Det tycks inte längre finnas några fora för att söka svar på brännande frågor inom vetenskap, ideologi eller religion. Universitet, högskolor och inte minst media och etablerade religiösa institutioner sviker. Kanske måste vi återskapa den fria akademin, skriver Thomas Nordström.
Jag följer diskussionen i Sverige och internationellt med stort intresse och alla, oftast, tvärsäkra inlägg på allehanda debattsidor.
Debatten går mellan storheter som vänster vs. höger, väst (USA, NATO, EU) vs. öst (Kina, Ryssland), tro vs. vetande, kreationism vs. evolution, relativitetsteori vs. kvantteori, klimatförnekare vs. klimatforskning, höga löner vs. låga löner, och så vidare.
Med detta inlägg hoppas jag sätta fokus på, som jag ser det, mänsklighetens stora olösta frågor.
Vi är bekanta med den existerande synen på dagens värld, från kvantteorin och relativitetsteorin, till elementens tabell, standardmodellen och olika ideologier och religioner.
Läs även: Sjölander: Framgång genom inkompetens
Världen utmanas av svåra problem inom samhälle såväl som inom vetenskap, bland vilka märks kärnvapen, befolkningsökning, flyktingströmmar, klimatförändringar, svält och sjukdomar, ideologiernas skyttegravskrig. Hur man förenar relativitetsteorin och kvantfysikteorin, den alltför komplexa standardmodellen, det alltför statiska periodiska systemet, och den alltför förenklade evolutionsteorin inom vetenskapen.
Det är dags att fokusera på vetenskapens och mänsklighetens mest brännande frågor, nämligen följande:
- Hur förenar man och överbryggar kvantteorin med relativitetsteorin?
- Vad orsakar cancer?
- Vad orsakar de neurodegenerativa sjukdomarna?
- Hur de mänskliga systemen ser ut vid 20 nanometer?
- En ny ideologi som världen så väl behöver?
- Hur en ny global maktordning kan komma till stånd och därmed ett handlingsprogram för världens och mänsklighetens överlevnad?
- Vilken är den minsta gemensamma nämnaren för DNA, svarta hål och förändringar på jorden?
- Hur och vem kan utveckla en teori som förklarar hur verkligheten ser ut och beter sig innerst inne?
- När vi möter döden, är det en tro eller en vetenskap som ger oss stöd och tröst?
Vissa vet vad de tror och andra tror de vet, men det är dags att hitta nya svar.
Först när vi förmår tänka nytt, utifrån nya postulat, principer, teorem och logik kan vi komma framåt. För det krävs att vi frigör oss ifrån gamla invanda tankemönster och dogmer.
Läs även: Hjort: Vakna från woke
Våra universitet och högskolor utgör inte den jordmån som stimulerar denna frigörelse, där råder existerande paradigm och nya paradigm kommer inte ifråga, det har historien visat oss. Det senaste exemplet är när en av 2022 års nobelpristagare i fysik slog fast att Einstein hade fel och att kvantumteorin hade rätt. Då missade man att kvantumteorin inte är komplett, som Einstein hävdade, då den inte kan förklara gravitation. Det saknas fortfarande och sedan länge en teori som kan förklara både gravitation och energi.
Politiken har sina tankesmedjor som alla utgår ifrån sina sedan länge kända rötter. Socialism, kommunism, liberalism, konservatism, fascism och nazism. Alla svar som ges är på förhand förutsägbara. Hur kan en marxist inse att det är kapitalismen som skapar välfärd? Aldrig är det troliga svaret. Hur kan vi komma vidare med nya svar och en ny ideologi?
Religionerna håller på sina berättelser, ofta i olika sekter, mer eller mindre fanatiska, beredda till allehanda dåd och illgärningar i, oftast, Guds namn. Är det möjligt att förena dessa till en ”högre” stående tro? Är det möjligt att komma vidare i debatten om evolution och kreationism? I dagsläget syns det helt omöjligt.
På ett mera ytligt plan, där media verkar, agerar journalister utan djup, och deras reportage är fjärran ifrån nytänkande, det liknar mer fördummande konsensus. De håller på det så kallade vinnande laget. Den arabiska våren ska stöttas, invadera Libyen och inför demokrati, löd ett budskap. Och vad hände? Den som inte går på djupet med hur djupt en religion sitter i människors medvetande kommer att misslyckas. Det gäller även i dagens Iran, där slöjornas revolution är mantrat för dagen.
Vardagslivets hjältar har fullt upp med sina jobb, familjelogistiken och numera sin ekonomi. Då finns inget utrymme för självständigt tänkande, det duger gott med plattityder. En dröm, som det tycks av opinionssiffrorna, är att Socialdemokraterna kan rädda Sverige ifrån de problem (S) själva orsakat. Eller andra vanliga klyschor som ”vi måste hjälpas åt”, ”tillsammans är vi starka”, ”en kan inte göra allt, men alla kan göra något”. Ofta hämtas uppfattningen för dagen via kvällstidningarna, som inte är kända för djupsinnighet.
Slutsatsen är att det saknas forum för kvalificerat nytänkande inom alla områden; vetenskap, politik, religion och moral.
Paradoxalt är det ofta i konflikt med rådande paradigm som ny kunskap och nya teorier tas fram. Ofta hittar tankens frihet sin väg utanför akademin, för att skapa nya teorier – Einstein, Spinoza, Newton och Wittgenstein är fyra goda exempel. Dessa mycket känsliga personer, men med stor integritet, hade inte kunnat formulera sina underbara teorier inom akademin.
Kanske borde vi bilda en ny och helt fri akademi – den fria tankens akademi, gärna med Sokrates, Platons och Aristoteles akademier som förebild – där 7–21 personer får lön utan krav på nyttoprestation, men med uppgift att ånyo både formulera de för samhället och naturen fundamentala frågeställningarna, samt att utifrån befintliga grundläggande frågor försöka hitta helt nya vägar för tanken, kunskapen och vetenskaperna.
Helt enkelt bortse ifrån dagens kunskap, för att skapa en ny – som om vi var de första tänkarna i världen och börja om ifrån början. En akademi som på fundamental nivå rör sig över verklighetens alla områden.
Kanske måste vi börja om igen.
Mitt eget försök att hitta svar finns på www.paradigmor.com
Thomas Nordström
Fil. dr och författare till boken A World Government in Action: A new pragmatic ideology for global politics, Cambridge Scholars Publishing, 2020.
Läs även: Essä: Marxismen, Poppers tre världar och den svenska statsideologin
