säger Ribbenvik i en intervju.

För snart ett år sedan skärpte Sverige reglerna för utvisning på grund av brott. Men det finns en växande grupp av utlänningar som är utvisningsimmuna, i princip oavsett vad de än gjort sig skyldiga till.

I utlänningslagen finns ett absolut förbud mot att av- eller utvisa någon till ett land där denne riskerar dödsstraff, kroppsstraff, tortyr ”eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”.

Förbudet gäller också av- och utvisning till en stat där utlänningen riskerar att skickas vidare till ett land där ovanstående gäller.

I vissa fall får av- och utvisning ske till land där utlänningen riskerar ”förföljelse”, förutsatt att konsekvenserna inte bedöms bli så allvarliga att det ”innebär fara för utlänningens liv eller annars är av särskilt svår art”. Detta undantag gäller utlänningar som begått ”ett synnerligen grovt brott” och det skulle vara förenat med ”allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet” att låta denne vara kvar i Sverige. Det gäller också om någon ”bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets säkerhet” och det finns anledning att anta att utlänningen kommer att fortsätta med det.

Läs även: Gudmundson: Ygeman låter 19 av 20 utländska brottslingar stanna

Att lagen är utformad på detta sätt beror på internationella konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige är bundet av. Konventioner som i praktiken sätter terroristers och mördares rättigheter, väl och ve framför deras potentiella offers.

För på samma sätt som det kan finnas, med utlänningslagens formulering ”skälig anledning att anta”, att någon riskerar att råka väldigt illa ut vid en av- eller utvisning, kan det finnas skälig anledning att anta att oskyldiga människor i Sverige kommer att råka väldigt illa ut, rent av mista livet, när grova våldsbrottslingar och terrorister tillåts vara kvar i landet. Om så skulle ske får offren kanske betraktas som collateral damage – en oavsiktlig sidoskada – på de mänskliga rättigheternas altare.

Enligt Ribbenvik rör det sig i dagsläget om cirka 340 personer. Skaran växer allt eftersom nya utvisningsimmuna individer tillkommer. Och i den mån det är individer som utgör säkerhetshot ökar även Säkerhetspolisens arbetsbörda.

I den här gruppen ingår också personer som ansökt om asyl men fått avslag därför att de själva gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser och brott mot folkrätten. De anses inte ha asylskäl men är likväl skyddade.

Och även om en domstol skulle komma fram till att någon av dem kan utvisas uppstår ofta det lilla problemet att deras hemland vägrar ta emot dem.

I dag lever de i Sverige med tillfälliga uppehållstillstånd som förlängs ett år i taget. Med dessa tillfälliga uppehållstillstånd följer också arbetstillstånd och full tillgång till det svenska välfärdssystemet: bostadsbidrag, barnbidrag, underhållsstöd, föräldrapenning med mera. Med svenskt id-kort och ibland ett främlingspass går det att resa inom Schengenområdet och även till andra länder.

Dagens situation är orimlig, menar Ribbenvik:

“De får samma som alla andra vi ger skydd åt. Och de får bättre förmåner än ukrainarna.”

Ribbenvik har varit ute i detta ärende tidigare, berättar han. Han tog upp frågan när han tillträdde som generaldirektör 2017 och återigen i en debattartikel 2020.

Bortsett från det principiellt stötande i att dessa individer behandlas på samma sätt som verkliga flyktingar, och på samma sätt som svenska medborgare, skulle indragna välfärdsförmåner få effekt, bedömer Ribbenvik.

“Vissa av dem skulle tycka att det är för jobbigt att vara i Sverige och åka någon annanstans. Andra skulle vara kvar, men med en mycket begränsad förmåga.”

Ingen politiker tycks ha lyssnat för sex år sedan. Inte heller för tre år sedan. Kanske är tiden mogen nu. Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) uppger på onsdagen att regeringen står redo att dra in välfärdsförmåner för den här gruppen.

“Det här är prioriterat för oss”, säger Malmer Stenergard till nyhetsbyrån TT.

I så fall inte en dag för tidigt. De utvisningsimmuna borde vara diskvalificerade från välfärden. Om Sverige inte vill fortsätta att framstå som en fristad för grova våldsbrottslingar och terrorister är det en absolut nödvändighet.

Internationella konventioner må förhindra att de här individerna skickas ur landet men det finns ingen anledning att göra deras oönskade närvaro i Sverige behaglig.

Tvärtom finns det anledning att se till att deras vistelse här blir så hård och kall det bara går. Och därmed förhoppningsvis också kort.

Läs även: Skogkär: Avbryt bistånd till länder som inte tar emot utvisade medborgare